Framtidshoppet efter massakern
Publicerad 2015-12-15
PR-maskinen Barça och köplaget från Kina – men här brinner lågan
Slagen medvetslös med brutet näsben och käkben försökte Nestor Combin jogga in på planen igen för att vinna en av de finaste titlarna i fotbollsvärlden.
Sedan svimmade han och tog med sig hela turneringen i fallet.
Nu försöker klubblags-VM resa sig i en värld full av pengar men med hoppet i en kontinent som aldrig glömt.
Häromdagen satt flera hundra japanska skolbarn på en fotbollsläktare i Yokohama. Mitt bland dem stod en liten pojke upp och skanderade: ”Blaugrana al vent, un crit valent, tenim un nom el sap tothom”. Sedan fyllde resterande barn på med: ”Barça. Barça, Barça!”
De förstod förmodligen inte ett ord av vad de sjöng men de hade lärt sig att det är så man gör på en fotbollsläktare när spanska FC Barcelona är på besök med sina 116 år av historia. Bilder som på något sätt sammanfattar det spektakel som på onsdagen på allvar inleds i japanska Yokohama och Osaka.
Messi: Är en konstig känsla
Då börjar semifinalspelet i klubblags-VM, turneringen som Fifa sedan 2005 försökt övertyga världens klubbar om att se på som just ett världsmästerskap. Varje år möts segrarna i de största cupturneringarna på varje kontinent i turneringen där formatet fortfarande kräver en hel del läxläsning för att förstå.
Till sist spelar i alla fall Europas och Sydamerikas representanter finalen, för så har det varit alla gånger utom en sedan grundandet.
Fifa har också lyckats tämligen uselt, framförallt i Europa, i sina försök att lansera turneringen. De europeiska lagen ser snarare cupen, som avgjorts i Japan sju av de senaste tio åren, som en reklamresa med enkla pengar att hämta. Bara under den senaste veckan har normalt så tysta Barcelona skickat fram såväl Leo Messi som tränaren Luis Enrique och Neymar i långa PR-intervjuer.
I sin berättade Messi om den stundande finalen mot argentinska River Plate – trots att båda lagen fortfarande har sin semifinal kvar att spela.
– Det är en konstig känsla. I hela min karriär har jag bara spelat mot ett argentinskt lag en enda gång, och det var finalen mot Estudiantes (i klubblags-VM 2009). Det var en väldigt jämn match, där vi låg under under en längre period men lyckades kvittera i sista minuten och sedan vinna i förlängningen. Men det är också något som motiverar mig eftersom River är en stor klubb på den globala scenen. Om vi spelar mot dem blir det en bra match, sa Messi.
Hade inte fått spela i Europa
Det är kanske inte så konstigt att argentinaren redan blickar fram mot finalen. I Barcelonas väg står bara kinesiska Guangzhou Evergrande – ett ekonomiskt dopat lag från Kina där klubbarna landat i händerna på miljardärer med drömmar om att sporten ska explodera kommersiellt i det enorma landet.
I februari 2010 köpte Xu Jiayin fotbollsklubben Guangzhou Evergrande för 126 miljoner kronor, kaffepengar för en man som är god för 45 miljarder kronor tack vare kontrollen över Kinas näst största fastighetsbolag Evergrande Real Estate Group. För bara några månader sedan klev även asiatiska internet-giganten Alibaba in och tog över 40 procent av klubben.
De har vunnit den kinesiska ligan fem år i rad och värvade tidigare i år anfallaren Robinho, som får 25 miljoner kronor för att spela för klubben under sex månader. Tränare är förre brasilianske förbundskaptenen Luis Felipe Scolari som kryddat sin kinesiska trupp med inte mindre än fem landsmän. Då är det kanske inte så konstigt att laget dominerar den kinesiska ligan heller.
För trots inkomster på 445 miljoner kronor betalar Guangzhou Evergrande ut 756 miljoner kronor bara i löner. En matematik som hade diskvalificerat dem från allt cup-spel om de spelat i ett europeiskt land under Uefa.
Hällde kaffe på spelarna
Då får hundratals japanska skolbarn se till att lära sig Barcelonas ramsa för de spanska fansen intresserar sig knappt nämnvärt för lagens förehavanden borta i Asien. Men det är faktiskt inte alla som ser på turneringen på det sättet. Det är inte alla som glömt.
