Ajax har förlorat sin position som fotbollsvärldens vackraste fabrik
Bank: Inte samma klubb som när Zlatan lämnade
AMSTERDAM. Amsterdam skickade ut sin fotboll och såg den erövra världen. De sålde Zlatan Ibrahimovic och såg honom försöka.
I kväll kommer Zlatan tillbaka till Ajax.
Det är inte samma klubb som han lämnade.
När Ajax spelade 2–2 mot Twente i lördags såg journalisterna bara en svängig, underhållande fotbollsmatch mellan två lag som spelade anfallsfotboll i hög fart.
De såg en replik.
– Till och med Cruijff hade gillat det, skrev De Volkskrant.
Inget som någonsin händer i Amsterdams fotboll kommer att hända någon annanstans än i skuggan av Johan Cruijff, och just den här veckan breder den ut sig mer än vanligt. Cruijffs krönikor i De Telegraaf kommer på måndagar, och förra måndagen var den skriven mer i galla än i blod.
Rubriken löd ”DIT IS AJAX NIET MEER”.
Det här är inte Ajax längre.
Cruijffs och Rinus Michels fotboll, Ajax totaalvoetbal, har formulerat hela världens syn på den här sporten. Barcelona har blivit bäst i världen med den, Spanien har blivit bäst i världen med den, och nu hade Cruijff tvingats se Ajax – själva kärnan – åka till Madrid och bli förnedrat av Real Madrid.
”De hade inte tre passningar inom laget” skrev han. ”Det kunde blivit 8–0, 9–0”. ”Jag bär mycket ilska inom mig, för det här är inte Ajax längre”.
Till slut pekade han med hela klubbledningen – ingen nämnd, ingen glömd – och svepte med handen:
För klubbens bästa borde de sticka allihop. Så Ajax kunde börja om från början.
Zlatan Ibrahimovic ger unge högerbacken Abate en kärvänlig liten smäll på kinden. Milan kör sin matchträning, det regnar grått måndagsregn över Amsterdam men taket har dragits för så det märks inte inne på arenan.
Ett dussintal ajacieden med rejäla
ölmagar lägger ut morgondagens koreografi på läktarna, vita små plastflaggor. Det kommer att bli mäktigt.
Ajax har mest varit en reabod
Det ser precis likadant ut som när Zlatan Ibrahimovic kom tillbaka första gången, med Juventus i september 2004. Jag var här då också, hörde hemmapubliken applådera Zlatan och såg Zdenek Grygera punkta bort honom.
Ajax och Leo Beenhakker hade värvat Ibrahimovic för att ta sig tillbaka. ”Vi har köpt Zlatan för att han ska gå i spetsen för vår väg till världstoppen” hade Beenhakker sagt, men det blev inte så.
När Ajax mötte Juventus hade de Champions League-historiens näst yngsta startelva, men talangerna har försvunnit innan lyftet hunnit komma.
Ajax har inte blivit mästare sedan Zlatan försvann.
PSV har blivit det, till och med provinsklubbar som AZ och Twente har lyckats, men Ajax har mest varit reabod för kontinentens talangjägare. De senaste åren har de sålt och tvingats sälja spelare som Heitinga, Wesley Sneijder, Van der Vaart, Van der Meyde, Zlatan, Chivu, Hedwiges
Maduro, Ryan Babel och Thomas Vermaelen.
Klubben har dragit in miljardbelopp, men har ändå ekonomiska problem. När de äntligen kvalade in till Champions League i år var det en absolut nödvändighet för att hålla krisen från dörren. Europa League ger inga pengar, och Ajax verksamhet har gått minus i flera år.
När Cruijff pratar om en förlorad identitet är det spelmodellen och strukturen i klubben han syftar på.
När han pratar om att riva allt och börja om har han stöd i ett officiellt dokument.
För tre år sedan gick den gamle Ajax-ledaren Uri Coronel till botten med Ajax sportsliga snedsegling. Coronel höll i en
total genomlysning av klubbens verksamhet den gångna tioårsperioden, och 2008 presenterade han sin rapport.
I det stora hela gick den ut på att allt var fel. Halva styrelsen rensades ut omedelbart, Coronel själv tog över ordförandeklubban, han hade en vision om att lyfta bort klubben från börsen för att göra den mindre känslig för kortsiktiga svängningar.
Ett intressant lag
Men Ajax är kvar på börsen, och försöket med Marco van Basten som tränare och Cruijff som sportchef rasade ihop innan det ens hann börja. van Basten ville skynda långsamt, Cruijff ville… riva allt och bygga nytt.
Nu är Martin Jol tränare för ett intressant lag i en klubb som förlorat sin position som fotbollsvärldens vackraste
fabrik, och Johan Cruijff står på utsidan och menar att Feyenoord redan är ikapp och förbi vad det gäller struktur.
– Det är bara en tidsfråga innan Feyenoord är tillbaka som en modern, välskött holländsk fotbollsklubb. Ajax driver fortfarande runt och har förlorat sin identitet på planen. Det är skamligt.
Det är förstås inte riktigt så illa som Cruijff, från sin orange piedestal, vill ha det till. Men problemen finns, även om de inte syns just i?kväll.
Ajax har fyra europacuptitlar, de har mött Real Madrid med nio och i?kväll tar de emot Milan med sju.
Suarez och Vertonghem är tillbaka efter avstängning, vi svenskar ska glädjas åt att Rasmus Lindgren verkar behålla sin plats framför näsan på vicevärldsmästaren Demy De Zeeuw.
Ajax ser i alla fall ut som en modern, europeisk storklubb.
Jag frågar Max Allegri om Ajax betytt något för honom.
– Jag tycker mycket om deras spelsystem, säger han. Det är fint att se dagens lag spela som de gjorde förr, när de förändrade hela synsättet i europeisk fotboll.
Allegri kniper ihop läpparna. Efteråt får jag veta att han alldeles nyligen fastnade framför en Ajax-match på tv och var helt tagen efteråt, helt knockad.
Vilken match det var?
Ajax–Inter, europacupfinal 1972. Det blev 2–0.
Cruijff gjorde båda.