”Levererar du inte så får du höra det”

Markus Rosenberg om hur han ska ta tillbaks sin plats

BREMEN. Elmander gör mål, Allbäck kämpar på, Zlatan är Zlatan.

Men för en av våra landslagsanfallare har säsongsstarten blivit en mardröm.

De tyska tidningarna undrar: ”Was ist losi mit Rosi?”.

Sportbladet frågar: ”Vad är det som händer med Markus Rosenberg?”.

helskärm

Det var nu det skulle hända.

Det var den här hösten som Markus Rosenberg äntligen skulle ta det sista klivet i sin utveckling, och bli en etablerad internationell toppforward.

Våren såg ju så sensationellt bra ut.

Rosenberg fick allt mer speltid i sin nya klubb Werder Bremen, och svarade också med allt bättre insatser och allt större effektivitet. På mindre än en halv Bundesliga-säsong hann han göra åtta mål.

När Bremen sedan sålde sin stora stjärna Miroslav Klose antydde klubbledningen att det var Rosenberg som skulle vara klubbens försteanfallare säsongen 2007-08.

Det var nu det skulle hända – men hittills har det inte blivit så.

”Måste jobba med sig själv”

Varningslamporna började blinka i samband med Bundesliga-premiären för tre veckor sedan.

Rosenbergs namn fanns visserligen med i Bremens startuppställning – men bredvid fanns en stor, fet brasklapp också. Werder Bremens tränare Thomas Schaaf gick ut offentligt och berättade att han inte alls var nöjd med vad svensken presterat under försäsongen.

– Jag hade hoppats att han skulle ta med sig formen från slutet av förra säsongen in i den här, men det har han inte alls gjort. Markus måste jobba med sig själv.

På åtta försäsongsmatcher hade Rosenberg bara gjort tre mål, och de hade kommit mot amatörmotstånd som Oldenburg och Ostfriesland XI.

Som en jämförelse gjorde hans främsta konkurrent Boubacar Sanogo – det ivorianska nyförvärvet från Hamburg – fyra mål på fyra matcher mot toppmotstånd.

– Jag har pratat med Markus, och förklarat att våra förväntningar på honom har vuxit. Vi kommer att ge honom tid, men han måste också leverera mer, deklarerade Schaaf.

Den tyska tabloiden Bild-Zeitungs förhandsartikel inför Bundesliga-premiären hade rubriken ”Rosenbergs sista chans”.

Svensken tog den inte.

Efter en timmes improduktivt spel blev Rosenberg utbytt, och sedan dess har han bara fallit och fallit rangordningen.

Av 450 möjliga minuter har svensken bara fått spela 75, klart minst av alla Bremens tillgängliga anfallare.

I lördagens segermatch mot Eintracht Frankfurt fick han inte ens plats på bänken.

Gömmer sig inte

Vad är det egentligen som händer, Markus Rosenberg?

– Ingen aning, faktiskt. Jag vet inte vad jag ska säga ...

Rosenberg suckar lätt. Han vet att de tråkiga frågorna är oundvikliga, och hade gärna sluppit dem. Men han svarar ändå.

Intervjuer med våra svenska proffsstjärnor har en tendens att vara positivt vinklade.

Dels för att det är medialt roligt att skriva om den hete anfallaren som just gjort två mål, dels för att spelarna själva har en förmåga att göra sig oanträffbara under magrare perioder.

Rosenberg gör inte det.

Han drar in andan, tänker igenom sitt svar och börjar förklara så gott han kan.

– Okej, det är ju bara att konstatera. Det gick inte lika bra under försäsongen som det gjorde i våras. Laget fungerade inte, och själv gjorde jag inte så många mål som jag väl borde ha gjort. Och ja ... Finns det förväntningar och det inte fungerar – då kommer kritiken.

Menar du främst från fans och media eller ...

– Nä, jag menade tränaren. Han har ju tagit mig åt sidan och pratat med mig, sagt att han väntar sig mer av mig. Och så funkar det ju här ute i proffslivet. Levererar du inte så får du höra det.

Startat sex ligamatcher – på ett år

Jag som ser på utifrån blir ju lite orolig. Du bytte klubb för att du inte fick spela i Ajax – och så får du inte speltid här heller. Hur resonerar du själv?

– Jag tänker att det bara gått några få veckor av säsongen. Vår tränare är sådan att han gillar att byta väldigt mycket, och det kan gå snabbt både in och ut ur laget. Det finns inga garantier för någon. Än är det alldeles för tidigt att oroa sig. Det är ingen katastrof. Det är ingen kris.

Om du ser ett år tillbaka i tiden – vet du själv hur många ligamatcher du startat?

– Ett år ... Ja, vad blir det? I Ajax startade jag ju inte en enda, så ... Sex.

Är det över huvud taget möjligt att utvecklas, att få en karriär att fungera på den basen.

– Nämen, det är ju självklart för lite, men det är ju ett extremfall. I Ajax funkade det inte alls, och när jag kom hit till Tyskland så ledde Werder Bremen hela Bundesliga. Då är det ju självklart att man slussas in lite långsamt. Det går inte att tänka så där, det blir bara absurt.

Hur tänker du själv då? Vad händer nu?

– Det jag ser framför mig är ju att jag tar tillbaka platsen väldigt snabbt. Det gäller bara att ta chansen när den kommer. Gör jag mål i nästa match så kanske jag startar alla matcher sedan.

En nyckelsäsong för honom

Vilket är viktigast för dig som proffsspelare – att det går bra för laget eller att det gör det för dig personligen?

– Man försöker ju hitta en kombination. Man tänker mycket på att det ska gå bra för en själv, men det innebär ju inte att man struntar i laget.

Men du fokuserar kanske lite mer på din egen prestation i Werder Bremen jämfört med hur du fungerade i Malmö eller Halmstad?

– Ja, det är inget att hymla med. Det är klart att det är så.

Om drygt tre veckor fyller Markus Rosenberg 25 år. Att beskriva honom som en ”talang” fungerar inte längre. ”Rosi” har nått det skedet av karriären där de allra flesta anfallare brukar vara som bäst.

Den som pratar om en nyckelsäsong för honom tar inte i för mycket.

– Ja, självklart vill jag ju upp ett snäpp nu. Mitt personliga mål med säsongen är ju att jag vill komma in i det här ordentligt nu, att jag vill bli en etablerad Bundesliga-spelare.

Du känner inte att du är det?

– Nä, jag spelar ju inte nu, så det är en bit kvar. Självklart. Jag har ett namn här nu – och efter målen förra säsongen är det ett ganska respekterat namn – men jag bör göra lite fler matcher från start.

Och vad krävs för att du ska lyckas med det?

– Alltså, man ska inte tro att man är världsbäst på allt, men ... Som jag ser det handlar det om att jag ska få förtroendet från tränaren och få chansen att bygga upp en rytm.

Du ... Efter sex ligastarter på ett år – hur är det egentligen med självförtroendet?

– Jag kan säga dig att det är hur bra som helst.