Bank: En match som utmanade ett helt land
AL-KHOR. Civilisationer skulle krocka, Frankrike skulle brinna, och vad skulle världsmästarna göra åt det?
Spela fotboll, göra det till en alldeles vanlig VM-semifinal.
De har lärt sig hur man vinner dem.
Ibland kan man faktiskt bara använda sig av journalistiska grundregler – och följa pengarna. När telecom-jätten Orange, ett av Frankrikes största företag och en av franska fotbollsförbundets huvudsponsorer, gjorde reklam inför just den här matchen lät det inte som vanligt.
I deras annonser stod det: ”Orange stöttar stolt Les Bleus” men med ett tillägg: ”…och önskar Atlaslejonen lycka till”.
Heja Frankrike, men hoppas det går bra för alla franska marockaner också.
Det finns matcher som utmanar balansen, det finns matcher som utmanar ett helt land.
Var det 55 000 marockaner här i Qatar? Fler? Ingen vet säkert.
Men jag vet att taket på beduintältet Al-Bayt höll på att lyfta och segla en halvmil ut i öknen när elva atlaslejon gick ut för att spela VM-semifinal. De hade vält tre kolonialmakter (Belgien, Spanien, Portugal) på väg hit, de hade bestämt sig för att välta själva storbossen också. En halv sektion visslade när La Marseillaise spelades, framför allt var det full, rödglödgad storm när matchen väl började.
– Jag vill se det som en fotbollsmatch, hade Didier Deschamps sagt.
Och ja, det var ju så utmaningen såg ut. Världsmästarna skulle spela fotboll, de skulle möta ett sargat, skadat och slitet Marocko med en förbundskapten som gjort lika många landskamper totalt (nio) som Deschamps gjort bara i VM-turneringar.
I en vanlig match räcker det.
Mer behöver ju inte ett mästarlag
Frankrike är bäst i världen, även utan sjukduon Upamecano och Rabiot har de fler snabba spelare (Dembélé, Mbappé, Theo Hernandez, Coman och Thuram på bänken) än något annat lag i VM. De har Olivier Girouds panna. De har Griezmann som kan glida in i en telefonkiosk, dribbla av tre backar och komma ut igen.
Men vanliga matcher låter inte så här, de har inte den här tyngden.
Inför vanliga matcher spårar inte Frankrike ur i identitetspolitisk debatt, det är en sport de ägnar sig mest åt under VM, och nu har det exploderat.
”Man kan inte vara fransk och jubla mer åt Marocko än Frankrike” sa den reaktionäre extremhöger-politikern Éric Zemmour. Hans underhuggare Damien Rieu menade att det inte längre handlade om fotboll utan om ”Civilisationernas kamp”, en referens till statsvetaren Samuel Huntingtons teorier om konfliktlinjerna efter kalla kriget, främst mellan det kristna väst och islam.
Efter kvartsfinalerna kunde man se marockanska och franska flaggor bredvid varandra i firandet, en mardröm för den delen av det ideologiska landskapet. En urspårad natt efter en match mellan Frankrike och Marocko vore politisk hårdvaluta.
Och här satt president Macron, med sina gäster.
Abdelatif Benazzi, rugbyikonen som spelade landskamper för Marocko men VM-final för Frankrike. Mohamed El Khatib, son till en marockansk fabriksarbetare och städerska, och hyllad fransk regissör. Tidningarna har intervjuat den uppburna författaren Leïla Slimani, en av Frankrikes mest uppburna författare, som dessutom råkar vara dotter till förre ordföranden för det marockanska fotbollsförbundet.
Vanlig match?
Walid Regragui – fransman, marockan – hade övertänkt och startade med en trebackslinje, och ovanan märktes. Det tog ett par sekunder innan de hittade rätt i sin form, och mer behöver ju inte ett världsmästarlag. När Frankrike vann sitt första VM gjorde backen Lilian Thuram båda målen i semifinalen, när de vann sitt andra gjorde backen Samuel Umtiti matchens enda mål, och efter fyra minuter här var det dags igen.
Raphaël Varane promenerade fram med bollen, hittade Griezmann när Jawad Yamiq stötte bort sig, och ett inspel och två blockerade Mbappé-avslut senare kunde vänsterbacken Theo Hernandez saxsparka in 1–0.
The same procedure as last World Cup, monsieur Deschamps?
The same procedure as every World Cup.
I hela första halvlek var Frankrike bra på att absorbera Marockos energi, det var egentligen bara den underbare lille Azzedine Ounahi som osäkrade matchbilden. Giroud prickade stolpen och missade ett halvöppet mål, Marockos enda chans kom på hörna, när El Yamiq cykelsparkade i stolpen. Men mitt i halvleken hade lagkaptenen Romain Saïss gett upp och haltat av med sitt lindade lår, Marocko hade gått ner på fyrbackslinje igen och kände igen sig.
Och efter paus kände vi visst igen dem också.
De började mala mot Frankrikes vänsterkant med Hakimi-Ziyech, tryckte på med aggressivitet, inbytte Amallah gav och plötsligt syntes bristerna i Frankrike. Fofana har inte Adrien Rabiots vuxna totalnärvaro, Dembélé hade den sortens bleka kvällar som han har ibland, och det fanns inte så mycket på bänken att förändra matchbilder med.
Men ja, fotboll handlar om identitet på andra sätt också.
En av marockansk fotbolls tyngsta smällar var när de sökte VM-arrangemanget 1998 (de har sökt VM fem gånger nu) utan att få det. Frankrike fick VM och vann VM, och något hände. De hade varit VM:s vackra förlorare så länge, de hade spelat tre semifinaler och förlorat alla, men när de vann så fortsatte de vinna. Nu har de vunnit fyra raka semifinaler, utan att egentligen ha imponerat jättemycket i någon av dem. Varane är trygg, Griezmann är bäst i världen på det han gör, Kylian Mbappé är Lionel Messis tronarvinge och Tchouaméni är alldeles ljuvlig. Och det räcker.
Medan extremhögern oroat sig för att Frankrike ska bli nordafrikanskt har de gått och blivit… Tyskland?
Marocko slet, Marocko är VM:s finaste fula ankunge, men det räckte inte. Det sägs att Azzedine Ounahi tjänar 40 000 i månaden i Angers. Kylian Mbappé tjänade ungefär lika mycket på tiden det tog för honom att utmana sex marockaner på ett slags Messi-räd i straffområdet, och få fram bollen till inbytte Randal Kolo Muani. Muani, född i Bondy precis som Mbappé, rakade in 2–0 i öppet mål.
Emmanuel Macron log och applåderade, Atlas tappraste lejon sjönk ihop på gräset innan de mötte sitt folks hyllningar.
Det här var visst inte civilisationernas kamp, det var inte en röd storm rakt in i kolonialmakten. Det var en fotbollsmatch, en semifinal i VM.
Och sådana vinner Frankrike nu för tiden.
