Fagerlund: Liverpool hittade en väg tillbaka
WOLVERHAMPTON. När det ser som mörkast ut hittar Liverpool en väg tillbaka.
Jürgen Klopp var inte nöjd inför mötet med Wolves, definitivt inte under första halvleken heller.
Efteråt lyste han kanske inte som en sol (men mådde betydligt bättre).
Jürgen Klopp syntes andas ut i lättnad när Andy Robertson, i sin 200:e Premier League-match, utnyttjade en svag utspark från målvakten José Sa och avslutade det efterföljande anfallet med att dra in 2–1.
Klockan stod på 85, Liverpool hade återigen inlett på hälarna för att sedan ta sig tillbaka in i matchen med besked. En riktig örfil för Gary O’Neils Wolves som spelade ut gästerna fullständigt under första halvleken.
Vad som avgjorde i slutändan? Små ögonblick av tappat fokus i försvaret, från Wolves sida. Samt kvaliteten på Liverpools bänk, där spelare som Darwin Núñez, Luis Diaz, Harvey Elliot och nyförvärvet Ryan Gravenbach trängdes innan pausvilan.
Klopp firade en aning mer när Elliot – med hjälp av Hugo Bueno – sköt in 3–1-målet. 20-åringen sprang rakt ut mot ena långsidan där de tillresta supportrarna befann sig, och tvingade matchvärdarna att jobba ordentligt för att skingra kaoset som skapades på Molineux Stadium.
Men att döma av tränarens uppsyn, så väl inför som efter matchen, var han långt ifrån världens mest harmoniska man i dag – trots vändningen.
Fick smaka på Klopps vrede
Klopp påtalade att spelarna såg fysiskt slitna ut under första halvleken, ett uppenbart känsligt ämne som togs upp redan på fredagens presskonferens.
Tränaren ogillar avsparkstiden 12:30, lokal tid, ungefär lika mycket som han ogillar att få frågor om det.
I detta fall grundade sig irritationen i faktumet att många ur det sydamerikanska gänget återvände från landslagsuppdrag tätt inpå avresan till Wolverhampton.
The Athletic, vars reporter fick smaka på Klopps vrede under fredagen, har räknat ut att tyskens poängsnitt i tidiga lördagsmatcher kontra övriga står i stark kontrast till varandra (1,77 respektive 2,11).
Att Liverpool ofta tilldelas denna avskydda avsparkstid hänger ihop med klubbens popularitet – sändande bolag i England vill ha en attraktiv match, framför allt eftersom samtliga möten som spelas klockan tre inte får visas.
Mac Allister jetlaggad
Flygresan lär slita betydligt mindre på spelarna än oss vanliga dödliga, sett till vilka bekvämligheter de har råd med. Däremot påminde Alexis Mac Allister faktiskt om en ytterst jetlaggad person när han yrade runt under första halvleken.
Argentinarens hårda arbete och försök att rätta till sina misstag var det inget fel på, men han var en av bovarna bakom Liverpools många bolltapp. Wolves dominerade centralt, till stor del tack vare lagets portugis ute till vänster.
Pedro Neto kan inte beskrivas som annat än fenomenal.
Högerbacken Joe Gomez insåg snabbt faran i att glida inåt i planen för att ge understöd centralt och blotta ytan på kanten, det gick helt enkelt inte att lämna motståndaren ensam.
Wolves ledningsmål var produkten av Netos briljans, en löpning rakt genom Liverpools stillastående försvar. Hee-Chan Hwang tryckte in bollen, supportrarna flög upp ur sina säten och de rödklädda spelarna slog uppgivet ut med armarna.
Dessutom borde Matheus Cunha nog ha utökat när Neto tunnlade Gomez, för att sedan skickligt leverera ytterligare ett inlägg. Det är en uttjatad analys, men Wolves var än en gång inte tillräckligt kliniska framför målet.
Spelade upp sig
Klopps beslut att plocka av Mac Allister och Diogo Jota till andra halvlek och sätta in både Núñez och Luis Diaz blev ett lyckat drag. Dominik Szoboszlai, som även han slarvade en del innan paus, spelade upp sig betydligt.
Knappt 90 sekunder efter domarens vissling tvingades José Sa sträcka ut, en smakstart på vad som väntade. Kort senare kvitterade Cody Gakpo, varpå resten av halvleken blev en gissningslek huruvida Wolves skulle orka stå emot eller ej.
O’Neils facit på fyra förluster på fem spelade matcher ser illavarslande ut. Jag står fast vid att klubben delvis påminner om Leicester förra säsongen, ett ”alldeles för bra” lag som gick i sömnen, rakt ned i Championship.
Tränaren får klamra sig fast vid prestationen i dagens första halvlek – en väl genomförd sådan – och hoppas att resten (framför allt målskyttet) lossnar så småningom.
Brann i ögonen
Klopp? Han kallade första halvlek för en av de värsta någonsin och medgav att han fattade flera dåliga beslut inför matchen.
Det märktes att tysken fortfarande var på krigsstigen, så fort ämnet styrdes in på den tidiga avsparkstiden brann det i ögonen och reportern i fråga fick söka skydd.
Klopp är en känslomänniska, stundom härlig, ibland outhärdlig.
I dag anlände han frustrerad, ikväll gläds han kanske trots allt åt att Liverpool fortsätter vara laget som reser sig – hur mörkt allting än verkar inledningsvis.