Serie A-MORDET
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-12-17
Bank: Tjuvarna som stal festen i Italien har klarat sig undan och förra årets fejkade mästerskap är nu... inget mästerskap alls
FLORENS. Ett halvår har gått sedan calciopoli. Jag hör Fiesole-curvan sjunga, ser Gilardino fira 200 matcher och två mål.
Så – finns det något att fira i serie A?
Nej, jag tycker inte det.
Valet är bara ett par veckor avlägset, när den mystiske Mario Scaramella pratar i telefon med en senator från Forza Italia, Silvio Berlusconis parti. Scaramella är försiktig:
– Vi kan inte säga att Prodi är en KGB-agent. Men vi kan påstå att ryssarna ser Prodi som sin vän.
Senatorn skriker till svar:
– ”VÄN”? Det betyder inte ett jävla skit! Tar du mig för en fitta?
En vettig fråga: Vad i hela världen har det här med italiensk fotboll att göra?
Ett vettigt svar: Alldeles för mycket.
Ett drygt halvår efter samtalet mellan en högerpolitiker och en man som, i brist på annat, kan kallas ”fixare”, åker jag till Florens för att se på fotboll.
Fixarna finns i fotbollen
Det luktar precis som det brukar om vintern (rostade kastanjer) och det ser ut precis som det brukar (lila, överallt lila). Politikern, Paolo Guzzanti, har förlorat jobbet, och Mario Scaramella har blivit världskänd som den som träffade den ryske ex-agenten Alexander Litvinenko i London samma dag som Litvinenko drabbades av en dödlig dos radioaktivitet.
Fixare, trixare.
Enligt misstankarna som sipprat fram i italienska medier fick Scaramella i uppdrag av Guzzanti att smutskasta den nuvarande premiärministern Romani Prodi före valet.
Samtalet bandades av åklagarmyndigheten i Neapel, samma myndighet som var upptagen med att lyssna av halva fotbolls-Italiens telefoner.
Prodi vann valet, men Berlusconis parti har anklagat vänstern för valfusk och nu ska rösterna räknas om.
Politikens fixare och trixare är samma som fotbollens – det är därför som Fiorentina och Milan spelar bottenmatch på Artemio Franchi.
Calciopoli-skandalen stal åtta poäng från Milan, femton från Fiorentina. Juventus har flyttats ner till serie B, och en kväll som denna blir det så tydligt att Italien blivit bestulet på sitt allra högst älskade sociala kitt.
Förra säsongen kallade ”campionato falsato”, det fejkade mästerskapet.
I år fick vi inget mästerskap alls.
Tito Boeri, arbetsmarknadsekonom och professor vid Bocconi-universitetet, har forskat kring Calciopoli. Häromveckan presenterade han ett par intressanta slutsatser.
Den första var att den italienska fotbollspressen suttit i knäet på klubbarna. Den andra att de verkliga skurkarna – med Juventus Luciano Moggi i spetsen – kommit
sanslöst billigt undan. Den tredje slutsatsen handlade om vilka det är som straffats hårdast.
– Bara fansen får betala, säger Boeri. De kan inte bara sluta att följa sina lag.
Milan är en katastrof
En lördagskväll strax före jul kommer 41 000 bestulna supportrar till Artemio Franchi för att se Fiorentina–Milan.
Alla vet att det här är ett mellanår. Juventus är borta, och det är Juves frånvaro som gör att Milan kan framstå som ett under av lugn, trots att allt går fel.
När Berlusconi får frågor om Inters framgångar lägger han huvudet på sned.
– Jag är glad för Morattis skull…, säger han.
En överseende liten klapp på huvudet, bara sådär.
Utöver partikamraten Guzzantis påstådda samtal med Scaramella har Berlusconi haft annat att oroa sig för. Han hotas av åtal för skattefusk i samband med tv-affärer, och senast han var här i Toskana på besök så svimmade han framför kamerorna.
Dessutom är hans Milan en katastrof.
Laget är fortfarande kvar i Champions League, vilket ironiskt nog kan ha drabbat deras försäsongsträning. Nu är de slitna, tröga och helt ur form.
I Florens sjunger den lila Fiesole-curvan de vanliga antisångerna, de om att torka arslet med en rödsvart Milan-halsduk.
Milan svarar med att göra 1–0 direkt. Brocchi slår en drömpassning till Gilardino som stöter upp bollen i krysset.
Målet är bara ett vackert undantag.
Ancelotti har knappt fått ihop ett lag, och när Pirlo styrs bort från uppspelen rasar spelet ihop totalt. Kaká och Gilardino stjäl ytor från varandra och ingen av ytterbackarna fyller på framåt. Enda hoppet är att få upp Pirlo högre – men då finns ingen som är skicklig nog att bygga spelet i hans ställe.
Ancelotti ser sliten ut
Kaladze får bollen på handen i en närkamp, Fiorentina får sin första straff för säsongen och Adrian Mutu sätter den bergsäkert. 1–1. I fjol var Milan ligans säkraste lag när det gällde straffar, i år får de straffar emot sig och är bäst av alla på att träffa målramen.
Med en kvart kvar gör Mutu 2–1 efter en ny miss av Kaladze. Fiorentinas ytterbackar överlappar konstant, de söker vårdade lyft in mot jätten Luca Toni och Cesare Prandelli sätter in Martin Jörgensen i en tydligare 4–3–3-uppställning. Prandelli coachar i kläder som skulle få Sofi Fahrman att söka nytt jobb, men han får matchen precis dit han vill.
Först när Ancelotti släpper handbromsen, skickar in Pippo Inzaghi och går över till 4–4–2 börjar det hända saker. Pippo skarvar en nick utanför, och i sista minuten nickar Gilardino in 2–2 på en hörna.
Oavgjort. Respit.
Ancelotti ser sliten ut efteråt, men han är för mycket Milan för att få sparken. Han lär bli kvar till sommaren. Publiken väller ut från stadion, en ambulans tjuter på Viale Fanti, någon sparkar sönder en cykel i besvikelse. Fiorentinas långsiktiga projekt går vidare, sportchefen Pantaleo Corvino har skrivit på ett nytt kontrakt och Prandelli lär göra det också.
Säsongen 2006-2007 är bara en hickning på vägen mot toppen. Ett stulet år.
Med tjuvar som klarat sig undan.
DE DRABBADES
Simon Bank