Bank: På ett sätt är jag glad att det händer – det är ett fint varningsskott
Ut: Wilton. In: Milton.
I dag kan vi skratta åt det – det är i morgon det kan bli äckligt på allvar för AIK.
Porrkungen köper AIK. Martina Hingis knarkar. En helt vanligt torsdag kunde vi pricka av både sex och droger här på redaktionen. Nu ska vi bara få till lite rock ’n’ roll också så kan det bli nåt det här. Är Mats Rubarth ledig?
Ursäkta den skämtsamma tonen, men det var Berth Milton som började.
Så här sa Porrkungen i TV3 i går:
– Jag vill stoppa fotbollsvåldet, och jag tror att snorungarna lyssnar på mig när jag säger att våld inte hör till fotboll.
Jamendåså!
Porrkungen glider in, drar i ett par örsnibbar här och snärtar ett par fingrar där – och så slipper vi huliganer på Råsunda framöver. Att ingen tänkt på det förut.
Jag skrev om det redan i somras
Att Milton skulle köpa fotbollsaktier har någon däremot tänkt förut. Jag.
Jag skrev det i somras, i en krönika som handlade om att den svenska fotbollens ankdamm borde förbereda sig för morgondagens stora frågor redan nu.
Jag skrev:
”Vad skulle du tycka om en exploatör köpte din förening, för att pumpa in pengar och bli populär?
Vad skulle du tänka om Berth Miltons Private-imperium klev in i Djurgården eller Malmö FF?”.
Nu blev det AIK i stället.
Samma vecka som klubben förknippats med en huliganrättegång, en journalistiskt tveksam tv-dokumentär och lanseringen av ett föreningsarbete för positiv supporterkultur så kommer nu nästa nyhet. Tio procent av AIK ägs av en man som tjänat sina miljoner i en industri någonstans mellan tveksamhet och vidrighet. Dessutom siktar han på mer.
Välkommen till den nya världen.
På de här sidorna rapporterar vi dagligen om klubbar som ägs och styrs av skrupelfria eller kriminella män. Det är inga vackra pengar som styr Chelsea eller Manchester City, för att ta två ur högen.
Aktieköp är ingen idealistisk, moralisk verksamhet. Våldtäktsmän, pedofiler och mördare äger sannolikt aktier i Ericsson, Telia eller vilket stort företag ni vill.
För pengar luktar inte, som bekant.
Skillnaden mellan företag och fotbollsföreningar är att företagens grund är att generera vinst, medan klubbarna i grunden står för värden och ideal.
Men det är ingen definitiv gräns. Inte längre. Inom ett par år kommer våra klubbar att bli bolag fullt ut, Sverige kommer att hänga efter i en internationell utveckling som inte går att hejda.
Den stora frågan är inte om – utan hur.
Fansen blev överkörda
Hur kommer idrotten att hantera krocken mellan idealism och företagande?
Hur kommer det att kännas för en modern kvinna eller man att stå på en läktare och skrika in poäng åt ett lag som genererar vinst åt en kille som handlar i kvinnokroppar?
Nej, vi är inte där än.
Berth Milton äger tio procent av AIK, sägs det. Han har ingen reell makt över klubben och kommer förmodligen inte ens att tjäna några pengar på sin investering. Han är bara en Porrkung med lite värdepapper (och, verkar det som, väldigt bra hand med huliganer).
På ett sätt är jag glad att det händer, för det här är ett fint varningsskott.
Det är möjligt, till och med sannolikt, att vi rätt snart kommer att ställas inför de här frågorna på allvar: Vad händer när en kriminell eller amoralisk affärsman vill kliva in och ta över klubbar som vuxit fram under hundra år, med normer och värderingar? Och vad kan en vanlig supporter göra åt det?
I England blev fansen överkörda, plötsligt fick de välja mellan att fortsätta älska en klubb som ägdes av en skurk eller att skiljas från klubben.
I Sverige har supportrarna större möjligheter. Svenska klubbar är så små – och billiga - att organiserade supporterfonder skulle kunna bli en maktfaktor på allvar, om de är med från början.
Och en Porrkung i AIK har just gjort problemet lite tydligare.