Regnet släckte hela Turins stora dröm
Publicerad 2014-05-01
Nu kommer Benfica få jubla på Juventus arena
Juventus brann och hade ena foten i sin final.
Då öppnade sig himlen och slukade drömmen.
Nu kommer istället Benfica få lyfta pokalen i Turin.
Det är inte en klubb, ett lag eller en spelare som stått i fokus i årets Europa League. Det är en finalarena. Juventus Stadium invigdes 2011 och tog samtidigt Juventus tillbaka till det storlag de en gång var. De har sedan dess återerövrat hela den italienska fotbollen och skulle i år också påbörja sin världserövring med en Europa-titel i sin egen hemmaborg.
En galen grekisk basketmatch
Juventus Stadium brann när Pirlo, Vidal och Tevez pumpade skott efter skott mot Benficas mål i vad som såg ut som en ren övertygelse om att det var förutbestämt att det skulle gå. Det kokade inne på arenan som borde vara facit för alla moderna arenabyggen
Turin-lagets arena tar ”bara” 40 000, men det är också dess storhet. Det ser nästan ut som en galen grekisk basketmatch på en tajta, intima, rasande trevliga arenan. Och då dömer jag ändå bara av tv-bilderna. Istället för att riskera en öde betongklump byggde Juventus en tät borg.
Vi svenskar vet nog mer än alla andra hur illa det kan gå om du väljer den andra vägen och låter ett själlöst rymdskepp landa i Solna med ”moderna lösningar” för att förvandla 50 000 till 30 000 (en hemmasydd svart gardin som inte går att använda när taket är öppet). Den arena-boom vi hoppades på förvandlades till ett monumentalt antiklimax. Raka motsatsen till vad Juventus lyckats med.
Uefa såg också Juventus Stadiums storhet och gav Turin arrangemanget för årets Europa League-final. När Juventus tvingades inse att de fortfarande var storleken för små för Champions League blev det fullt fokus på att ro hem den där drömfinalen istället. Och allt talade för att de skulle lyckas.
Benfica tog med sig sin offensiva press från hemmaplan men kombinerade den med en fullständig defensiv hängivenhet från samtliga elva spelare. De var snabbt hemma och täppte till de ytor Andrea Pirlo annars är så skicklig på att utnyttja. Men Juventus pressade rejält och när spelarna gick ut för halvtidsvilan kändes det bara som en tidsfråga innan den vibrerande grytan skulle koka över vid ett mål.
Då kom regnet.
Kvar slumpen att älska
Samtidigt som Antonio Conte samlade trupperna och eldade på sina spelare i omklädningsrummet öppnade sig himlen över Turin. När spelarna väl kom ut till andra halvlek kyldes de effektivt av och den förväntade rasande anstormningen från hemmalaget uteblev.
Juventus fortsatte försöka men på det nu genomvåta underlaget hade de inte skärpan för att skapa de riktigt heta lägena. Det är som bekant betydligt lättare att vara destruktiv än konstruktiv på en gräsmatta som förvandlats till någon slags racerbana för bollar. Juventus fick spela i luften – och där är de inte bättre än Benfica.
Det finns de som hävdar att fotboll ska spelas under ”fullständigt rättvisa förhållanden” och propagerar för tak över alla fotbollsplaner. Jag älskar slumpen, de yttre omständigheterna, vädrets makter. Att allt kan hända. En värdig mästare ska klara av att hantera det.
Juventus dröm försvann med regnet ner i Juventus Stadiums dräneringskanaler. Nu är det istället Benfica som för andra året i rad spelar final i Europa League. Förra säsongen blev det förlust mot Chelsea. I år kommer de få sin revansch med sin löpstarka fotboll både offensivt och defensivt. En krigande maskin med finess i någon slags argentinskt tjurig anda.
Juventus har sig själv att skylla som inte lyckades ens med en man mer på planen. Benfica har regnet att tacka. Jag har kvar slumpen att älska.
Det är det som gör Europa-cuperna så speciella. De bästa trupperna vinner inte alltid. De rikaste klubbarna går inte alltid längst. Tack bland annat till alla täta, underbara, taklösa arenor för det.