Frändén: Våga vila Zlatan, PSG

Johanna Frändén

Med sju matcher på en månad är Zlatans frustration inte så svår att förstå – nu måste PSG fördela ansvaret framåt

PARIS. Det började med en liten kärleksförklaring till Milan häromveckan och landade i går i frågan: ”Har det hänt något med Zlatan?”

Någonstans däremellan hittar vi svaret: En lång radda täta matcher, en personkult utan motstycke och ett lag som ännu inte håller vad det lovade i somras.

Det är dags för PSG att se sig i spegeln och fördela ansvaret framåt.

Det är dags för Carlo Ancelotti att börja hushålla med sin svenske megastjärna.

Det har gått ett par veckor sedan Zlatan Ibrahimovic önskade Milan lycka till på en presskonferens och hälsade att han kan tänka sig att återvända till den italienska klubben i framtiden.

I lördags klev Zlatan av gräsmattan på Parc des Princes med orden ”squadra di merda”.

Det är italienska och betyder ”skitlag” och det var inte riktat till motståndarna Reims.

Inget är sig riktigt likt

I morgon kliver PSG in i säsongens hittills mest avgörande skede när man äntrar Maksimirstadion i Zagreb, och franska medier vet inte vad de ska tro riktigt.

Så de frågar sig: ”Har det hänt ­något med Zlatan?”

Fransmännen såg ett svenskt yrväder blåsa in söderifrån i juli, trixa med trasan utanför Eiffeltornet och bjuda den franska huvudstaden på en fotbollshype man inte sett sedan Les Bleus gyllene mästerskaps­generation för drygt tio år sedan.

Inget är sig riktigt likt sedan Zlatan kom hit – utom Zlatan själv.

Han är en spelare som alltid tas emot väl i sina nya klubbar och bjuder medierna på ett par månader av leenden och pratstunder efter match, men som aldrig hymlat med att det är jakten på titlar som tagit honom till – och från – fler toppklubbar i Europa än vad som ryms på ena handens fingrar.

En av landets mest påpassade

Att Ibrahimovic kallar PSG för ”skitlag” efter en medioker insats tyder på rejäl frustration (att franska Canal Plus plockade upp det tyder på rejält flyt), och blickar man lite bakåt är det inte så svårt att förstå.

De senaste fyra veckorna har Zlatan Ibrahimovic spelat fem matcher med sitt klubblag och två med sitt landslag och han har, på ett eller annat sätt, varit huvudperson i dem alla. Inte ens när Ibrahimovic varit uppenbart oinspirerad (som i söndags) har han blivit utbytt och inte en enda gång har han, synbart åtminstone, klagat över det, eftersom Zlatan inte är typen som klagar.

Då ska man komma ihåg att han inledde äventyret i Frankrike utan en ordentlig försäsong, att han fortsatte det med en skadad fot och att han under tiden blivit Frankrikes mest påpassade person efter presidenten François Hollande.

Enligt viskningar från klubbhåll sålde Leonardo in PSG som ”en klubb i en stad där du och din familj blir lämnade ifred” till sin svenske stjärnvärvning i somras.

Tvåhundra artiklar senare om Ibras hotellsvit, bostadsjakt, söndagsutflykter med familjen, besök på bilmässan med Leonardo själv och luncher på lyxrestaurang med vänner, tvingas klubbens sportchef konstatera att det argumentet att välja Paris inte håller något vidare för prövning.

Glimrat till bitvis

Mer bekymrande är att det andra argumentet inte gör det heller hittills.

Leonardo behövde knappast anstränga sig nämnvärt för att sälja in PSG:s övriga efternamn till ­Zlatan.

Men när Pastore, Lavezzi, Sirigu och Silva nu spelat ihop i dryga två månader har de förvisso inte varit något skitlag, man leder ändå Ligue 1 för stunden, men de har bara glimrat till bitvis.

I slutändan (och i början och i mitten) har ansvaret framåt fallit på Zlatan Ibrahimovics axlar.

Zagreb är allt Zlatan behöver

Alla tränare som förfogat över honom känner till dilemmat. Ska man använda den svenske anfallaren hela tiden, och be en bön om att hans form och fysik håller i sig, eller ska man vila honom med jämna mellanrum och alldeles garanterat få frågan ”varför spelade inte Ibra?” i den händelse man förlorar en match?

Det enda man vet är att det inte är någon idé att fråga Zlatan själv, för han säger, i princip utan undantag, att han vill spela.

Det är en av egenskaperna som utmärker en stor spelare.

Det som utmärker en stor tränare är att hen har vett att vila sina ­stora spelare när det är läge.

I morgon i Zagreb är inte det läget. Där har Zlatan precis allt han behöver för att tända till; spel i Europa, en match med omedelbar betydelse och en hemmapublik som kommer att förolämpa honom från avspark till tilläggstid.