Niva: I huvudrollen: En tränare född i Glasgow

Uppdaterad 2013-05-08 | Publicerad 2009-05-30

De som letade guld åkte till Klondyke.

De som behövde olja invaderade några Gulfstater.

De som vill hitta fotbollsmanagers beger sig till en magisk triangel i Skottland.

Följ ämnen

Alex Ferguson berättar själv.

Det var en dag för några år sedan, och han hade följt med ett tv-team hem till Glasgow för en dokumentär om sin bakgrund.

Efter lunch hamnade de på skeppsvarvet nere vid floden Clyde där Ferguson arbetade en gång i tiden.

– Vi gick upp på däck på en av båtarna, och det var verkligen isande kallt. Jag svär, vinden kom ylande ner för Clyde. Det var en ung reporter, och han frågade: ”Vad tror du har format din karaktär?”. Jag sa bara: ”Känner du den här satans vinden?”.

Fyra av de allra största brittiska tränarna någonsin – Matt Busby, Bill Shankly, Jock Stein och Alex Ferguson – är alla födda inom en femmilsradie i södra Skottland.

– Det är inte någon slump. Vi kommer alla från arbetarområden som är byggda på lojalitet och solidaritet.

Ferguson tittade ner från fartyget han stod på, och såg det skamfilat hårdkokta Govan där han växte upp på ena sidan om sig.

På andra sidan floden såg han Partick, stadsdelen som på många sätt är en kopia av hans egen.

Där fostrades David Moyes.

Fyra av de allra största brittiska tränarna någonsin är alla födda inom en femmilsradie i södra Skottland.

En femte står näst på tur i successionsordningen.
 

Colin Murdock är en mittback som aldrig riktigt fick sin talang att räcka hela vägen till den absoluta toppen.

Han tillbringade sex år med Manchester United under 1990-talet, utan att någonsin lyckas slå sig in i a-laget.

1997 släpptes han för en struntsumma, och skrev på för Preston i tredjedivisionen.

Han utgick från att dagarna då han arbetade under en intensivt arbetande skotte med manisk vinnarvilja var förbi – men häpnade över hur fel han haft.

Prestons lovande tränare David Moyes visade sig vara en ung kopia av Alex Ferguson.

– Hans metod kretsade kring hårt arbete. Under tio månader om året så la han monopol över all vår tid. Han gjorde våra fruar och flickvänner galna. Han kallade till och med in oss för träning både på julafton och juldagen, för att försäkra sig om att vi inte åt för mycket.

Under ett träningsläger hamnade Moyes till och med i slagsmål med två av sina egna spelare, lagkaptenen Paul Mc­Kenna och finske målvakten Teuvo Moilanen.

Han vann.

– Det som gjorde att han kom undan med sina metoder var hans resultat. Följde man bara hans order så blev man bättre. De flesta managers kan identifiera problem, men Moyes kunde ge dig lösningarna.

Colin Murdock summerar:

– Det första han sa till spelarna i Preston var: ”Jag vet vart jag ska – och det är till toppen. Frågan är bara vilka av er som kan följa mig dit”. Han satt alltid och läste Alex Fergusons självbiografi på spelarbussen. Det skulle inte förvåna mig om han tar över Manchester United en dag.
 


 

Ingen har någonsin kunnat anklaga Moyes för att kräva uppoffringar av andra utan att själv vara beredd att göra dem.

När Preston åkte på semester under den första sommaren så åkte Moyes till Frankrike med en ryggsäck på ryggen.

För egna pengar luffade han runt under VM 1998, för att se, lära och inspireras.

Än idag gör han liknande utbildningsresor varje sommar – ett år firade han och hans fru bröllopsdag på Milans träningsanläggning – med skillnaden att han numera slipper betala dem själv.

– Jag offrar alltid minst en veckas semester för min utvecklings skull. Kanske får du syn på en ny träningsmetod, eller en ny hörnvariant. Och den där hörnan kanske blir skillnaden mellan att ta en eller tre poäng på lördagen.

Finns det en talang med ambitioner så upptäcker Alex Ferguson honom, och det gäller oavsett om det handlar om spelare eller tränare.

Moyes hade bara hunnit vara manager för Preston i ett drygt år när hans telefon ringde.

Det var Ferguson.

Han behövde en ny assisterande manager, och misstänkte att Moyes kunde vara mannen för jobbet.

– Jag minns hur jag satt där med gapande mun, och bara väntade på att få börja lära mig.

Nu blev det aldrig av något av det där assistentjobbet, men de två Glasgow-männen behöll kontakten.

De pratade samma språk, var på samma våglängd.

– Jag identifierar mig väldigt mycket med den skotska managertraditionen, och för mig är Alex flaggbäraren för oss alla, den bästa skotska exporten någonsin efter whiskeyn.

Moyes fortsätter:

– Vi är båda från områden som skapar hårda, raka, arbetarklassmänniskor. Vi har väldigt liknande värderingar. Där vi kommer ifrån så gör man en hederlig dags arbete, och blir belönad med en hederlig dagslön.

Vissa saker är numera odiskutabla.

Efter elva år i Everton finns det nu bara två Premier League-managers som varit längre i sina klubbar än David Moyes, och de heter Alex Ferguson och Arsène Wenger.

Andra är inte lika glasklara.

Med en mätmetod är faktiskt Moyes hela ligans allra mest framgångsrika ledare.

För några veckor sedan blev han återigen utsedd till årets manager av tränarföreringen.

Hans sätt att förvandla Everton från nedflyttningskandidat till permanent topputmanare har faktiskt givit honom utnämningen tre gånger, medan Ferguson och Wenger fått nöja sig med två var.

Själv skulle Moyes aldrig acceptera resonemanget.

För honom handlar det om vad hans lag vinner – inte vad han själv vinner – och därför är också dagens FA Cup-final så oerhört betydelsefull.

– Du kommer till en punkt då du måste sticka ut strupen och säga: ”Vi behöver vinna något”, och den tiden är här nu.

Trots allt har David Moyes hittills inte lyft en enda buckla under hela sin långa tid i Everton, men samtidigt går det att ställa frågan hur realistiskt det egentligen är att lyckas med det med en budget som knappt ens är hälften så stor som toppkvartettens.

Moyes tillhör själv dem som har ställt den.

Under i stort sett hela 2008 så kämpade han mot den egna klubbledningen för att få fram större investeringar, större satsningar, större transfermöjligheter.

Han fick dem inte.

– Med fyra, fem ambitiösa nyförvärv hade jag kunnat möta Alex och Arsène på samma nivå, och det var först under sommaren 2008 som jag insåg att jag inte skulle få dem. Det tog mig några månader att komma över det. Jag fick säga till mig själv: ”Okej, jag kommer inte att få gå ner för vägen med allt glitter och all glamour, jag får stanna kvar på den här grusstigen med alla hål och gropar”.

Ett tag verkade det rent utav som att Moyes var beredd att lämna Everton i besvikelse, och det var till sist hans egna som fick honom på andra tankar.

Familjen Moyes har nämligen adopterat Everton. Moyes pappa, fru och dotter har alla säsongsbiljetter, och hans son ingår därutöver i den skara som reser till alla bortmatcher.

– Vi är lojala människor, och efter några månaders våndande sa min fru: ”Skriv nu på det där nya kontraktet – and just get on with it”. Och hon hade rätt. Everton och David Moyes kommer att vinna bucklor förr eller senare, tack vare vår envishet och ihärdighet. Just get on with it. Det är ett väldigt skotskt råd.

Följ ämnen i artikeln