Slår tillbaka mot Wernbloom: ”Se dig i spegeln”
Publicerad 2023-01-08
ALMANCIL. Pontus Wernbloom utnämnde honom till en av allsvenskans största grisar.
Nu slår Jacob Ondrejka tillbaka.
– Om han tycker att jag är en av de mest avskydda spelaren i serien så borde han se sig själv i spegeln och fundera på vad folk tycker om honom, säger yttern.
Landskronapågen har kommit in som en virvelvind i landslagsmiljön. Öppen, charmigt högljudd och vass på planen.
– Nu får du göra stora intervjuer, Jacob. Du är en toppspelare, skämtar Djurgårdens Joel Asoro när Sportbladet dyker upp i Blågults hotellobby.
– Jag? Jag var ju skit den här säsongen, svarar Elfsborgsyttern och gapskrattar.
Han är lite hård mot sig själv. Ondrejka flög ändå fram under försäsongen, dominerade i svenska cupen men kunde inte leverera jämna, höga prestationer väl i allsvenskan.
– Det var magiskt i svenska cupen. Vi i Elfsborg spelade en otrolig rolig fotboll. Allt flöt på. Det kändes hur bra som helst.
Sedan åkte laget på en 0-2-förlust mot Mjällby i premiären. Följden: en knäck för självförtroendet och en resultatmässigt svag vår.
– Det var riktigt dåligt och sen hade vi svårt att ta oss ur den negativa trenden. Jag vet inte vad som hände.
Dömer ut förbundets ”skitbollar”
Individuellt stack Ondrejka ut med enstaka, blixtrande aktioner av hög internationell klass. Därför plockade Janne Andersson också ut honom till januariturnén trots att yttern kanske inte visat sig från sin bästa sida hela säsongen.
Väl nere i Portugal har han visat en hög träffprocent med sin sköna, avancerade och för målvakter svårfångade vobbelträff på avsluten. Trots att förutsättningarna inte varit särskilt bra. Ondrejka dömer ut både "skitbollarna" och den sedan tidigare utskällda svenska träningsplanen nere på Algarvekusten.
– Alltså bollarna är riktigt dåliga. Det är verkligen inte min favorit.
Varför?
– Det är så stor skillnad mellan Adidas, som vi har här, och Select-bollarna som används i allsvenskan. Helt annorlunda. Jag väljer allsvenskans bollar alla dagar i veckan. Jag hade de här Adidas-bollarna tidigare i division 1 med Landskrona Bois, men efter tre år med en annan boll så känns allt konstigt. Fan, jag kanske bränner Adidas helt här? säger Ondrejka och skrattar.
Du får säga åt förbundet att byta?
– Haha, ja. Eller hur! Jag ska kräva att både förbundet och Fifa byter bollar.
Utnämndes till en allsvensk gris
Inte heller träningsplanen är optimal för en lirare. Den slippriga mattan släpper, spelarna halkar och underlaget är opålitligt.
– Det har faktiskt varit svårt att spela. Det måste jag säga. Särskilt för oss som gärna kör med lite sidledsförflyttningar. Då blir det att man ibland tappar fästet och bollen. Inte riktigt samma sak som i Borås där man vet att konstgräset alltid är helt fast. Så ja, det blir svårare än så länge. Man ska inte skylla på något heller, men visst kan det vara en faktor.
Ni märker: Ondrejka är frispråkig, rolig och rakt på sak. 20-åringens varma personlighet går hem hos lagkamraterna i Blågult. Men den går inte hem hos precis alla.
I höstas tog Sportbladets medarbetare Pontus Wernbloom ut de tio största grisarna i allsvenskan. När Ondrejka, som hamnade på en femteplats, fick syn på listan kunde han inte tro sina ögon.
– Jag hamnade på Wernblooms lista och han kallade mig för "en av Sveriges mest avskydda spelare". Jag fattade ingenting! Stod där som ett frågetecken och tänkte att ”vafan är jag med här för – det måste vara ett skämt”.
Motiveringen?
"Välkammad, uppsnackad och dryg. Återväxten på dom svenska grisarna är kanske räddad och det kan vi tacka Jacob Ondrejka för. Så fort han är på plan så utmanar han sin motståndare, antingen med bollen eller verbalt. Målen han gjort i år är lätträknade men har följts av hyssjade mot motståndarklackarna vilket i sin tur gjort att han blivit en av Sveriges mest avskydda spelare."
Det var i mars som Ondrejka hyssjade IFK Göteborgs bortaklack efter att ha avgjort mot Blåvitt i cupen.
– Jag har inte gjort något. Bara en gång! En gång har jag hyssjat. Inte mer.
Han köper helt enkelt inte utnämningen.
– Om han tycker att jag är en av de mest avskydda spelaren i serien så borde han se sig själv i spegeln och fundera på vad folk tycker om honom.
Vill inte jämföras: ”Stopp!”
Yttern misstänker att blåvite Wernbloom kanske är tjurig för att Ondrejka valde Elfsborg före IFK Göteborg.
– Förmodligen är det så. Det är ju lite rivalitet mellan klubbarna. Jag valde inte Göteborg heller. Det hade ju var lite snack om det.
Hur ser du på klubbvalet nu?
– Jag är väldigt nöjd med Elfsborg. Det är en familjär klubb vilket passar mig eftersom jag är van vid det från tiden i Landskrona. Det blev samma grej. I Elfsborg känner alla varandra och man kan sitta i kansliet och snacka med den biljettansvarige i en timme.
Ondrejkas spetsegenskaper har inte bara fått honom uttagen till landslaget. Det har också gjort honom till en attraktiv spelare för utländska proffsklubbar. Många har dragit paralleller till succéspelaren Jesper Karlsson och deras liknande spelstil, och att Ondrejka skulle kunna få samma sorts utveckling.
Du påminner ju om...
– Stopp! Du behöver inte säga mer. Jag vet vad du ska säga. Du är inte först med att jämföra mig med Jesper Karlsson.
Lämnar först till sommaren?
Hur känner du kring det då – smickrande eller en börda?
– Det är både och. Vi har bra kontakt. Men ibland kan det bli för mycket med den jämförelsen. ”Nya Jesper Karlsson” och så. Vi är två helt olika spelare.
Men ni har samma vobblande bollträff?
– Haha, jo. Han har lärt mig den. Men ibland kan det kännas jobbigt att jämföras. På ett sätt är det ju positivt också: Jesper har verkligen lyckats i AZ Alkmaar och går ju förmodligen vidare därifrån. Kul, men det känns jobbigt också.
Han siktar dock på att, likt Karlsson, ta steget från Elfsborg ut på kontinenten.
– Det är svårt att veta när. Jag vill gå utomlands men har också ett år kvar på kontraktet. Blir det förlängning eller försäljning? Vi får se. Men jag är kvar än så länge och vill nog inte lämna i vinter. Så blir det någon flytt så är det nog först till sommaren.
