Jag har förälskat mig i Emre Can

Han bör vara högaktuell som ny lagkapten

helskärm

LONDON. Framför mig springer Emre Can runt och stänger ner ytor, nickar bort inlägg och dundrar fram som ett godståg.

Kanske är det den där perfekta frisyren.

Kanske är det Alla hjärtans dag som får det bästa av mig.

Men jag kan inte hjälpa att förälska mig i Emre Can.

helskärm

Livet leker sannerligen för Brendan Rodgers och hans Liverpool dessa dagar. Läget är ett helt annat än hur det såg ut när laget klev in i den intensiva julperioden.

Sedan 0-3-förlusten mot Manchester United har laget blott en förlust (på övertid i ligacupen borta mot Chelsea) på de senaste 15 matcherna.

Borta är besvikelsen över Champions League-uttåget. Borta är bedrövelsen över hur toppkonkurrenterna har ryckt i ligaspelet.

Tack vare återuppståndelsen är Liverpool tillbaka i kampen om de så åtråvärda Champions League-platserna och slåss alltjämt på tre fronter.

Så vad har egentligen hänt?

Det går att peka på Coutinhos pånyttfödelse eller Lazar Markovic genombrott. Men efter dagens 2-1-seger på Selhurst Park och mot bakgrund av den nyfunna balansen i elvan går det inte att undvika att lyfta Emre Can till skyarna.

Som Pique i glansdagarna

I ett Liverpool som kastade in bollar i eget mål fick mittfältaren chansen på en för honom ny position på annandagen, till höger i trebackslinjen tillsammans med Martin Skrtel och Mamadou Sakho.

Efter det har Rodgers inte blickat tillbaka, och det är svårt att klandra honom. Han behöver inte frukta att laget släpper in tre mål per match längre. I stället kan han njuta av fem hållna nollor.

Med sin fysiska bestialitet, sitt intelligenta positionsspel, sitt goda huvudspel och sin vilja att starta anfallen genom att dundra framåt i banan likt en glansdagarnas Gerard Pique har Liverpool som lag kunnat arbeta med ett helt annat lugn.

Det är knappast en tillfällighet att Simon Mignolet sett ut som sitt forna Sunderland-jag. Det är heller ingen tillfällighet att Diego Costa kände sig manad att stämpla tysken i den där snöpliga förlusten mot Chelsea.

Hans namn sjöngs i kör

Inte blir det mindre underbart för Rodgers att Can är just en mittfältare. När Steven Gerrard missade dagens match med skada hade Rodgers den angenäma beslutsångesten kring huruvida Can skulle pillas in som en av de två sittande mittfältarna.

Mot både Bolton och Tottenham visade ju Can om möjligt än mer pondus när han sent i matcherna fick ta klivet upp från backlinjen.

Liverpool-bossen valde i dag det säkra före det osäkra på Selhurtst Park och undvek att ändra om i försvarslinjen. Vid underläge 0-1 i halvtid gick det att fundera på om han inte varit för feg.

Visst, Can stod för mycket av Liverpools offensiv med genomskärare, smarta instick och krossbollar från sin högerkant.

Visst, de tillresta Liverpool-supportrarna vrålsjöng tyskens namn över hela södra London när han stormade fram över hela planen och tog sig in Palace straffområde i den 35:e minuten.

Men Crystal Palace såg också till att utnyttja Cans frejdighet genom att ställa om på tyskens kant – något som blottade mittbackskollegan Martin Skrtel.

Hinkvis med passion

I den andra halvleken såg först Daniel Sturridge och sedan Adam Lallana till att Rodgers undviker alltför hård kritik för att ha kopplat fast vildhunden Can längst bak i planen.

Och när Lallana gör det där avgörande 2-1-målet är tysken mer fokuserad på att organisera laget än vad han är av att fira med lagkamraterna. Resten av matchen fortsätter han att dirigera, skrika efter boll och starta intelligenta anfall. Med tio minuter kvar av matchen får han så kliva upp på mittfältet – om än till höger – när Dejan Lovren byts in. Därifrån skiner han ännu starkare.

Det för oss till nästa angenäma problem för Brendan Rodgers.

I både backlinje och på mittfältet utstrålar Can hinkvis med passion. Laganda. Offervilja. Med tanke på hur han i början av säsongen såg så vilsen ut är det fascinerande att han i dag spelar som en lagkapten. Han spelar som en Steven Gerrard.

Bör bli lagkapten

I sommar kommer Brendan Rodgers att ha ett viktigt beslut att fatta. Då ska någon ta över lagkaptensbindeln i Liverpool. Jordan Henderson har fått en utmanare i kampen om bindeln. När jag ser till ledaregenskaper anser jag dagens Can vara det logiska valet.

Visst, han är blott 21 år gammal men sedan Rodgers kom in i klubben har han visat att spelarnas ålder inte är något hinder vad gäller att ta stora kliv inom truppen.

Likt insatserna på mittfältet mot Bolton och Tottenham skriker dagens uppvisning av att tysken är lagkaptensmaterial.

Samtidigt höjs röster i Tyskland om att Can förtjänar en landslagsplats hos världsmästarna. I Bayern München kan Cans framfart bli anledning för klubbledningen att skämmas över att han släpptes så lättvindigt till Bayer Leverkusen.

En av Europas starkast lysande talanger spelar nämligen numera för Liverpool.