Vägrar sjunga nationalsången
Uppdaterad 21.55 | Publicerad 18.30
Första matchen som Englands förbundskapten.
Då struntade Lee Carsley, 50, i att sjunga med i nationalsången.
Sedan råkade han sätta sig – på Irlands bänk.
Efter sommarens EM där England förlorade finalen mot Spanien valde Gareth Southgate att avgå.
In kom Lee Carsley.
50-åringen är anställd som tillfällig förbundskapten och i kväll gör han sin första match.
Det speciella?
Man möter Irland, som han själv representerade som spelare mellan 1997 och 2008 och gjorde 40 landskamper för.
”Aldrig gjort det”
Inför matchen fick Carsley, som är född i England men som alltså representerade Irland som spelare, frågor om han tänker sjunga med i ”God Save The King”.
Det tänkte han inte.
– Nej, jag har aldrig sjungit med i nationalsången, varken som spelare för Irland eller som förbundskapten för Englands U20- och U21-landslag. Helt enkelt därför att jag är så fokuserad på matchen, sa han enligt BBC.
Sågas i England
Beslutet har väckt starka reaktioner i England, där vissa menar att det är så pass illa att han måste avgå.
”Om du är engelsk medborgare och stolt över ditt land så sjunger du med i nationalsången, oavsett om du har fokus på matchen eller inte. Så enkelt är det”, skriver Mark Wright, tidigare landslagsman i England, i Daily Mail.
”Sjunger man inte med i nationalsången så kan man inte förvänta sig att få fortsätta vara Englands förbundskapten”, skrier Jason Burt på Daily Telegraph.
Satte sig på fel stol
När ”God Save The King” spelades på Aviva Stadium i Dublin inför kvällens landskamp buade den irländska publiken högljutt.
Och Lee Carsley stod fast vid sina ord och struntade i att sjunga.
Sedan råkade han sätta sig på fel stol, på Irlands bänk, vilket också väckte reaktioner.
England vann matchen med 2–0.
Målskyttar?
Declan Rice och Jack Grealish – som båda representerade Irland i ungdomsåren.
Efter matchen uttalade sig Carsley igen om kontroversen kring nationalsången.
– Jag respekterar att folk har åsikter. Personligen var det här mitt stoltaste ögonblick någonsin. Att få leda England, i Dublin ... det blir inte större.