Alfelt: Endast fantasibrist kan stoppa Elfsborg

Äntligen har vi en svensk klubb som agerar som en storklubb.

Det finns ingen förbannelse i ett överflöd av dugliga anfallare.

Lika bra att påpeka det direkt. Eftersom många säkert har svårt att förstå Elfsborgs samlande och säljande av anfallsspelare det här året.

Att Elfsborg sålde unge talangen Joakim Sjöhage till norska Brann för att en vecka senare köpa hem anfallsveteranen Fredrik Berglund kan tyckas både som ekonomiskt vansinne och brist på tålamod.

Men kanske var det så enkelt att tränarna bedömde att Sjöhage trots sin snabbhet och potential att bli en riktigt bra anfallare ännu inte håller måttet. Hade han gjort det hade han ju självklart konkurrerat ut Keene och Mathias Svensson.

Fredrik Berglund är av en annan dimension. En etablerad yrkesman som dokumenterat sig som en målskytt av rang i Danmark. I Esbjergs kontringsspelande lag var han kung med sin snabbhet och iskyla framför mål.

Det kommer bli mål

Att Bella inte lyckades lika bra i FC Köpenhamn är inte speciellt konstigt. Dels påverkar krav från omvärlden alla människor även om man inte vill erkänna det.

Bella kom till huvudstaden med sitt facit i bagaget och alla räknade med att han i den stora överlägsna klubben skulle ösa in mål.

Så blev det inte? FCK dominerar 98 procent av sina matcher i danska SAS-ligan. Där försvann Bellas kontringsspel.

I Champions League mötte man Manchester United, Celtic och Benfica. Knappast lag som ens ett nordiskt så kallat storlag kan förväntas att dominera mot. Berglund misslyckades och fick alldeles för tuff kritik för sitt uteblivna målskytte.

I allsvenskan kommer Fredrik att göra många mål. Det kan man nog vara ganska säker på. Men det viktigaste för Elfsborg är att man till en rimlig kostnad lyckats knyta till sig en anfallare med internationell rutin och ett kunnande som bör bli ett vasst kontringsvapen i det kommande Champions League-kvalet.

Att samla spelare av klass är ett måste för klubbar som vill bli stora. Elfsborg är inne på helt rätt linje, men det ställer samtidigt press på den huvudansvarige chefstränaren Magnus Haglund.

Det är lätt att säga att även så kallade stjärnor måste acceptera att bli bänkade eftersom de är professionella fotbollsspelare som vet vilka förutsättningar de har i sitt yrkesliv.

Ett resonemang som fungerar lättare i de stora fotbollsligorna eftersom man där spelar så många fler tävlingsmatcher jämfört med det fåtal som svenska lag är med i per säsong.

Pressen på Haglund ökar

Att rotera spelartruppen i allsvenskan kan kännas lite meningslöst eftersom ingen hinner bli sliten, men det är en nödvändighet för de tränare som har flera likvärdiga spelare på olika poster.

Haglund hade allsvenskans kvalitativt bästa trupp redan när han gick in i den här säsongen. Även om Jon Jönsson och Sjöhage försvunnit ser han ut att ha en överlägsen trupp att styra över även i höst.

Han har getts förutsättningarna och nu ska han förvalta dem.

Som jag ser det är det endast en stelbent brist på fantasi som skulle kunna ge ett misslyckat slutresultat. Elfsborg vann allsvenskan i fjol med ett överlägset mittfält och 4–5–1.

Med de anfallskombinationer som nu kan paras ihop kan man lika gärna spela 4–4–2 eller 4–3–3 och jag skulle välkomna att man ständigt byter system för att utnyttja de för dagen formstarkaste alternativen.

Flexibilitet är något som saknats alldeles för länge i svensk fotboll.

Läs också:

Stefan Alfelt