”Jag tittar på dem och kan tänka – vart gick jag..?”

Petra Thorén

Blåvitts Pontus Farnerud om Monaco-stjärnorna, den brokiga karriären, familjelivet och pappans död

Han har formats bland spelare som David Trézéguet, Eric Abidal, Rafael Marquez, Ludovic Giuly och Willy Sagnol.

Nu har han tagit den internationella speeden med sig till Kamratgården.

Succé – då kanske IFK-publiken kan få njuta åt Pontus Farneruds tvåvägsspel i flera år.

– Blir det SM-guld och Champions League-­kval så.., säger han.

Vi tar det direkt så det inte blir några missförstånd: Pontus Farnerud har skrivit på för två år och har inte planerat en dag längre.

Men när vi talar om IFK:s nya stjärnbygge och att tiden är en viktig ingrediens så kan vi båda konstatera att laget kanske är moget för SM-guld först nästa år vilket skulle innebära Champions Leaguekval året efter det.

Och när jag påpekar att ”då kan du väl inte sitta i Monaco och ta det lugnt” så ler Pontus och konstaterar att läget blir något annat då. Låt oss ta det som ett tecken på att Pontus Farnerud trivs, att han tror på tränaren Mikael Stahres filosofi och att inte stänger några dörrar just nu.

Vi sitter i den nya fräscha Kamratgården och Pontus Farnerud, som sett många träningsanläggningar i sitt liv, konstaterar att den håller internationell klass. Precis som den kvalité som han tagit med sig hit.

Jag har inför mötet med Pontus Farnerud hört flera IFK-anhängare förtjust konstatera att han har den internationella blicken och STEGET.

– Det är positivt med uppskattning. Men det är många som inte vet riktigt vem jag är, jag är inte känd för den svenska publiken. Jag har aldrig sökt den uppmärksamheten. När jag flyttade till Monaco ville några magasin göra reportage men jag ville koncentrera mig på fotbollen för att man inte skulle få en bild av att jag levde ett glassigt liv där, säger Pontus Farnerud.

Tiden i Monaco, det blev fem och ett halvt år, har haft stor betydelse för Pontus Farnerud. Både som människa och som fotbollsspelare. Han var 18 år när han flyttade dit, det var där han inledde sitt vuxna liv, träffade sin blivande hustru Nathalie och lärde sig att stå på egna ben.

”Vi hade ett fantastiskt bra lag”

Fotbollsmässigt var det en unik period. Fotbollen brann i världsmästarnationen och Monaco, som inte är en fotbollsstad i den bemärkelsen vi är vana vid, byggde stort.

– Trézéguet, Marquez, Giuly, Sagnol och senare Abidal och Evra. Vi hade verkligen ett fantastiskt bra lag. När jag skrev på tog de fram de yngre spelarna och satsade väldigt smart. Det var fantastiskt att få vara en del av det laget, säger Pontus Farnerud.

Du utvecklades från att vara mer offensiv till att bli en mer balansspelare i Monaco?

– När jag skrev på skulle jag ha tio­rollen bakom Trézéguet. Allt eftersom drog de mig längre ner och jag blev alltmer defensiv. Sen har det varit lite varierande. Jag har spelat centralt, ute på en kant, offensivt och defensivt i olika spelsystem.

Pontus Farnerud har fortfarande kontakt med flera av spelarna.

– Jag har pratat på telefon med en del, träffar några och sms:at lite med Abidal och Evra. Giuly träffade jag senast när jag var i Monaco, säger han.

Många av dem hamnade i riktigt stora lag.

– Det är klart att jag tittar på att han är där, han är där och jag kan tänka – vart gick jag..? Det är klart att jag tänker att det var lite konstigt, men det är ingenting jag ångrar. Jag är glad för att jag fått vara med om det jag fått vara med om, säger 31-åringen.

Efter Monacotiden har karriären varit lite brokigt. En snabbspolning: Strasbourg ”gick dit för att bli en större stjärna i ett lag, men vi åkte ur”, Sporting Lissabon ”lärorikt, men för lite speltid” och Stabaek ”jag ville känna spelglädje igen, jag ville ha förtroende från tränaren. Det var viktigt att Janne (Jönsson) var där”.

Efter Norgevändan ville Pontus Farnerud söderut igen, men det blev Sverige och allsvenskan. För första gången.

– Fotbollsmässigt, socialt och ekonomiskt fanns det inget annat som var tillräckligt intressant. Och jag var väldigt sugen på Sverige och på att få spela i allsvenskan. Det kanske hade varit tryggt att ta en klubb i Norge, jag visste att där hade jag min status men detta var spännande, säger han.

”Det har varit svårt att acceptera”

Han har fått familjen med Nathalie, sonen Colin sju år och dottern Naomi fyra år att flytta med till Göteborg, men de försvinner sannolikt till Monaco i höst för att slå sig till ro efter flyttkarusellen.

– Först bröt vi upp från Portugal, det kom ganska hastigt så det blev ganska tungt. Det tog ett tag innan Colin landade i Norge och det kändes. Det är jobbigt att se deras besvikelse. Vi vill att de ska börja på en skola där vi eventuellt kommer att bosätta oss, men det är skönt att de är här nu, säger Farnerud.

Vintern har också inneburit en svår tid för Pontus Farnerud privat. Pontus far Hans gick bort i november.

– Det har varit jobbigt, det är svårt att acceptera. Framförallt nu när jag till slut kommer tillbaka till Sverige. Han har funnits vid min sida hela tiden, det var han som åkte med mig ner till Monaco. Jag tror att han hade älskat att jag var här, han tyckte redan när jag valde Monaco att jag skulle valt IFK.

– Det har varit tufft, men därför viktigt att jag fått komma hit och känna den glädje som jag gör nu på planen igen, säger Pontus Farnerud.