Fagerlund: Arsenal från ett av de sämsta till bästa
29 matcher utan seger. Arsenals otrevliga svit borta mot Big Six-klubbarna bröts genom tätt försvarsspel och en träffsäker lagkapten.
Det hjälper även att ge Manchester United en matchbild de inte vill ha, få ned Paul Pogba i eget straffområde och tvinga fram oförklarliga dubbelbyten.
Det var ett tag sedan vi såg honom ta några triumferande danssteg. Att påstå att Pierre-Emerick Aubameyang har fått utstå massiv kritik under sin fem matcher långa torka vore att överdriva. Snarare fanns det en ängslan kring Arsenals blygsamma målproduktion överlag. Det är uppseendeväckande att ett lag kan gå från att ha ett läckande försvar till seriens tätaste på bara några månader. Nyförvärvet Gabriel är givetvis en stor bidragande faktor till detta, men effektiviteten framåt har blivit lidande.
Aubameyangs stensäkra straffmål med halvtimmen kvar att spela på Old Trafford var efterlängtat för både anfallaren, Arsenal och Mikel Arteta. Managern har frekvent gnidit pekfingrarna mot tinningarna i ren frustration, inte minst i samband med den snöpliga förlusten hemma mot Leicester.
United med gott självförtroende
Manchester United kom däremot till matchen med raka ryggar. De flesta trodde att de skulle få det tufft i gruppspelet av Champions League men efter segrar mot PSG och RB Leipzig är utgångsläget oförskämt bra. Det som definierar båda dessa trepoängare är att respektive matchbild passade Solskjaers gäng utmärkt: En motståndare som vill ha mycket boll, är aningen sena in i pressen och släpper tillräckligt med ytor centralt så att spelare som Bruno Fernandes och Pogba kan briljera.
Under den första halvleken gav Arsenal ovan nämnda namn knappt med andrum. Solskjaer körde vidare med sin lyckade mittfältsdiamant och tryckte in Fernandes liksom Pogba. Med Rob Holding alternativt Gabriel flåsandes i nacken var det svårt för United att få igång ett fungerande spel på offensiv planhalva. En vacker djupledsboll från Marcus Rashford mot Mason Greenwood efter tjugo minuter bröt mönster, men det skedde för sällan.
Thomas Partey fantastisk
Med det sagt låg även Manchester United oftast rätt i positionerna. Arsenals mittbackar klev högt och gav understöd till mittfältet där utmärkte Thomas Partey styrde och ställde med ett vidunderligt lugn. Kieran Tierney och Hector Bellerín hängde som vanligt med i korridorerna och särskilt den sistnämnda låg bakom flera fina inlägg. Både Pierre-Emerick Aubameyang och Bukayo Saka grimaserade efter att ha bommat varsin gedigen möjlighet. Victor Lindelöfs tå gjorde att Alexandre Lacazette sparkade hål i luften i stället för på bollen. Innan halvleken var över hade Willian dragit ett avslut över målet.
United stegade ut i ösregnet efter paus med mer övertygelse och snäppte högre passningstempo. Att Solskjaer valde att plocka av Fred i den 62:e minuten kom inte som en överraskning: Brassen må ha varit stabil mot RB Leipzig men var långt ifrån en dominerade kraft, likt Thomas, under lördagen. Nemanja Matic tog plats i hans ställe.
Tredje straffen Pogba orsakar
Kort efter bytet sträckte sig Pogba klumpigt efter bollen i straffområdet men träffade hälarna på en framåtlöpande Bellerín. Det är tredje gången sedan återstarten i somras som fransmannen orsakar en straff vilket säger mycket om hans brister i försvarsspelet. Efter Aubameyangs ledningsmål föll Arsenal djupare och United inledde en frenetisk jakt på kvitteringen. Gabriel och Holding, som drog på sig varningar redan i den första halvleken, levde väldigt, väldigt farligt. Solskjaer försökte få till en replik genom att ta av Greenwood och Fernandes för Edinson Cavani och Donny van de Beek, men utfallet blev föga förvånande inte alls som vid dubbelbytet i Champions League. Troligtvis för att de pigga inhopparna inte hette Rashford och Fernandes samt att Arsenal återigen gjorde en superb defensiv insats.
Förlusten innebär många saker för Manchester United. Dels har de fortfarande inte vunnit på hemmaplan i ligan den här säsongen. Dels ligger de på en 15:e plats i tabellen (dock med en match mindre spelad). Det är som det brukar med Ole Gunnar Solskjaer vid rodret, en ständig bergochdalbana där tunga segrar mot europeiska jättar följs av snopna förluster på hemmaplan. Fram till norrmannen har hittat en balans mellan prestationerna (och fler sätt att avverka matcher på) kommer kritikerna att fortsätta väsnas.
Mikel Arteta omfamnade en leende Aubameyang hårt efter slutsignal. Hållen nolla, flera bra individuella insatser och Arsenals första seger borta mot en Big Six-klubb på fem år. Deras svans av tvivlare dämpade sig i alla fall denna vecka.