Alla brukar smälta om de blir inbjudna

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-08-28

LOS ANGELES. Aftonbladets läsare stöttar Pia Sundhage.

De tycker att hon gör rätt som nobbar inbjudan till Vita Huset.

Jag kan så gott som garantera att den uppfattningen inte delas av majoriteten i USA.

Här ses en inbjudan till 1600 Pennsylvania Avenue i Washington som något oerhört stort, bland det finaste man kan vara med om.

Till och med personer som brinner för sina politiska åsikter brukar smälta när inbjudningarna från världens mäktigaste stormakt landar i brevlådan.

Står där –finklädda

Och till slut står de där, uppsträcka och finklädda framför USA:s president.

Men Sundhage skiljer sig från dem.

Den svenska fotbollsprofilen som i OS ledde det amerikanska damlandslaget till guld lockas vare sig av firande på södra gräsmattan eller champagne i ”det blåa rummet”.

Som hon själv uttrycker det i Svenska Dagbladet:

– Jag behöver inte gå in i ett vitt hus och träffa den man nu träffar där.

Det är ett uttalande och en nobb så kall att den saknar motstycke bland idrottsprofiler i USA. Tiger Woods har visserligen också tackat nej en gång. Men det var 1997 och han förklarade artigt att hans schemas omöjliggjorde festligheterna.

Sundhage säger bara att hon inte är intresserad. En sak kan man dock fundera över. Om nobben är en politisk protest – en spark i arslet på den sittande regeringen – blir den tämligen uddlös eftersom hon inte motiverar sitt beslut.

Hade gett större eko

Att bara utebli när resten av damlandslaget väntas infinna sig kommer i mesta fall att leda till en notis i Washington Post. Om Sundhage verkligen hade velat markera kunde hon ha gjort som senatorn Warren Rudman från New Hampshire. När han för sjunde gången nobbade en inbjudan till Vita Huset gjorde han det med orden:

– Jag ser inget nöje i att gå på en middag i Vita huset, sitta bredvid någon jag inte känner – en kompis till fru Bush, en filmstjärna eller någon som gett åtta biljoner dollar till det republikanska partiet.

Ett uttalande i den stilen hade gett eko – även på den här sidan Atlanten.