AFC:s nye sportchef: ”Fotbollen räddade mig från den kriminella världen”
Publicerad 2020-06-03
AFC Eskilstunas nye sportchef Tore Eliasson, 45, hittade talangerna, tog hand om dem och sålde spelare för 10-tals miljoner kronor.
Men han har också haft en annan sida med helt andra rubriker: grov misshandel, stöld, våldsamt motstånd, rattfylleri och narkotikabrott.
– Jag lyckades komma bort från den kriminella världen tack vare fotbollen, säger han i en intervju med Sportbladet.
26 mars gjorde Tore Eliasson sin första dag som sportchef hos AFC.
Han är delvis känd i fotbollskretsar som agenten som tog Sam Johnson till Sverige och vidare ut i världen. Inte lika många bland de allmänt fotbollsintresserade känner till Eliassons andra bakgrund.
Sportchefen förekommer i drygt 15 avsnitt i belastningsregistret.
Han är öppen när Sportbladet ringer och frågar honom om detta.
– Jag har delvis väntat på det här samtalet och har varit förvånad att ingen har skrivit om den här delen av mitt liv tidigare. Ganska många inom fotbollen känner till mig och min bakgrund, säger han lugnt.
Han är uppvuxen i Fittja, Botkyrka kommun, i sydvästra stor-Stockholm med svensk pappa och liberiansk mamma, men som ung tonåring var det mer umgänge i fel kretsar som lockade än fotbollen.
Tuff uppväxt
– Jag är en förortsprodukt som har gått den hårda vägen. Men som tur är var inte den kriminella banan lika extrem då som i dag. Nu är det så mycket vapen.
Tore Eliasson växte upp på fängelseanstalter i början av 1990-talet som tonåring.
– Jag var mer eller mindre yrkeskriminell från att jag var 16 år till 27. Sedan började jag få bättre tankar och det har varit en successiv övergång från den världen och det har inte alltid varit det enklaste. Det är inte bara att hoppa av, men jag lyckades till sist och det är tack vare fotbollen, säger Tore Eliasson.
Hur kom du in i fotbollen?
– Jag var ganska trött på det jag höll på med även om jag var en ganska duktig tjuv. Det gick från värdetransporter till stöld av datorer. Jag levde i den världen länge. Men så startade jag ett litet åkeri och min son började spela fotboll. Jag sponsrade dem och ungefär samtidigt kom min kusin på besök från Liberia. Han höll på med spelarövergångar med en stor norsk agent, Atta Aneke. Jag började scouta spelare och på den vägen kom jag in i branschen.
– Jag hade mina idéer om att hitta ett par talanger i Afrika och ta dem till Sverige för att utveckla dem vidare. Jag ville hålla på med något som samhället inte såg ned på, säger Tore Eliasson.
Han flyttade till Norge 2003 för att starta om i en ny miljö och jobbade både som spelaragent och scout och anställd i klubbar.
Fullträff med Sam Johnson
Tillbaka i Sverige började han främst samarbeta med agenten Glenn Schiller. I början av 2010-talet tog Tore Eliasson flera liberianska talanger till Sverige och fick till en fullträff med Sam Johnson som via Härnösand, Frej och Djurgården såldes till Wuhan Zall i Kina för över 20 miljoner kronor.
Eliasson kombinerade scout- och agentuppdragen med att jobba som tränare i FC Djursholm och Motala AIF och som sportchef hos Södertälje FK.
Men trots framgångarna i fotbollsmiljön ställdes Tore Eliasson på nytt inför rättsväsendet: 2012, 2014 och 2018 i domar som handlat om bland annat stölder, olovlig körning och flera narkotikabrott. I de allra flesta fallen har han dömts till ringa straff, dagsböter.
– Det låter värre än vad det var. När det gäller den olovliga körningen så hade jag ett utländskt körkort. Vid ett annat tillfälle hade jag rökt hasch i Danmark. Det är inga saker jag är stolt över men det handlar inte om någon tung kriminalitet, mer dumma, korkade saker.
