Frändén: Paris såg ut att ha roligt
Man agerade och reagerade och bestämde för första gången i år själva över sitt öde
NANTES. PSG hade utnyttjat alla tänkbara livlinor när de intog Beaujoire-stadion i Nantes.
Så de gjorde var de kunde; de trixade, trollade, tröttnade och tog sig tillbaka.
En svala gör ingen sommar och en kanariefågel gör ingen höst, men i väntan på toppformen köpte de sig rejält med arbetsro i går.
PSG reste västerut med vetskapen om att det var slut med marginaler och möjligheten att få känna sig in fotbollssäsongen. Nantes må vara en nykomling i Ligue 1, men ”les Canaries” har historia, tradition och en fantastisk hemmapublik att luta sig mot när det blåser. Och det blåste rejält i går kväll, det gör ofta det i Bretagne, och ännu mer när Paris Saint-Germain trillar in från huvudstaden med högt huvud och seger i sikte.
Nantes hade inga planer på att sälja sig billigt och speakern på Beaujoire-stadion förberedde publiken på kvällens gulgrönvita tifo genom att ropa ”när jag säger 'tifo' så kör ni, är ni beredda? Ett, två tre, tifo!”.
Men det var gästerna som inledde matchen bäst, de vred upp tempot till maximal tillåten nivå, och anföll på bred front. Ibrahimovic slog passningar med ena foten bakom den andra, Edinson Cavani trängde ner kanariegula motståndare på mattan och Ezequiel Lavezzi gjorde rusher längs sidlinjen och klockades in på inofficiella sydamerikanska rekordtider på den klassiska distansen ”20 meter med boll”.
En djup, lättad suck
Framför allt såg Paris Saint-Germain på det hela ut att ha rätt roligt där ute. Och när Edinson Cavani till slut dundrade in ledningsmålet på en passning från Zlatan Ibrahimovic hördes en en djup, lättad suck hela vägen från Doha i Qatar, via den franska huvudstaden till Bretagne.
Nantes kunde inte stå emot längre.
Men de kunde komma tillbaka.
De fick viss hjälp av PSG-försvararen Alex, tre av fyra Nantes-mål i år har gjorts av någon i motståndarlaget, och så var Paris Saint-Germain tillbaka där de slutade senast. Och näst senast.
Andra halvlek blev en oviss kamp mot kanariefåglarna i Nantes.
Orken tröt, tränaren Laurent Blanc medgav efteråt att laget har en bit kvar till fysisk toppnivå, och Zlatan Ibrahimovic började ta ut sin frustration på domartrion och veva så där lagom charmigt på lagkamraterna och blev i vanlig ordning utbuad så fort han tappade boll eller slog en passning till fel adress.
Vitamininjektion Moura kom in
Och där och då såg PSG ut att gå sitt nya vanliga öde till mötes.
Laurent Blanc spatserade kring framför avbytarbänken med en rynka mellan ögonbrynen och såg ut att längta tillbaka till sitt sabbatsår från fotbollen. Men han hade alla sina byten kvar att göra och med en brasiliansk vitamininjektion kom PSG upp på hästen igen. Lucas Moura var också direkt inblandad i kvällens segermål, i princip halva laget hade en fot på bollen i det anfall som Zlatan Ibrahimovic inledde och Ezequiel Lavezzi avslutade, och Paris hade gjort det man hittills inte lyckats med i år: man hade tagit ledningen, två gånger om. Man agerade och reagerade och bestämde för första gången i år själva över sitt öde.
Det är lite tidigt att utropa en ”big four” i Ligue 1 i år, men så länge Marseille vinner, Monaco håller furst Albert på gott humör och Lyon inte tar fler onödiga plumpar (i lördags spelade de på en så regnsjuk plan att den som simmade bäst vann och det råkade Reims vara bättre på) så kommer vi ha en ganska jämn liga i höst.
Det är inte omöjligt att PSG om ett par år är ett kringresande tivoli som radar upp flermålssegrar och förnedrar motståndaren, men där är vi tack och lov ännu inte, och alla som har några som helst känslor för fransk fotboll inser att det vore mer problematiskt än att Paris Saint-Germain just nu ligger fyra poäng efter Marseille i tabellen.