Malmö FF:s Elison Makolli: ”Vill få ut lejonet inom mig”
Publicerad 2024-05-13
MALMÖ. Han har inspirerats av Zlatan Ibrahimovics lejonmentalitet och Sergio Ramos vinnarskalle.
Elison Makolli, 19, vill dock bara just inspireras snarare än efterlikna.
– Jag vill spela som Elison och inte som Zlatan eller Ramos, säger Malmö FF:s backtalang, i en längre intervju med Sportbladet.
Med ett bollnät över axeln och ett leende på läpparna så kliver Elison Makolli, 19, av träningsplanen utanför Eleda Stadion.
De flesta av hans äldre spelarkollegor har redan lämnat mattan och begett sig in till gymmet. Men det välfyllda bollnätet är kvar för den unge backtalangen att ta med sig.
Den yngste får bära grejerna efter träning?
– Ja, yngst får göra det. Ibland är det jag, ibland är det inte. Men oftast jag. Det finns ändå den hierarkin i gruppen. Det måste göras, säger Makolli, när Sportbladet träffar honom efter onsdagens träning.
Mittbacken konstaterar därefter att det var en ganska tuff onsdagsträning som precis hade genomförts på gräsmattan bakom honom.
– Jag fick en smäll. Det gjorde ont som fan, säger han med ett skratt.
Hur är A-lagsträningsmiljön?
– Vi är en erfaren och ung trupp. Båda i ett. Så det finns mycket att lära sig. Många i backlinjen som jag har nytta av.
Och de äldre, mer erfarna vinnarskallarna försöker sätta dit er, de yngre, lite extra i dueller och annat?
– Haha, ja, det är klart. Jag älskar det i alla fall. Jag gillar att man är lite tuff och att man får känna på hur det är man mot man. Det är inte som i akademin där det var barn mot barn. Det är när det smäller man mot man som ens riktiga själ får komma ut.
”Det första jag gör är att dribbla...”
Det tar inte lång tid av intervjun innan man förstått att 19-årige Elison Makolli är en väldigt orädd fotbollstalang, vilket han egentligen varit hela sin karriär.
Det räcker nog med att titta på hans allsvenska debut.
I en 3–0-seger mot Sirius förra sommaren så fick Makolli hoppa in i den 88:e minuten.
– Det första jag gör är att dribbla, säger 19-åringen och ler.
Som mittback?
– Ja, som sista man, haha.
Men du lyckades med dribblingen i alla fall?
– Ja, jag lyckades. Det var kul.
Makolli skrattar gott när han minns tillbaka på det.
– Jag har ju starkt självförtroende så kanske jag tyckte det var bäst då. Om man kollade efter det kanske det inte var det bästa, men ja.
Har du alltid varit mittback?
– Nej, när jag började i LB07 var jag anfallare. Kom också till Malmö som anfallare. Men jag fick inte så mycket boll. Jag tänkte att jag måste få röra bollen någon gång. Så blev jag back och fortsatte med det.
Brukar man inte snarare vilja bli mittfältare då för att få diktera tempo och sånt?
– Kanske. Men jag hade också den där krigarmentaliteten även då. Så jag testade back. Och där blev jag kvar efter det.
”Det är den som vill mest som blir bäst”
Kvar har han också blivit i Malmö, efter att ha kommit dit innan tonåren.
Det går absolut att argumentera för att det är hans inställning och vinnarskalle som tagit han hela vägen genom alla olika pojklag till att spela allsvensk fotboll i seriens i särklass bredaste och vassaste trupp.
En klubb där SM-guld är en kravbild snarare än en målbild.
– Jag kom till Malmö FF som 11–12-åring. Sen har jag bara krigat mig genom akademin till A-laget, berättar Makolli, som började spela fotboll i LB07 en gång i tiden.
Hur var det då? Kan tänka mig att det är en ganska tuff väg med ganska många som vill samma sak?
– Så klart. Men det är den som vill mest genom åren. Så klart man hade kompisar i laget när jag började i Malmö som inte är kvar nu. Men jag tror det är de som vill mest som kommer längst. De som har viljan och orken att bli bäst och orkar att fortsätta utvecklas hela tiden.
Vad är dina främsta styrkor som mittback? Förutom vilja och driv?
– Jag är ganska stor, stark, snabb mittback. Ganska modern. Jag ska försvara och skydda målet. Sen har så klart alla något de vill bli bättre på också.
Han styrkor har i alla fall tilltalat tränare Henrik Rydström. Efter flera inhopp under säsongsinledningen gjorde han sin första match från start i allsvenskan i storsegern mot AIK. Han startade även senast mot Elfsborg.