2012 åkte du fast för häleri och stöld.
– Det var när jag hade börjat jobba på allvar med fotbollen, på en lite högre nivå, med några riktigt lovande och bra spelare. Det var den sista sparken som jag behövde för att komma in på rätt väg. Då kände jag att jag hade något som jag riskerade att förlora.
– Tyvärr dröjde det några år ytterligare för mig att inse att man inte skulle köra omkring utan körkort, säger Eliasson.
Under de senaste åren har han jobbat som chefsscout för AFC Eskilstuna. Tidigare i våras anställdes han av klubben, som i fjol spelade i allsvenskan, som sportchef på heltid.
Har du berättat för AFC om din bakgrund?
– Jag har inte berättat om alla specifika saker jag gjort under mina ungdomsår. De vet vem jag är och jag står för den jag är. Klubbarna jag har jobbat i har fått utdrag ur belastningsregistret. Jag hade inte fått jobben om de inte hade litat på mig. Jag tänker inte gömma mig. Jag har varit buse men jag kan inte straffas livet ut för det.
SM-guld med Djursholm
– Men man måste känna av läget. När jag vann pojkallsvenskan med mina unga killar i Djursholm 2015 så gick jag inte in till deras rikemansföräldrar och berättade. Då hade de trott att jag skulle råna deras barn.
Hur påverkas bilden av just AFC Eskilstuna med dig som sportchef?
– Kan vi bli mer hatade än vad vi redan är? Haha. Jag har pratat med Alex (Ryssholm, AFC:s ordförande) att det här kring mig kommer att komma upp i ljuset och att det kan bli ett sänke för klubben. Han säger att han litar 100 procent på den jag är i dag och att han inte är rädd för den fajten.
– Vi har redan haft mycket negativa saker runt den här klubben. Nu är det hårt jobb som gäller. Ger det resultat så kan ingen snacka bort det. Men jag tror inte jag hade fått jobb tillsammans med dig på Aftonbladet med min bakgrund.
– När folk säger att man alltid ska få en andra chans så synar jag det. Det måste vara på riktigt.
– Jag tycker att det är bra att sådana som jag får synas för att visa att det går att komma till rätta med sitt liv. Förhoppningsvis kan jag fortsätta att göra det bra. Det är en ära att inte bara vara ökänd längre.
När har du som sportchef nytta av det du har upplevt i livet?
– Jag är en stor människokännare. Jag har levt med de värsta av de värsta. Jag vet dina intentioner innan du har berättat om dem. Du är ute efter ett litet scoop. Det här samtalet kommer förmodligen inte ge mig några pluspoäng men samtidigt måste jag fronta den jag är.
– Det svänger fort inom fotbollen. När jag hade två spelare som alla klubbar ville ha så kom man snabbt in i de fina salongerna. När Sam Johnson och Omar Colley tog steget till klubbar utomlands så lärde jag mig även den businessen. Jag förstår de som fastnar i enbart den typen av affärer för det är där de stora pengarna finns. Men jag ville bli sportchef i en klubb för jag tycker det är intressant med hela processen – bygga karaktären, utveckla spelaren, sköta träningen – alla stegen. Jag blir fortfarande förbannad över hur de sociala myndigheterna lät mig ränna runt från att jag var litet barn tills jag var 18 år utan en styrning från vuxna.
Tuff mot spelarna
Hur är du mot spelarna som sportchef?
– Jag är nog ganska rak och kravställande. Men du ska fråga andra hur de uppfattar mig. Jag tror på att skanna av spelarna en och en, vara lyhörd och möta dom på ett individuellt sätt. Man måste vara lite manipulativ som sportchef. Där sitter jag tyvärr på en hel del kunskap.
Var står AFC fotbollsmässigt?
– Vi är ett ungt lag som ska försöka hitta en stabilitet i superettan. Vi är ett lag med defekta spelare och ledare – Ryssholm, Özcan, jag, Joshua Wicks. Klubben där man får en chans.
Vilken är din personliga ambition?
– Revansch. Att visa att jag är duglig.
