Tio minnesvärda moment i åttondelen

Nemruds tia - del 4

Gruppspelet dundrade förbi, lagen gick skilda världar - och nu står vi och pustar ut efter åtta åttondelsfinaler.

Nemruds minnesmaskin har gått igång även när det kommit till den klassiska kritan.

Den colombianska skönheten

Det är helt otroligt, samtidigt som det är ganska logiskt.

James Rodriguez är VM:s bäste spelare för att han är världens just nu bäste spelare. Lyckas med precis allt han företar sig, vänder ut och in på försvaren med sina ringlande rörelser, visar vägen med sitt passningsspel och målsinne. Det är en sak att leverera i gruppspelet, det är en annan att bli bättre efter det.

Mot Uruguay bröstade han bollen upp mot himlen, väntade in den, vände om och vräkte iväg. Kling. Klang. Snyggast i VM.

Colombia är slutspelets charmör och hittills bästa lag - och även om det kan ta tvärstopp i Brasilien-kvarten kommer James Rodriguez och hans mästarmål lämna ett historiskt avtryck i fotbollsböckerna. Just nu har han till och med petat ner Shakira från skönhetstronen i Colombia.

Klapp, klapp, klapp...

Om det är någonting värt att undvika? Tja, fraser som ”spela ut efter noter” eller ”tog i för kung och fosterland” är så cementerade innanför ramen att det inte ens är kul att använda dem.

För att beskriva slutspelets snyggaste spelmål? Äh, varför krångla till det - Colombia gjorde 2-0 efter klapp-klapp-spel.

Sick, sack, klapp, klapp. Och så nickade Cuadrado fram Rodriguez. Och så sköt Rodriguez sitt landslag till kvarten. Och så undrar vi hur den spännande skrällen lyckats segla iväg längs guldkusten. Svar? Skeppet är utrustat med modiga besättningsmän, håller hela tiden hög fart och njuter av solen i ansiktet snarare än att klaga över att den gassar.

This is thriller

Festen blev pesten, dramat en rysare. Ganska tröga, ganska tindrande Brasilien gick in i åttondelen för att tampas med Scolaris mardrömsmotståndare. Fräcka, fräscha, frenetiska Chile stod på andra sidan planen, bröstade upp sig med sin väldige pitbull i spetsen - men när Gary Medel sprungit milen med muskelbristning sa kroppen slutgiltigt ifrån.

Då hade Alexis Sanchez hunnit kvittera ett ledningsmål, då kom Mauricio Pinilla att pricka ribban på övertid och föreviga missen genom en tatuering.

När världens störste lille Neymar vandrade mot en vit punkt i straffläggningen kändes historien så där orättvist skriven på förhand. Han skulle missa, han skulle falla för den gigantiska press som trycktes ner på axlarna.

När eftertexterna rullade? Chile brände bron som tar fyra år att bygga upp - Neymar tog ännu ett kliv mot odödligheten. I hans ögon brände tårarna.

Ett hopplöst fall

Det finns varianter och så finns det varianter. Det finns genier och så finns det sannerligen galningar. Skillnaden? Framgången. Resultatet.

Så vad händer när Thomas Müller och Tyskland bestämmer sig för att utföra historiens mest obegripliga frisparksvariant?

Utskrattade? Uppskattade? Resultatet avgjorde.

Muller föll - medvetet eller omedvetet? - och sen var det som att allt hände utan att någonting inträffade. Tre minuter före slutet har alltså ett pressat tyskt landslag bara 0-0 mot friska fläkten Algeriet. Då väljer man att göra cirkuskonster och snubbla. Några genier? Vid andra tillfällen, ja. Galenskap? I det här fallet, ja.

Som tur är för Muller och gänget gick det bra till slut ändå.

Straffen och straffet

Arjen Robben är en extremt enformig spelare med en enda fint och en enda fot, men det spelar ingen som helst roll när han fortsätter briljera från högerkanten.

Forsar fram med fart och finess, förgör försvarsspelarna med vrickningar och vänsterfoten. En av de där vrickningarna med den där vänsterfoten avgjorde åttondelsfinalen mot Mexiko.

Holland fick en straff, Mexiko fick ett straff.

Den spontana känslan var nämligen att Robben samlat på sig straffsparken efter att ha blivit nergjord femtielva gånger utan domaråtgärd. Situationen med stort S? Han föll för lätt, förstärkte för mycket - men ett domslut och en Huntelaar-hit senare var Holland vidare. Hej, Frankrike.

Heroes - episode four

Nu stötte man ju inte på något monstermotstånd, men det är själva matchutvecklingen som gör mig så innerligt imponerad av Costa Rica.

