”För mig så handlar fotboll alltid om att vilja bli bäst av alla”
Uppdaterad 2018-08-01 | Publicerad 2011-06-25
Magnus Pehrsson om längtan tillbaka till Djurgården, sin ledarroll och hur han ska göra Dif till Nordens bästa klubb
Han trodde hela tiden på en återkomst i Djurgården, men hade hellre stannat kvar på kontinenten.
Han vill skapa ett bolltrillande lag byggt på fysik, älskar att coacha men tar hellre ansvar för en helhetsbild.
Men Magnus Pehrsson är långt ifrån en motsägelsernas manager – och efter tre raka segrar en succé
i seriens formstarkaste lag.
– Tydlighet gentemot spelarna är det viktigaste. Blir de sedda och hörda blir de också motiverade, säger Pehrsson till Sportbladet i en intervju om att ta Djurgården till toppen igen, ledarskap och hur slumpen tog honom in i yrket.
Under Djurgårdens återkomst till allsvenskan 2001 var Magnus Pehrsson en nyckelfigur i det lag som sånär gick och vann SM-guld i sin comeback till högsta serien. Pehrsson själv nosade på landslagsspel innan den knäskada som skulle förstöra hans karriär satte stopp och rulla upp ett scenario i sannolikhetslära.
– Jag hade aldrig tänkt tanken på att bli tränare när jag själv var aktiv, och inte efter att jag slutat spela heller. Det hade lika väl kunnat bli en civil karriär, men ledarskap och personlig utveckling har alltid intresserat mig så jag började läsa management vid GIH när jag insåg att karriären var på väg att ta slut, säger Pehrsson.
Vad hände sen?
– Ett halvår in i utbildningen och när jag beslutat mig för att lägga av med fotbollen erbjöd Bosse Lundqvist från Djurgården mig en trainee-anställning när klubben hade ett samarbete med Åtvidaberg. Ekonomiskt rörde det sig inte om några jättesummor, men jag hade en inkomst jag kunde klara mig på samtidigt som jag pluggade vid sidan av jobbet. Jag känner en väldig tacksamhet mot Djurgården för att de tog hand om mig då, men det var tillfälligheter som gjorde att jag fastnade för tränaryrket.
Det har hela tiden känts som en tidsfråga när du skulle komma tillbaka till Djurgården. Har du känt samma sak?
– Jag har trott och hoppats att dagen skulle komma. När i tiden det skulle bli visste jag inte, och det var inte självklart att det skulle bli nu med tanke på att jag hade tankar på att stanna på den internationella marknaden ett tag. Men så fick jag sluta i Ålborg och nu är jag här.
Vill vara mer än en tränare
Du ser din ledarroll som något mer än att vara tränare?
– Jag tycker att helheten är det intressanta, och därför passar en manager-roll, eller vad man nu vill kalla den, mig perfekt. Jag har lärt mig i mina tidigare klubbar att det jag vill ha ansvar för är budget och rekrytering. Att ”bara” vara tränare har aldrig varit någon drivkraft, jag vill ha ett ansvar för hela verksamheten.
Hur tänker du kring den ökade arbetsbörda som rollen medför?
– Det är förstås oerhört viktigt att ha en tajt grupp med ansvarsfulla människor att jobba med för att det inte ska bli för tungt. Hittills funkar det väldigt bra med tränarstaben och den dagliga verksamheten vid träning och match. Sen håller vi på att utveckla den andra delen av mitt arbete som rör spelarrekrytering och det ekonomiska. Det kommer att ta en viss tid innan vi hittar rätt, men det går åt rätt håll.
Djurgården har länge haft en vision om att vara bäst i Norden 2015. Hur förhåller du dig till den?
– Jag ser den mer som en ledstjärna att sträva emot. En vision behöver man kanske inte datummärka, men för mig handlar fotboll om att alltid vilja bli bäst. Min roll är ju också att vara visionären, både ideologiskt och när det gäller vår rekrytering, men just i år är 2015-målet ointressant. Nu handlar det om att överleva.
Vilket Djurgården vill du se växa fram med dig som manager?
– På lång sikt ska vi jobba efter järnkaminstraditionen. Vi ska spela med hjärta och mod med spelare som är fysiskt starka. Det blir svårt för spelare att ta en plats i Djurgården utan vilja och styrka. Spelmässigt vill jag se spelare som vill ha boll, som kan vinna en mot en-situationer, har ett högt passningstempo och en förståelse för att målen står på planens kortsidor. De ska alltså vilja ta sig fram i djupled.
”Ska ha den bästa rekryteringen”
Hur ser du på klubbens möjligheter att bygga upp mästarlag som Dif gjorde
i början av 2000–talet?
– Konkurrensen är tuffare i dag. Nu finns det fler klubbar som byggt upp tydliga arbetssätt. Jag tänker på Elfsborg, Göteborg, Kalmar, Malmö, Helsingborg och Örebro. Vi är medvetna om att vi måste skapa ekonomi för att bli ett allsvenskt topplag, men vi har ett antal finansiärer som kan ge oss de resurserna. Sen vill jag att vi ska ha Sveriges bästa spelarrekrytering, och det kommer att gå bara vi ger oss fan på det.
Och då kommer ni att återigen börja värva de största talangerna?
– Hur modellen kommer att se ut är inte helt klart än. Men så mycket kan jag säga att Dif liksom andra klubbar mår bra av att satsa på unga spelare, bland annat för att kunna tjäna pengar på dem när de blir för bra för allsvenskan. Det blir ett problem att bara ha en trupp med enbart äldre spelare eftersom det inte finns något värde kvar i dem. Men vi kommer inte att uteslutande värva ungt i framtiden.