Här avtäcks Zlatans staty: ”Känns overkligt”

Stefan Alfelt

MALMÖ. Zlatan Ibrahimovic har aldrig gillat begränsningar.

– Gör statyn så stor du kan, var hans uppmaning till konstnären Peter Linde.

Ateljétaket satte stopp vid strax under tre meter.

Med sockel når den 500 kg tunga bronsstatyn nästan fyra meter upp mot Malmöhimmeln som efter en förmiddag av spöregn öppnade sig och blev himmelsblå lagom till avtäckningen. Zlatans breda leende blixtrade medan statyn skimrade likt guld i solskenet inför tusentals glada fans.

– Statyn är en symbol för de som inte känner sig välkomna, inte passar in eller känner att de inte ser ut som alla andra. Om jag kan, så kan de. Jag är inte speciell på något sätt. Även om jag är bäst på det jag gör, sa Zlatan ödmjukt och sedvanligt kaxig på samma gång.

Så klart en liten dragning av hur verkligheten verkligen ser ut. Budskapet i sig är i sin grundbetydelse naturligtvis oerhört viktigt men alla kan definitivt inte göra om Zlatans resa. Självklart är han mycket speciell. Sveriges bäste fotbollsspelare genom tiderna. En av världens stora artister med en fotboll som sina känsliga fötters lydiga redskap.

”Är det tjugo år sen?”

Räcker det för att han ska vara värd en staty i sin hemstad?

Varför inte?

Förre MFF-ordföranden Hans Cavalli-Björkmans fru Gunnel, folkpartipolitiker med uppdrag i en mängd olika kulturella organisationer, konstaterade en gång:

– Över hela världen har i alla tider män rest statyer över män som dödat andra män.

I det perspektivet blir en staty av en fotbollsspelare som skänkt så många så mycket glädje en efterlängtad avvikelse från normen. På grund av Peter Lindes begränsande tak förblir dock stans största staty den på Stortorget föreställande Karl X Gustav, en krigshetsare som med närmast osannolikt flyt befriade Skåne från Danmark och sen valde att terrorisera landskapets nysvenska invånare. Jag vet att jag kommer att bli gladare av att cykla förbi en segerrusig Zlatans utsträckta armar än av att se tjocksmocken till häst.

– Är det tjugo år sen?

Zlatans pappa och störste supporter, Sefik, kommer fram till mig och frågar när vi sågs och pratade med varandra senast. Förmodligen är det inte riktigt så länge sen men någonstans i det tidsperspektivet är det, vilket är ytterligare en påminnelse om hur länge hans son Zlatan har dominerat inte bara svensk fotboll utan faktiskt hela Sverige.

Självklart är Sefik oerhört stolt över hyllningen till sonen.

– Han är verkligen värd en staty.

Tog sin bil till Amsterdam

Vi pratar om hur han tog sin bil efter att jobbet slutade på fredagseftermiddagen och körde ner till Amsterdam för att se Zlatan spela i Ajax och sen körde tillbaka hem till Malmö igen. Sefiks lägenhet tapetserades med bilder och tidningsartiklar. Ett tidigt museum över en karriär som skulle komma att sakna motstycke i svensk idrott.

Numera ser Sefik sonen spela väldigt sällan.

– EM i Portugal 2004 var sista gången som jag flög. Jag har tinnitus och då blir det jobbigt att flyga, så det har jag slutat med.

Tyvärr lär Sefik inte få se Zlatan avsluta sin karriär på hemmaplan. Den störste blir sannolikt ingen hemvändare även om han säkert skulle kunna sätta avtryck och dominera i allsvenskan ytterligare ett par år.

– Jag vet ingenting om hur framtiden blir, sa Zlatan som tidigare varit väldigt kallsinnig till en avslutning i den ljusblå MFF-tröjan.

Men nu är han ju ändå hemma för evigt glittrande som alla guld han spelat hem.