Bank: Janne behöver något mer, något annat
S:T PETERSBURG. Etta, tvåa eller trea? Tre vilodagar eller fem? Superstjärnor eller överkomligt motstånd?
För all del, men Sveriges EM-öde avgörs inte av vilken dörr de går in genom i kväll.
Det styrs av vilka de är när de kommer ut på andra sidan.
Bank: ”Alla vägar till åttondelsfinal är öppna”Må de hata, blott de frukta.
Om det funnits en diskussion kring det här svenska landslaget i resten av Europa efter de två inledande omgångarna, om Europa över huvud taget lagt någon energi på att prata om Sverige, så har den handlat om två saker.
Den ena är förstås Alexander Isaks dansande fötter. Den andra handlar om hela sättet Sverige spelar fotboll på.
För trist, för defensivt, för… organiserat?
Jag vet inte, men för mig så låter det väldigt mycket som ett grundrecept för framgång för en liten nation i ett stort mästerskap. I går kunde vi se en avslappnad förmiddagsträning på Hisingen, se Sebastian Larsson frustrationssparka bort en boll, njuta av Dejan Kulusevskis sex raka mål i en avslutsövning och flyga rakt in i en tropisk värmevägg i höjd med Tallinn – och vi gjorde allt det där i den behagliga vetskapen att Sverige lever vidare även i morgon.
Vinn, spela oavgjort, förlora – EM fortsätter.
Så himla fel har ju inte Europa haft när de hamrat in det här lagets utmärkande drag. Gänget som går in på det där mäktiga rymdskeppet som hamrats in på Krestovskijöns västra strand har så här långt i EM levt på Alexander Isak och sin trygga, defensiva grundorganisation. Sebastian Larsson, lagkapten och senator i elvan, artikulerade ett blågult evangelium när jag frågade honom om varför de haft problem att vinna bollen högt.
– Vi pratar om presspel, sa han, men om vi ska ge oss själva kredd så… när det inte riktigt stämmer så går vi inte sönder. Vi börjar inte jaga en och en och göra dumma saker, som vissa lag gör.
Han sa inte ”Polen”, men det kunde han gjort.
Sedan Paulo Sousa tog över som förbundskapten för fem månader sedan har Polen vunnit en match av sju – mot Andorra. De har hållit nollan en gång – mot Andorra. Och de har fortfarande inte varit i närheten av att hitta en stabil idé om exakt hur de ska spela. EM-premiären mot Slovakien var inte ett undantag, det var en match när de gjorde… dumma saker. De vred upp vänsterbacken Maciej Rybus högt, gled framåt med sina mittfältare, och i övergången när de tappat boll var strukturen som bortblåst.
Det blir uppgiften i kväll
Sverige är inte där. Det tog Janne Andersson och Peter Wettergren en halv vecka att sätta ett tryggt, defensivt grundspel.
– Vi har en bra grund att stå på, därifrån vill vi kunna växa i vårt offensiva spel, sa förbundskaptenen i går.
Exakt där finns uppgiften i kväll.
Sverige kan vinna sig till en åttondel mot, låt säga, Ukraina. De kan kryssa sig till en kroatmatch eller förlora sig fram till en underhundsroll mot Belgien.
Oavsett vad det blir så kommer vägen framåt bero på hur väl Janne Andersson lyckas navigera med de där två händerna han håller på spakarna, den ena som styr grundspelet, den andra som vill mer.
Robin Quaison har sprungit in i startelvan, jag är glad för det. Dejan Kulusevski står redo att erbjuda ett länkspel och en-mot-en-egenskaper som han är rätt ensam om. Alexander Isak har redan visat vad han kan. Sverige går in i den här matchen, den här kvällen, med en grund att stå på. Att stänga ner bollvägarna till fenomenet Robert Lewandowski kan räcka för att ta de nödvändiga poängen mot Polen, den sortens lojalt, lågt försvarsarbete har redan tagit Sverige till åttondelsfinal.
Men vill de längre än så måste de lägga till något vi inte sett än.
Nu behöver vi något annat
I femton års tid var det Zlatan Ibrahimovic som stod för hela det där okända, nu behöver vi något annat:
Ett tidigt presspel som biter, en Emil Forsberg i full form, Robin Quaison som leker loss runt Isak. Dejan Kulusevski som kommer in och tar en stor tugga av EM. Kristoffer Olsson som trummar igång passningsspelet när Sverige behöver vila med bollen.
I går frågade en spansk journalist om Luis Enrique tänkte avgå om Spanien inte slår Slovakien. ”Skämtar du?” svarade han.
I går frågade en polsk journalist om Paulo Sousa tänkte fortsätta som förbundskapten oavsett hur det går för Polen mot Sverige. ”Jag fattar inte varför du ställer frågan” svarade han.
I går frågade ingen svensk journalist om Janne Andersson tänker avgå. Han har tagit sitt lag till kvartsfinal i VM, till åttondelsfinal i EM, och på andra sidan av en darrande svettig kväll i S:t Petersburg kommer han att fortsätta vidare med sin organisation, sin struktur, sitt lag där ingen gör något dumt och inget går sönder.
Men han behöver något mer, något annat. Han får gärna hitta det här.
Allt om fotbolls-EM 2021 – följ matcherna live
Senaste nyheterna Spelschema Tabeller TV-tider Alla trupper & spelare