Klubblags-VM började 1960 som Interkontinentala cupen i ett rakt möte mellan Europas och Sydamerikas bästa lag. Turneringen fick snabbt extremt hög status med Alfredo di Stefanos Real Madrid och Pelés Santos som enorma dragplåster.
Men 1969 urartade allt när italienska Milan och argentinska Estudiantes möttes i finalen. Efter en 3-0-seger för Milan hemma på San Siro skulle allt avgöras på La Bombonera i Buenos Aires och hemmapubliken var bortom sig av förväntan. Ingenting skulle få hindra dem från att vinna.
Rean på uppvärmningen började hemmaspelarna att skjuta bollar på gästerna från Italien. När Milan till sist kom ut från spelartunneln för match hällde publiken ovanför varmt kaffe över dem. Sedan urartade allt till ett rent blodbad.
Estudiantes spelare slog avsiktligt sina motståndare och påstås även ha tagit med sig nålar ut på planen för att skada. Mittfältaren Gianni Rivera slogs till marken av hemmalagets målvakt Alberto Poletti och anfallaren Pierino Prati knockades medvetslös – men reste sig och fortsatte spela i ytterligare 20 minuter. Men ingen råkade så illa ut som Nestor Combin.
Bars medvetslös till en poliscell
Anfallaren föddes i argentinska Las Rosas men växte upp i Frankrike och hade via bland annat Lyon och Juventus kommit till Milan 1968. Hemmapubliken såg det ändå som ett svek att en spelare född i Argentina spelade för ett italienskt lag och Estudiantes spelare triggades till att agera.
Målvakten Poletti sparkade först Combin i huvudet innan försvararen Ramón Aguirre Suárez bröt både näsan och käkbenet på Milan-spelaren med en våldsam armbåge. Domaren? Han bad Combin att fortsätta spela varpå anfallaren svimmade på planen.
Utslagen, blodig och medvetslös bars sedan Nestor Combin av planen och rakt in i en poliscell där han arresterades för att inte ha fullgjort sin militärtjänst i Argentina. Dagen efter fick den misshandlade Milan-spelaren till sist åka hem efter att han bevisat att han tjänstgjort i den franska armén.
Estudiantes vann hemmamatchen med 2-1 men förlorade med totalt 4-2. Efterspelet handlade dock mer om en förlust för sporten än för det argentinska laget.
Poletti stängdes av på livstid från all fotboll och Suarez tvingades sitta vid sidan i 30 matcher. Blodbadet i Buenos Aires döptes till ”Bombonera-massakern” och kom också att markera slutet på Interkontinentala cupens storhetstid. Skandalen krossade turneringens anseende och sedan 1969 har den inte längre behandlats som någon större titel av Europas giganter.
Men Sydamerika har inte glömt. För mitt bland alla asiatiska köplag och europeiska PR-maskiner så lever det faktiskt trots allt lite fotboll kvar även i Fifas klubblags-VM.
Har med sig 15 000 fans
När River Plate vann Copa Libertadores i ett regnigt Buenos Aires i augusti skanderade fansen ”The Doll (tränaren Marcelo Gallardo) leder oss till Japan” genom hela 3-0-segern mot mexikanska Tigres. När laget sedan åkte kortege genom staden vajade spelarna med japanska flaggor framför den jublande publiken.
– Sedan vi vann Libertadores har alla sagt åt mig att det inte spelar någon roll om vi vinner ligan eller Sydamerikanska cupen. Vad de verkligen vill ha är klubblags-VM. Var vi än åker är Japan det första alla pratar om, säger vänsterbacken Leonel Vangioni till Fifas hemsida.
För samtidigt som intresset för turneringen svalnat fullständigt i Europa har Sydamerika aldrig slutat brinna.
– De där direktsändningarna på morgonen kommer alla ihåg. Jag minns finalen mellan Milan och Velez 1994 och matchen mellan River och Juventus 1996, säger mittfältaren Lucho Gonzalez.
När de nu landat i Japan har de 15 000 fanatiska supportrar med sig som redan förvandlat Osaka till en gungande kittel full av fotbollspassion.
Det är de som kommer stå mot de hundratalet japanska skolbarn när finalen ska avgöras mellan FC Barcelona och River Plate den 20 december. Det kommer tack och lov inte sluta i ett blodbad den här gången men på ena sidan brinner i alla fall fortfarande passionen. Nästan lika mycket som 1969.
Källor: Fifa.com, AS.