Bohman: Idiotiskt och obegripligt, Strandberg
Uppdaterad 2016-05-21 | Publicerad 2016-05-20
Strypgrepp, målvaktstabbar och en pånyttfödd Carlgren.
Per Bohmans fem punkter från Falkenberg-AIK.
1. Obegripligt och idiotiskt, Strandberg
Kronisk kaosklubb, det här. En stark bortavinst med 3–2 kan givetvis inte följas upp med glada miner, harmoni och positiva rubriker om den nye tränarens segertåg.
Det ligger uppenbarligen inte i AIK:s natur att göra det enkelt för sig. I stället handlar allt om Carlos Strandbergs obegripliga, och för att tala klarspråk, idiotiska agerande efter slutsignalen.
Han är inte överens med lagkamraten Daniel Sundgren om en spelmässig detalj, och löser problemet genom en överreaktion av guds nåde. Anfallarens våldsamma strypgrepp är naturligtvis det dummaste vi bevittnat (av en spelare) på en allsvensk arena i år.
Efteråt stoppade ett ängsligt AIK duon från att uttala sig i pressen, men via sociala medier har vi förstått att bråkstakarna är vänner igen. Strandberg är, med allt rätt, djupt ångerfull. Det blir dock – för alla som bevittnade strypgreppet – svårt att sudda bort bilden av en person som unnar sig att gå till en så vildsint attack mot en medspelare.
Spelmässigt, då?
Enmansarmén Strandberg har dunkat in sju mål för sitt AIK. Den gemensamma nämnaren? Samtliga har gjorts på bortaplan.
Det är ganska lätt att dra slutsatser av den statistiken. Strandberg är duktig även mot samlade försvar, men han är ett veritabelt monster när det finns inbjudande ytor att löpa in i. Seriens starkaste djupledsspelare räddar AIK gång på gång. Falkenberg var ärligt talat minst lika bra som Rikard Norlings manskap i den här matchen, men det är svårt att matcha CSKA Moskva-kvalitet med Stefan Rodevåg.
2. Alla pratar om Alexander Isak, men...
... i Falkenberg finns det en annan talang som också förtjänar uppmärksamhet. 17-årige yttern Jesper Karlsson gjorde sin första allsvenska start i karriären – och överglänste stundtals (den återigen duktige) 16-åringen från Solna. Med en rak, rapp och rivig spelstil sprang han vid upprepade tillfällen sönder AIK:s backlinje. Det mynnade bara ut i en stolpträff, men Karlsson har utan tvekan spelat till sig en ordinarie plats i Falkenbergs elva. Att Hasse Eklund inte haft honom som ordinarie förrän nu framstår faktiskt som tjänstefel. Tonåringen varvade defensivt slit, och gnugga sig i ögonen-teknik, på ett sympatiskt vis. Det ska dock sägas att han mattades betänkligt i den andra halvleken.
3. Det här går inte, Otto
Otto Martler såg ut som en bedagad sprattelgubbe i dag. Falkenbergs målvakt var direkt skyldig till de två första baklängesmålen. Vid 1–0 gjorde han säsongens mest otajmade utrusning, och – när han insåg hur fel ute han var – kort därefter säsongens trögaste hemåtjobb. I ultrarapid, som en uppgiven dinosaurie, backade Martler in i målet samtidigt som Carlos Strandberg hur enkelt som helst kunde lobba in ledningsmålet.
Vid 2–1 såg det ut som att målvakten aktivt försökte hysta in bollen i eget nät. Falkenberg och Otto Martler kan inte, i det här tabelläget, ge bort baklängesmål. För även 3–1-målet kom efter ett uppenbart felbeslut från Lundapågen.
4. Carlgren, däremot – en helt ny målvakt
Visst: han är för passiv, om än inträngd, vid Falkenbergs 1–1-kvittering. Men bortsett från den enskilda situationen är det tydligt att Patrik Carlgren är helt annan målvakt efter EM-uttagningen. Jag har varit kritisk till honom under våren, då man nästan misstänkt att dalpojken regredierat i sin målvaktsutveckling.
Det (lite oväntat) starka förtroendet från Erik Hamrén har dock gjort honom gott. De två senaste matcherna har varit säsongens överlägset bästa för Carlgren och han noterades för ett tiotal riktigt vassa aktioner mot Falkenberg.
5. Norlings generositet gav inte utdelning
Han är inte dum, Rikard Norling. I derbyt vilade han formsvage Ebenezer Ofori och spelade egna produkterna Anton Salétros och Christos Gravius från start. Ett utmärkt sätt att – i rätt läge – trycka på rätt knappar i relationen till fansen och de egna talangerna.
Mot Falkenberg försökte han sig på en liknande manöver. Niclas Eliasson fick chansen från start på sin gamla arena, en "Nisse" Johansson-rensning från föräldrahemmet, inför sina nära och kära.
Men inget verkar riktigt fungera när det gäller Eliasson, som återigen presterade en intetsägande insats. För tredje säsongen på raken trampar 20-åringen vatten i AIK-tröjan. Han försöker verkligen, det gör han, men dribblar mest ut bollen över kortlinjen och är plågsamt trubbig i de avgörande lägena. Jag trodde verkligen att det här var Eliassons år, efter en förtjusande försäsong, men frågan är om det inte är dags för en höstutlåning. Falkenberg behöver all hjälp de kan få – så varför inte en återkomst dit?