Frändén: Real har lämnat puberteten
Stakat ut riktningen – Barça hänger inte med
MADRID. Det är lätt att gå på Real Madrid–Barcelona och hoppas att fotbollsvärlden ska se annorlunda ut efteråt. För några år sedan gjorde den ofta det, och det var inte alltid av godo.
El Clásico skrev inte om historien den här gången, men det gav oss en liten hint om vilket håll den är på väg. Real Madrid har stakat ut riktningen. Barcelona hänger inte med.
I detta nu springer segerrusiga Real Madrid-spelare runt några meter framför mig och gör high fives. Utspridda omkring dem står rivalerna från Katalonien och gratulerar dem till triumfen. Det betyder en massa saker, men främst att el Clásico blivit un partido señor, en gentlemannamässig match, och det är de bästa nyheterna i Spanien på länge.
Jag vet inte hur många matcher mellan de här lagen jag sett på plats, och det säger jag inte enbart för att vara dryg, men jag kan inte påminna mig en enda där underhållningen gjort mig besviken.
Nya miljardmän
De båda hade justerat om en aning i sina startelvor i år, ut med gamla trotjänare, in med nya miljardmän, men Real Madrid och Barcelona är i slutet av oktober 2014 två lag med så mycket kvalité att det knappt går att hitta invändningar.
Första halvlek var en uppvisning i bollvård, välavvägda inlägg, smart tiki-taka och koll på den egna situationen. Sergio Busquets slog bort en boll i matchinledningen, Pepe en lite senare i första halvlek, men mycket fler felsteg än så var det faktiskt inte.
Det var inte ett femstjärnigt spektakel, det var bara två väldigt bra fotbollslag som inte tänkte tappa kontrollen.
Neymars solonummer gav 0–1, men det gav aldrig hemmalaget kalla kårar. Real Madrid hade öppnat säsongen så där, repat sig ganska snabbt, men fortfarande inte övertygat mot några riktiga topplag (och där passar jag på att be alla Liverpool-supportrar om ursäkt) fram till i kväll. Men Carlo Ancelottis gäng fick till slut hämta hem sin tionde europatitel förra året och deras återvunna historiska självsäkerhet börjar inte vackla bara för att gästerna sätter lite press på dem.
Cristiano Ronaldo slog en stensäker straff i mål och så var vi tillbaka på ruta ett igen. 1–1 var ett bra pausresultat, eftersom det var så uppenbart att det skulle komma mera.
Tog taktpinnen
Vi andades ut och in i den varma Madridkvällen och sen började andra halvlek med att Real Madrid norpade åt sig i taktpinnen, supportrarna skruvade upp volymen på läktaren och hemmaspelarna tempot på planen. Pepe betalade tillbaka för några missar i första halvlek och nickade in ledningsmålet och där och då var den långa prologen till det här Clásicot över.
Det Real Madrid bjöd på de kommande 40 dryga minuterna var den enda fotboll man behöver se den här hösten. Karim Benzema vaknade ur viloläge och började löpa så snabbt att det var svårt att hänga med med blicken, Isco snodde bollar ur döda vinkeln från Dani Alves, Luca Modric hämtade vatten och spred det vackert över hela planen och Barcelona?
De hängde inte med.
Och som om någon i Katalonien behövde en påminnelse om tiden då man kunde köra över sina vita kolleger med 5–0 bara man var på det humöret, så fick både Xavi Hernández och Andrés Iniesta kliva av planen. Xavi gjorde vad han kunde och skulle i dag, men Andrés Iniesta la ännu en svag insats till en grå säsongsinledning och kommer snart börja öppna upp för ännu en mittfältsdebatt som Barça inte behöver just nu.
Lätt att unna Real
Real Madrid tog en stolt skalp till samlingen och närmade sig Barcelona med stormsteg i tabellen. Och det är väldigt lätt att unna dem det. Los Blancos har blivit ett sympatiskt gäng under Carlo Ancelotti (det är svårt att bli något annat i italienarens sällskap) men framför allt har de lämnat puberteten.
Det är färdighetsat och slutbråkat i Spanien för stunden. Man tackar konkurrenten för god match, gratulerar till och med till en rejäl överkörning och går vidare.
Sen går man hem i den ljumma kvällen och längtar efter nästa stjärnsmäll i vår.