Wegerup: Kommer vara laddat, spänt och nervöst

Jennifer Wegerup

VADUZ. Lichtenstein borta.

En ljummen måstematch – eller ett furstligt nöje.

Jag tror på det senare alternativet.

helskärm

”Titta, där har vi en liten katt som lattjar. Ska ni lattja på samma sätt med Lichtenstein?”.

Sålunda valde en radioreporter att inleda sin intervju med Tobias Linderoth i går. Frågan fångar rätt väl stämningen inför kvällens landskamp i det lilla furstendömet uppe bland alperna, i gränslandet mellan Schweiz och Österrike.

”Så det är här vi kommer att köra omkring nästa sommar”, sa reporter Laul när vi åkte mot Vaduz i ett praktverk till landskap med soldis, dimrök, alpstugor, bjällerkossor och kyrktorn och bergstoppar som tävlade om att nå högst mot himlen. Sen pratade vi en stund om huruvida vi ska köra ner från Sverige eller flyga och ha hyrbilar.

Det är på den nivån vi är nu. Alla räknar kallt med att Sverige är i EM. I alla fall alla vi som gör jobbet från läktaren.

Prat om full laddning

Jag vågar mig på att påstå att de som gör jobbet på planen, de börjar bli rätt säkra de också. I alla fall är de, med rätta, helt säkra på att slå Lichtenstein. I och för sig var det mycket prat om att ha rätt attityd och full laddning, när vi mötte spelarna på Hotel Meierhof i går. Också det med rätta. Spelarna ska tänka så, ska säga så. Men Sverige förlorar inte mot Lichtenstein i kväll.

Däremot hoppas och tror jag att man passar på att ha roligt. Det pratas så mycket om den här matchen som något som bara ska överstökas på enklaste sätt. Jag vill hellre se det som en trevlig mysmatch att avnjuta på bästa sätt.

På onsdag väntar Nordirland. Det kommer att bli mycket påminnelser om hur illa det gick senast, om allt som brast, om alla som underpresterade. Från det nordirländska lägret kommer det att komma tuffa ord . Det kommer att vara laddat, spänt och nervöst. Härligt, naturligtvis. Inget är som en stor landskamp, en match som kan göra oss klara för EM, om allt annat går rätt.

Men, som sagt, det blir krävande, uppslukande, vilt och galet. Just därför är jag glad att det är just lilla Lichtenstein som väntar i kväll på Rheinpark Stadion. En match att – om Sverige spelar som man kan – vinna och tanka hem självförtroende på. En match att låta spelare som Matias Concha och Sebastian Larsson få chansen, den ene från start, den andre en stund. En match att fylla på målskillnaden med.

Mindre anspänning

Framför allt en match, och en resa, att ha trevligt på, att samlas och enas som grupp kring. Linderoth försäkrade mig i och för sig att man alltid har kul ihop. Men han sa också att ”det är klart att det är lite mer avslappnat inför en sån här match än som senast mot Danmark”. Marcus Allbäck höll med och tyckte även han att ”det kan vara positivt”, att få en stund av lite mindre anspänning.

Linderoth hade inte varit den han är om han inte lagt till att det viktiga i kväll är att ladda, inte att slappna av. Jag är dock inte orolig för underskattning, vi kommer att vara tillräckligt laddade i kväll. Inte ens de mest hårdskjutande bland oss journalister kan hitta rysarvinklar mot Lichtenstein – och det är precis som det ska vara.

Hårt men utan hets

En furstlig stund behöver inte vara stor. Den kan också vara lugn, en stund av gemenskap. Uppladdning inför de större stunderna.

Ljungberg i badtofflor, Petter Hansson som varit hos frisören, Rami Shaaban som hejar glatt, Chippen som dunkar krönikör Bank i ryggen, Källström som släntrar förbi på väg till mellanmålet. På kvällen middag och frågesport för spelarna och för oss arbete. Hårt, men utan den allra värsta hetsen.

Allt medan furstepalatsets siluett avtecknar sig skarpt mot Vaduz blånande kvällshimmel.