’Har inte blivit som jag förväntat mig’
Uppdaterad 2018-07-27 | Publicerad 2013-05-01
Guldhjälten Andreas Johansson kom hem – till kaos: ”Det har varit avhopp, hot, bananer och päron som flugit in”
Han var med under Djurgårdens guldår i början av 2000-talet.
Nu har Andreas Johansson, 34, kommit hem till det kanske värsta kaoset i klubbens historia.
– Antingen så ramlar vi ihop och dör, eller så kämpar vi för det vi vill, säger Johansson till Sportbladet.
När Andreas Johansson var i Djurgården senast, mellan 2000–2004, var det guld och gröna skogar. Mittfältaren vann två SM-guld (2002, 2003) och två svenska cupen-titlar (2002, 2004). I november blev 34-åringen klar för Dif, men återkomsten har inte blivit som han hade hoppats.
Magnus Pehrsson och Tommy Jacobson lämnade sina uppdrag i Djurgården i fredags på grund av hot och den senaste veckan i klubben har varit kaosartad.
Annorlunda nu
– När jag var här senast var det bara vinster, och det skrevs bara gott om Djurgården. Det är helt andra förutsättningar just nu, verkligheten är annorlunda i dag. Det finns mycket frustration, men vi går inte runt och är rädda. Vi är bara besvikna över att vi inte har kommit igång bättre, säger han.
– Jag har inte fått den starten jag hade hoppats på. Vi har bara en poäng, det har varit avhopp, hot, bananer och päron som flugit in. Det är inte riktigt det jag hade sett framför mig, men så är det.
Djurgården är jumbo i allsvenskan efter fem omgångar, ett kryss och fyra förluster. I senaste matchen mot Syrianska fick laget ett regelrätt mål bortdömt, och föll sedan med 0–1.
Ingen rädsla
– Man ska lära sig att när det går tungt så får man ingenting gratis. Vi har fortfarande en del bekymmer, det är mycket som inte fungerar just nu. Men vi visade stor vilja och med normal utdelning skulle vi haft tre poäng, säger Johansson.
Är ni mer enade som grupp efter det som har hänt?
– Man är tvungen på något sätt. Luften gick ur oss helt i fredags och vi hamnade någonstans i chock. På något sätt handlar det om att antingen ramla ihop och dö eller kämpa för det vi vill.
Känner du någon rädsla efter hoten?
– Nej, inte det minsta.