Oskar Månsson: Stort steg framåt för AIK
Uppdaterad 2015-02-22 | Publicerad 2015-02-21
Sonko, Ofori och Blomberg imponerade i cupen
En motsägelsefull tanke loopar i mitt huvud efter att AIK slagit Landskrona Bois med 4-0 på Grimsta IP.
För att ha så långt kvar så har AIK kommit ovanligt långt.
Det kanske var onödigt krångligt formulerat.
Poängen är denna:
AIK saknar flera nyckelspelare, och bland dem som spelade i eftermiddag så är toppformen i många fall en bra bit bort.
För samtidigt som småskadade Patrik Carlgren, Nabil Bahoui och Per Karlsson följde tävlingspremiären från sidan spelade Dickson Etuhu, Panajotis Dimitriadis och Mohamed Bangura på halvfart med betoning på halv snarare än fart.
Nu gjorde visserligen Dickson, som hade vaknat upp förkyld på matchdagen, ett hyfsat jobb på mitten men det lär nog dröja ett antal skadefria veckor innan han är tillbaka på en nivå som ens påminner om den han har hållit tidigare.
Hög kapacitet
Å andra sidan skulle det kunna bli väldigt bra då.
Även om 32-åringen har vilat under hösten så var det faktiskt inte så länge sedan han var VM-spelare för Nigeria och förde Fulham till final i Europa League, och det är trots allt några pinnhål över vår kära allsvenska.
För Bangura och Panos är det än längre till toppformen, de får nog mest ses som bonusspelare i början av säsongen, även om Bangura under sitt inhopp visade glimtar av kunnandet som finns där någonstans.
Nåväl.
AIK vann enkelt.
I fjol åkte Landskrona Bois ur Superettan och om vi bara ska döma utifrån den här matchen så är det lätt att förstå. Tränaren Zvezdan Milosevic pratade om 3-5-2 i förhandsrapporterna, men det blev genast ett handbollspackat 5-3-1-1 där den enda offensiva tanken var att kontra på snabbe Samuel Aziz.
Det höll ett litet tag, inte minst för att Johan Blomberg bommade en straff, men efter att Nils-Eric Johansson stångat in 1-0 var saken klar – det fanns ingen plan B i Bois. Därefter var det spel mot ett mål, och även om Alm, Nebo och Wesström var uppenbart nöjda med 4-0 så kunde det faktiskt ha blivit rätt mycket mer.
Ofori mot kanonsäsong
Backlinjen var överlag bra och på mitten gjorde Ebenezer Ofori en ny fin insats. Jag är helt övertygad om att den 19-årige ghananen kommer att göra en kanonsäsong på mittfältet, så självklar är hans talang.
En annan som har kommit rätt in i säsongen är Johan Blomberg. Trots att han inledde matchen med att slå en lam straff på Jonas Sandqvist blev han rättvist utsedd till matchens spelare. Blomberg ser ut att passa perfekt i den lite framskjutna, rörligare positionen på tremannamittfältet och var inblandad i nästan alla anfall och gjorde två assist.
Nej, trots ett klent motstånd var det här var ett steg framåt för AIK som varvat osäkra försvarsinsatser (Lahti 4-3, Krylia Sovetov 1-2) med fantasilöst anfallsspel (Olimpik Donetsk 0-0, Gefle 0-0) i de senaste träningsmatcherna. Den här gången fungerade 4-3-3-uppställningen perfekt med tät defensiv och varierad offensiv med inlägg, kombinationer och djupledsspel om vartannat. Man ska komma ihåg att även ett svagare motstånd kan vara svårt att dyrka upp när det backar hem så mycket – det brukar om inte annat vara ett typiskt AIK-problem.
Frispråkig Etuhu
Förresten, visst är det härligt att säsongen är igång?
Det kom 3000 pers till Grimsta – det hade inte gått att få in en halv människa till – och stämningen var allt man kan begära och lite till i ett Svenska cupen-gruppspel i mitten av februari.
När jag pratade med Dickson Etuhu efter matchen var han närmast lyrisk:
– Tretusen personer? Det lät som tjugotusen.
Jag kände mig nästan tvungen att påpeka att det här bara var en föraning om vad som komma skall, men det lär nog Dickson ha listat ut på egen hand vid det här laget.
Istället frågade jag Premier League-veteranen om varningen som han fick när han tacklade Landskronas högerback Dennis Olofsson (som fick utgå med skada) i första halvlek.
– Åh, kom igen, det var löjligt. Det var ingenting, absolut ingenting. Om jag vetat att jag skulle fått gult kort så skulle jag ha sparkat honom hårdare.
Fick du hålla igen sen?
– Ja, för jag vill inte missa derbyt. Det gula kortet dödade mitt spel. Det förstörde allt.
Ja, sådär låter det ofta när Dickson Etuhu pratar.
Pang på, slagfärdigt och gärna stöddigt, med eller utan glimten i ögat.
Min slutsats?
Han kunde inte ha kommit till en mer passande klubb än AIK.