Så bra som det kan bli
Publicerad 2011-08-07
Hösten inleds med en prestigefylld dundersmäll
LONDON. Jahapp, då är det dags att ställa säsongens första viktiga frågor:
Hur hånad blir den otrogne Ryan Giggs på Wembley i dag?
Hur har den där hårtransplantationen artat sig för Wayne Rooney?
Kan Mario Balotelli spela en hel match utan att bete sig som en idiot?
Det var det udda sättet att se på saken.
Måste vi vara seriösa redan i den första augustiveckan konstaterar vi att en Community Shield-final mellan ligamästarna Manchester United och FA-cupsegrarna Manchester City är en rätt häftig öppning på säsongen.
Så bra det kan bli, rent av.
United och City kommer till Wembley i dag med uppställningar som inte är fullständigt ordinarie, men närapå. Det saknas en Ferdinand och en Chicharito här, en Tevez och en Agüera (på bänken) där, men hösten startar ändå med en prestigefylld dundersmäll i London mellan ett rött och ett blått lag från Manchester. Ett superderby. En match som kan ge oss en tidig hänvisning om vad som är på G. En fight mellan den arge Sir Alex och den timide Roberto Mancini.
Ett slagsmål om en pokal som betraktats som i stort sett värdelös – fram till i dag.
Om United, med en starkare trupp än jag kan minnas, tänker sätta sin prägel på det hela från start vill nog laget visa att de har en ny, stark målvakt i David De Gea och kanske ge både Ashley Young och Phil Jones chansen på Wembley.
Om City, som slog ut United ur FA-cupens semifinal i våras, vill vara mer än en högljudd granne måste de visa att de kan spela som ett kompisgäng trots att ett halvt världslag är ute på lån och att herrar som Carlos Tevez och Mario Balotelli vill vara var som helst utom i staden Manchester.
United vann ligan utan att briljera
Våren slutade i positiva tecken för City. Robbie Manc, alltså Mancini, fann till slut en lagsammansättning som fungerade. Han slutade dribbla så förfärligt med uppställningen. Om vi undantar att Adam Johnson blev rätt lidande hela vägen såg vi en tendens till trygghet, en gemensam tanke i det ljusblå lägret, och det var ingen tillfällighet att Yaya Touré gjorde FA-cupen till sin egen trots att han länge betraktades som felplacerad av Mancini.
Om City kan fortsätta i samma andra som man avslutade förra säsongen ser det lovande ut. Trots att man alltså har problemet Tevez, mysteriet Balotelli och ett pussel att lägga när Agüero dribblar sig in i gänget.
Det vore lätt att se City som ett jättehot mot United (och Chelsea) om ligatiteln om det inte vore för att... United ser också bättre ut den här säsongen.
Jösses, de röda vann ligan och gick till final i Champion League utan att briljera särskilt ofta. Det kändes hela tiden som om de inte fick ut sitt allra bästa av materialet. Och så står de där nu med en mogenhet och några nyförvärv som gör dem friskare, starkare, mer spännande... vilka ska stoppa gamle Ferguson från 20:e ligatiteln?
Premier League börjar på lördag, dessförinnan har vi en landskamp mellan England och Holland, men när jag landade i London i går var det redan full sprutt i tv:s alla fotbollskanaler.
Jag såg i ett sammandrag Liverpool spöa Valencia med 2–0 (ett mål av Andy Carroll) och noterade en övertygande Daniel Agger i försvaret och en stark Charlie Adam på mitten.
Adam är en sån där hård skotte som borstar tänderna i en lagom rökt single malt. Hittar Kenny Dalglish en bra lösning med honom och Steven Gerrard framöver?
Jag såg också Arsenal förlora mot Benfica borta (2–1) och Chelsea slå Glasgow Rangers (3–1), och det slog fast de två lagens trender i träningsmatcherna. Men det var också alldeles för många byten kors och tvärs för att kunna påstå saker tvärsäkert.
Och apropå Glasgow Rangers:
Undrar just vilka chanser Malmö FF, som slog ut skottarna ut Champions League, skulle ha i det djävulska getingbo som utgör Englands andradivision?
Det var premiär i The Championship i går, jag såg en del av mötet Southampton-Leeds (3–1), och imponerades av tempot och kvalitén. Det är en grym serie. FEMTON managers fick sparken i fjol, och i år slåss såna som Sven-Göran Eriksson (seger mot Coventry borta) med Big Sam Allardyce, Paul Jewell, Steve McClaren, Chris Hughton, Tony Mowbray, Gus Poyet och Nigel Clough om de miljoner som står på spel vid uppflyttning.
Sorry, men jag tror inte Malmö FF, som kanske får spela i Champions League i höst, skulle ha en chans att hålla sig kvar i den serien.