Bank: Jag önskar att John jobbade mindre
Speltid, startelva, seger och äntligen fick man se John Guidetti springa runt på en fotbollsplan igen.
Det är så här den måste börja, vägen tillbaka.
Däremot undrar jag fortfarande om han måste springa runt fullt så mycket.
Deportivo Alavés, Mendizorroza-stadion, ikurriñan om högerarmen på kapten Manu, och ett sjuhelsickes baskiskt publiktryck från ett par tusen tunggungande babazorros på läktarna.
Jag ska inte påstå att jag funderat särskilt mycket på Alavés sedan Jordi Cruijff och Javi Moreno flyttade härifrån, men nu har svensk landslagsfotbolls förre kronprins (symboliskt nog så debuterade han alltså för Alavés samma kväll som Alexander Isak, the fresh prince, spelar från start för BVB) flyttat hit, med hela sin fortsatta karriär i händerna.
Vart ska du ta vägen härifrån, John Guidetti?
– John Guidetti es John Guidetti, förklarade han för pressen där nere när övergången blev klar.
Inte många som John
John är John, och även om det inte har riktigt samma klangbotten som ”Zlatan är Zlatan” så är det ju sant. Det finns inte särskilt många som John heller, med den där extrema övertygelsen och viljan, den där närvaron och energin. Han tränade sitt första pass här i måndags, han skulle debuterat redan i cupen, och nu gick han alltså rakt in i startelvan mot Sevilla. Nummer tio på ryggen, på topp bredvid snedseglande Barça-talangen Munir.
Åtta månader har gått sedan han missade en superchans mot Manchester United med ett par sekunder kvar av Europa League-semifinalen på Old Trafford. Hade han fått ordning på fötterna hade han blivit hjälte, hade han blivit hjälte hade han fått fler chanser i Celta, hade han fått fler chanser så…
Om inte om. Men nu är han här, i ett krigande Alavés med kvalitéer i truppen, men med en startelva där fem av de sex spelarna från mittfält och framåt sitter på utgående kontrakt, och där väldigt mycket hänger i luften.
Det dröjde femtio sekunder innan John Guidetti manglades av Sevillas mittback Lenglet, det dröjde ett par sekunder till innan han tagit en symptomatisk 30-metersrush för att sätta press på Rico i Sevillas mål, komplett med vevrörelserna för att få med sig Munir i pressen.
Både positivt och negativt inför VM
Efter en låst första halvlek med ett defensivt ambitiöst Alavés och ett förlamande trubbigt och trögt Montella-Sevilla på andra sidan kunde man rafsa ihop två prognoser för Guidettis jakt på en VM-plats:
Positivt: Om han skulle fortsätta sådär så kommer han att ha sprungit mest av alla svenska spelare inför VM.
Negativt: Om han skulle fortsätta sådär så kommer han tyvärr inte att ha rört bollen på fyra månader.
Guidetti får 75 minuters speltid i sin första start i spansk ligafotboll på en och en halv evighet. Alavés krigar med allt de har, med tio man på slutet efter att Duarte åkt ut, kaptenen Manu Garcia lyfter briljant in bollen i mål i en andravåg efter en hörna, Deportivo vinner igen och är alltjämt enda lag i Europas storligor om att inte ha spelat oavgjort den här säsongen.
En stor dag för Alavés, en ny katastrofdag för Montella.
Och för John Guidetti?
De applåderade honom när han byttes ut med en kvart kvar, de är basker här, de älskar arbetare som aldrig någonsin fuskar med sin arbetsinsats. Ingen kan förvänta sig att Guidetti ska gå in med en perfekt synkroniserad bolltouch efter så lång tid utan kontinuerligt spel. Så under tiden springer han.
Det var på tiden
Han visade sig fint precis före paus, fick en passning från Tomás Pina, tog med sig bollen fint och avslutade utanför. Och innan han blev utbytt hann han med ett växelspel med Munir och ett högerskott från straffområdeslinjen.
Det var mycket jobb, lite slutprodukt.
Och även om jag tycker att det finns något sympatiskt i Guidettis konstanta krigande så önskar jag mig ofta att han jobbade lite mindre. Eller lite mer begåvat. De där 30-meterslöpningarna in i press ger ju aldrig något mer än applåder, de överambitiösa hemjobben resulterar oftast i att han är för långt ifrån bollen när hans lag väl ställer om.
Men det är sådana där saker som John Guidetti kan fundera över senare. Det viktigaste för Alavés här och nu var att de vann (1–0), att tränare Abelardo fått med sig sitt folk, att publiken hoppar och sjunger – och att en svensk kronprins äntligen, äntligen, äntligen springer fotboll igen.
Spela kommer han få chansen att göra igen. Det var på tiden.
Se fler höjdpunkter på viasatsport.se och matcherna live eller 48 timmar i efterhand på viaplay.se