Thorén: Var är kvinnorna, IFK?

Petra Thorén

helskärm

GÖTEBORG. En rutinerad föreningsmänniska, två personer med stark koppling till supporterkulturen och med behövlig spetskompetens.

Utmärkta styrelseförslag så långt.

Men här finns en brist på mångfald.

IFK Göteborg är på rätt väg, men har en lång bit kvar.

Utanför viner den blöta vintervinden, men inne i Kamratgårdens matsal är det lugnt och ljust.

Klubbens spelare har precis slagit Molde (2–1) borta i soliga Dubai, men kanske är resultatet av valberedningens slutspurt en tydligare referensram för vilken riktning IFK Göteborg ska gå den här våren.

Vägvalet känns bra, men inte helt fläckfritt.

En gedigen idrottsledare med 22 år lång erfarenhet av att leda en elitklubb är föreslagen som ordförande. Frank Andersson, känd socialdemokrat fostrad i vad som ofta kallas för Göteborgsandan, har stöttat fotbollsungdomar i Gunnilse, hanterat en spelskandal i samma klubb och kryssat sig fram genom en vårdskandal (vilken valberedningen känner till).

Fansens önskan uppfylls

Valberedningen har också lyssnat till efterfrågan på supporterperspektivet i styrelsen.

Copywritern Andreas Johansson, 43, har många år bakom sig som engagerad inom supporterklubben Änglarna. Och så kan han kommunikation.

Jakob Andreasson, 44, är avdelningschef inom Göteborgs kommun, men också en stark röst på IFK Göteborgs medlemsmöten. Han bidrar med ekonomisk kunskap, men är också fansens man. Han har bloggat flera år om IFK Göteborg och kommer fortsatt att vara aktiv på sociala medier.

Båda två ser matcherna från Levande Sittplats och så kommer det att förbli.

De kommer att sänka medelåldern i styrelsen och kommer förhoppningsvis in med lite modernare synsätt när Ulf Ivarsson och Conny Blessner väljer att sluta.

Men om IFK Göteborg ska spegla Göteborg, om Blåvitt ska vara folkets klubb så är spegelbilden långt från klar.

Det råder en brist på mångfald. Etniskt, kulturellt och könsmässigt.

I en tid där ett av Sveriges främsta varumärken hyllar mångfald i sin reklamfilm förmår fotbollsklubben

i stan inte lösa frågan.

Jakob Andreasson som är född i Polen kom till Göteborg som litet barn, men identifierar sig mer med Västra Frölunda än sitt forna hemland. ”Jag kan inte prata polska och jag har inga kulturella särdrag”, säger han.

Och om medlemmarna väljer att rösta på valberedningens förslag den 7 mars kommer styrelsen att bestå av en kvinna; Cecilia Andersson.

Oroväckande uttalanden

Kristina Cohn Linde, framgångsrik i näringslivet, väljer att inte fortsätta. Skälen till varför är alarmerande.

I gårdagens upplaga av GP berättade hon om gamla strukturer och traditioner som gjort att man inte vill tänka nytt inom sittande styrelse.

Även hon efterlyste mer mångfald.

Och fler kvinnor.

I en tid då allt fler kvinnor går på IFK Göteborgs matcher, när tjejerna som färgar kinderna blåa och vita blir allt fler, så sjunker representationen i styrelserummet.

När jag i går frågade valberedningens ordförande Joakim Brinkenberg om kvinnoperspektivet var svaret

krystat.

– Det är en bra fråga, vi har brottats mycket med den. De finns ju, det är vi övertygade om. Vi har i valberedningen inte lyckats hitta dom, säger han.

Så det fanns alltså inte en enda kvinnlig kandidat därute? Då har man inte ansträngt sig nog eller sitter i fel nätverk.

Fler kvinnor, fler invandrare

Självklart kan män bidra med synpunkter och inspel som är både mjuka och har andra värden än de rent traditionellt manliga. Precis som kvinnor kan vara mer eller mindre utan de perspektiven.

Men det är alltid bra och viktigt med en jämn könsfördelning.

IFK Göteborgs nya styrelse har ekonomiska bränder att släcka samt förtroendekapital att reparera på kort sikt.

På längre sikt invandrare och kvinnor att rekrytera.