– Det har varit kul. Riktigt kul att få spela med de allsvenska matcherna.
Det blev ju inte så mycket förra året. Desto mer man spelar desto mer känner jag att man får bort de här misstagen från juniorsidan, säger Makolli.
Med det sagt finns det fortfarande saker att finslipa.
”Då var det mycket Zlatan i mig”
Förlusten senast mot Elfsborg var lagets första på hela säsongen. Den fick också följden att Makolli var en av spelarna som öppet hängdes ut för sin insats av tränare Henrik Rydström.
Hur kändes det att tränaren ”outade” dig så öppet för din insats?
– Jag har inte så mycket koll på det som skrivs i media men såklart så står jag för det och försöker göra mitt bästa såklart kommer vi att kolla på det och förbättra oss, säger Makolli.
19-åringen vet också själv vad det är han behöver finslipa. Att hitta rätt balans för när han ska ge utlopp för allt mod och självförtroende på planen, för att sammanfatta det kort.
– Ja, exakt. Någon grej som jag också vill utveckla är att variera i mitt spel. Ibland vill jag slå den avgörande passen och få in bollen mellan två spelare, som kanske inte går. Jag vill forcera framåt. Men jag måste bli variera om jag ska fram, bak, eller slå en långboll. Riskbedöma passningar så att de inte kan kontra och göra mål. Sådana bitar försöker jag bli bättre på.
Med det sagt är icke-rädslan också hans styrka.
Har det alltid varit självklart att satsa på fotbollen?
– Jaja. Men sen så minns jag när jag var liten att när jag inte spelade fotboll så var det inte så intressant för mig. Men när jag började spela så var det kul.
Som forward då?
– Haha, ja exakt. Då var det mycket ”Zlatan” i mig.
Ett ”lejon” likt Ibrahimovic
I en intervju med Gasetten tidigare i våras kallade Elison Makolli sig själv för ett lejon. Likt en viss, Zlatan Ibrahimovic.
Är inte han ”persona non grata” i Malmö numer efter Hammarbydelägarskapet?
– Ja, men det var mer när jag var liten. Det är mer hans mentalitet jag gillar. Han bryr sig inte och gör sitt.
Du har läst hans bok?
– Ja, den lättlästa versionen, haha.
Känner du igen dig i något från den?
– Det var länge sen jag läste den. Men jag har alltid själv haft det mindsetet.
Är det från Zlatan din lejonliknelse kommer också?
– Han, bland annat. Har kollat på många, Sergio Ramos till exempel.
Är det Sergio Ramos som är någon form av målbild då? Tänker som offensiv mittback...
– Så klart, jag kan få inspiration av dem. Men i slutändan vill jag spela mitt spel. Jag vill spela som Elison och inte som Zlatan eller Ramos.
Och hur skulle du beskriva den drömspelaren då?
Elison Makolli funderar en stund.
– Stor, stark, snabb back. Att jag inte bryr mig om något utan bara gör min grej. Att jag inte är rädd för att göra fel. För alla gör fel. Ingen är perfekt.
– På den här nivån, om man vill spela måste du vara hundra procent säker på det du gör. Så att man inte går in och tänker ”han är större än mig, han är snabbare än mig, han är starkare än mig...”. Man går in och tycker det är kul. Kul att jag ska möta de här och ge mig på de bästa.
Har du alltid varit så här orädd?
– Jag har alltid haft det. Jag kanske är lite tyst av mig. Jag är inte den som gör mest ljud i omklädningsrummet eller något sådant utan är mer den lugna personen. Men i min hjärna är jag där. Mentalt är jag stark.
Följer PSG
Målet för säsongen är att få fortsatt förtroende och speltid i det Malmö FF han tillhört sedan barnsben.
Har du varit MFF-supporter sedan barnsben också?
– I Sverige, ja. Annars har jag gillat PSG mycket också.
PSG alltså?
– Mina föräldrar träffades i Paris. Så sedan dess. Jag tycker om Frankrike i stort sett också, landet.
Är det Ligue 1 du vill till någon gång också då?
– Ja, kanske.
Om man blickar långsiktigt. Vad är målet? Att nå så högt som möjligt?
– Att få ut den bästa versionen av mig. Att bara få ut det där lejonet som är här inne, säger Makolli och pekar mot sig själv.
– Så att sen när man avslutat karriären, oavsett om det blir när man är 35 eller i morgon, att man njutit och tagit ut max av varje dag på träning och match. Det tycker jag är viktigt. För mig i alla fall.
