Fem punkter: Djurgården–Maribor
Djurgården vann hemma mot Maribor i det första av två möten i Europa Conference League-play off.
Här är Per Bohmans fem punkter från Djurgården-Maribor på Tele2 Arena.
1. Kändes först som cupen i februari, men…
”Trots åratal av derbysvek så står vi här igen – i dag sjunger vi för skölden”.
Det var budskapet från hemmaklacken. Supportrarna stöttade föreningen, inte spelarna. Ett par tusen röstade med fötterna. När Djurgården 2022 mötte Apoel i playoff kom knappt 20 000 till Tele2 Arena. Mot Maribor dök det upp drygt 12 000.
Känslan tio minuter före avspark? Att det vankades ett avmätt februarimöte med Brage i svenska cupens gruppspel snarare än ett flådigt kval till Europa Conference League.
Ändå blev stämningen oväntat… okej? Det fanns ett slags trots, en tjurig motståndsvilja, som faktiskt användes till något konstruktivt.
2. Maribor var griniga, hafsiga och rätt... dåliga?
Jag bytte några ord med IFK Norrköpings Max Watson inför matchen. Mittbacksresen lämnade Maribor i våras och kunde förstås erbjuda insikter i slovensk fotboll.
– Under min tid (2022-2024) i Maribor så var vi inte lika bra som allsvenska topplag. Höll inte samma klass som ett Djurgården eller Malmö FF. Men det känns som att de är på gång nu. Jag tror bara att de torskade en match under hela våren. Maribor har blivit mycket bättre.
Det märktes inte på Tele2 Arena. Slovenerna var hafsiga med bollen. Anfallen var korta och chansartade. Ärligt talat var ett grinigt och ganska fult spelande Maribor ett oväntat svagt fotbollslag. Jätten Etienne Beugre vann knappt en duell mot lille Jacob Une Larsson, humörspelaren Josip Ilicic syntes bara när han dum-sparkade ner Besard Sabovic och dynamon Jan Repas fick ingen kontroll på spelet.
3. Inte direkt bra, men bättre
Det lös inte i ögonen på djurgårdarna heller. Derbyförlusten, och den efterföljande svekdebatten, hade uppenbarligen tagit hårt på spelarna. Men de lyckades uppbåda tillräcklig energi för att vara det starkare laget i den första halvleken. Inte bra, det är viktigt att påpeka, men bättre än Maribor. Jacob Une Larsson agerade som en hockeyback när han dumpade lyror långt ner i bortalagets ”zon”. Därifrån utgick Djurgården från ett intensivt, och hyfsat starkt, presspel.
Ett konstgräs-ovant Maribor slängde bort bollar mest hela tiden. Ofta i farliga ytor. Blåränderna saknade länge kvalitet att utnyttja det. Spelövertag? Absolut. Feta chanser: få, om någon?
4. Det var ett svaghetstecken, Djurgården
Besard Sabovic var en stor besvikelse i derbyt och verkade fortfarande omskakad. Det här har varit Djurgårdens kanske bästa spelare 2024, men mot Maribor såg vi en stressad, splittrad mittfältare ute på planen. Mängden okoncentrerade felpassningar var uppseendeväckande. Han var verkligen inte ensam om det, men Sabovic var den värsta syndaren. Visst hade han kampvilja och är alltid en viktig defensiv sköld, men det stora antalet enkla misstag med bollen var oacceptabelt. Det var länge sedan jag såg en så duktig spelare – ofta helt opressad – slå bort så många passningar.
Det förvånade mig att Thomas Lagerlöf och Kim Bergstrand inte förbarmade sig över Sabovic och bytte ut honom. Prestigeförvärvet Patric Åslund (redan iskall?), Daniel Stensson och Magnus Eriksson satt ändå på bänken. Det är ett svaghetstecken att Sabovic anses oumbärlig även när han står för en klart underkänd insats.
5. Kommer gräma sig om de inte går vidare
Jag nämnde svenska cupens gruppspel i början av krönikan. Sanningen är att matchen till en början påminde om när två rostiga, feltajmade och nedtränade lag brakar in i varandra efter en lång försäsong. Tillspetsat? Jo, lite. Men den här matchen höll inte Europaklass, även om det var starkt av Djurgården att rycka upp sig tillräckligt för att rättvist vinna matchen.
Tokmac Nguen var inte exceptionell men har en internationell växel i sig som övriga på planen saknade. Som så ofta inleddes anfallet på Keita Kosugis vänsterkant. Japanen har den där attraktivt bekymmerslösa spelglädjen och gömmer sig aldrig. Vänsterbacken pressade till sig bollen och Tokmac Nguen fiskade upp den. Efter ett rappt väggspel med Deniz Hümmet kunde han placera in 1-0 till Djurgården.
Det kunde – borde! – ha blivit mer än så.
Känslan efter 90 minuter? Om Djurgården inte utnyttjar det här tillfället, mot ett märkligt menlöst Maribor, så kommer föreningen gräma sig över det i många, många år. Kan Blåränderna bara prestera på en godkänd, anständig nivå nere i Slovenien går de till Europa.