Får en utvisning - fortsätter spela snillrikt försvarsspel. Tappar ledningen på övertid - tror fortfarande på seger i förlängningen. Krampar och krälar - vägrar sluta springa, sliter till sista andetaget.

Sedan går spelarna ut och slår straffsparkar i mål som om man aldrig gjort annat i sitt liv än att avgöra VM-åttondelar.

De modiga blev hjältemodiga, det vackra blev vackrare, det grekiska grumligare. Beundransvärt nog måste vi trots det ta upp grekernas nej till bonus hemifrån. Det finns faktiskt viktigare fack att lägga sedelbuntarna i, det finns faktiskt fotbollsspelare som vet om det.

Costa Rica? De vet inte så mycket mer än att ännu ett mirakel tagit dem till kvarten. De bryr sig nog inte heller. De vet att de är hjältar.

Ängeln blir djävulen

Finns det något värre sätt att åka ut på? Vi sparar Schweiz-snacket till slutet och fokuserar först på fotbollslandslaget som kommer allt närmare den där drömfinalen mot fienden nummer ett.

Argentina har kritiserats för att inte få ut maximalt av jordens bästa anfallsbesättning, men när motståndarna lägger sig så lågt krävs mer än vi begriper för att luckra upp försvarsportarna.

Dagens fotbollsspelare är inga defensivdrägg som avfärdas med lite snabba kombinationer eller fina finter, men de är åtminstone ganska chanslösa när Lionel Messi är i högform. Så ”La Pulga” rann igenom, serverade Angel di Maria - och ängeln blev djävulen när han eldade upp den schweiziska hoppborgen. Ja, alltså, hoppets borg, typ.

Sista sparken? Stolpträff och studs tillbaka, snedträff och skott utanför. Om det finns något värre sätt att åka ut på? Förmodligen inte. Förmodligen finns inget skönare sätt att gå vidare på heller.

Talangernas revansch

Paul Pogba är världens mest spännande mittfältare som gått från lovande till lysande i italienska ligan.

Med prestationer kommer förväntningar, med förväntningar kommer svar på de finaste frågorna. Är Pogba en mittfältare i absoluta världsklass eller bara en stor fisk i den där dammen som omvärlden menar är mindre än på länge?

Intetsägande insatser i gruppspelet bådade inte gott, men jag tror att ledningsmålet mot Nigeria smakade godare än allt Pogba ätit i Turin.

Dagen efter virvlade en vindsnabb Romelu Lukaku fram på USA:s vänsterkant, assisterade till belgarnas ledningsmål, följde upp med att smälla in avgörandet - och tystade tvivlarna som ifrågasatt hans kvaliteter.

Jag ska inte leka smart - Lukaku var självskriven i min floppelva från gruppspelet.

Att fela är mänskligt…

Dåså, då säger vi farväl till ännu en nation, till ett land som borde vända blickarna mer mot Mellanöstern snarare än Brasilien, om ni ursäktar den politiska avstickaren.

USA imponerade med sin passion och motivation, hjärta och hjärna.

Tittar man på startelvan håller egentligen bara en handfull spelare hög klass, men ändå var man snubblande nära att sätta krokben för Belgien.

Ordspråksdags: att fela är mänskligt, att förlåta är gudomligt. Jag vet förvisso inte hur Chris Wondolowski lyckades träffa så fruktansvärt fel när bollen damp ner från ingenstans innanför straffområdet - men nog kommer Jurgen Klinsmann i slutändan att förlåta honom ändå.

Om ni undrar? Han var inte offside. Han bara missade.

Psykologi

Anledningen till att jag utvecklat ett intresse för psykologi stavas Lisa Rydberg Larsson och var en av mina gymnasielärare för fem år sedan.

Anledningen till att Sverige lyckades hämta ikapp ett 4-0-underläge - eller snarare att Tyskland klappade igenom fullständigt - beskrevs bäst av Niva.

Han menade att ingen kunde betvivla psykologins betydelse i fotboll efter bragden i Berlin.

Scolari är Brasiliens förbundskapten, och även om han är en duktig sådan så basar han faktiskt över… Brasilien. Guldpressen är ofattbart stor - och därför har ”Felipao” kallat in chefspsykologen Regina Brandao. Klokt? Kanske. Läckt ut? Förstås.

Nu undrar fotbollsvärlden varför en psykolog egentligen behövs efter att de brasilianska nerverna bevisligen håller även i straffläggningar.

Laul får fråga folket därnere.

Jag vänder mig till Lisa.

Läs de tidigare delarna i "Tio minnesvärda moment i VM"
    Omgång ett (kräver )

Omgång två

Omgång tre (kräves )