Det var Zlatans dåliga rykte som fick rött kort

Bank: Kortet var horribelt

ROM. Jo, det röda kortet var horribelt, men ännu värre var det här:

Det var inte ens Zlatan som blev utvisad.

Det var hans rykte.

helskärm

Inters rekordrusiga tifosi står kvar på Olimpico och sjunger om att vinna, om att den som inte hoppar håller på Milan och om att det bara finns en capitano.

Jag ser hur kaptenen, Javier Zanetti, ger bort sin tröja medan Marco Materazzi slänger upp byxorna på läktaren och går i kalsonger i råkylan.

Så lever man upp till sitt rykte.

Ibland är det bra. Ibland är det ett problem.

För Zlatan Ibrahimovic blev det väldigt tydligt i går.

Han hade tagit en onödig varning när han tacklade Ledesma bakifrån så sent att en del klockor här i Rom pekade på 2007.

Han hade dessutom fladdrat med handen i ansiktet på Zauri, och en domaren hade fått klart för sig att allt han hört om den där bråkige svensken verkade stämma.

Drar till på volley – efter signalen

Så kommer en lång boll, det är tio sekunder kvar av stopptiden i första halvlek och Zlatan Ibrahimovic fattar ett Zlatan-beslut.

Han drar till på volley, en hundradel eller två efter att det blåsts för en knapp offside.

Ingen i hela världen ska komma och inbilla mig att Javier Zanetti hade fått sitt andra gula kort för det. Eller Cambiasso. Eller Crespo för den delen. Materazzi hade kunnat visas ur landet.

Och Zlatan får ett orättvist, orättfärdigt, okänsligt kort, eftersom domarna vet att han ställt till det för sig förut.

Jag har skrivit det förut – stämpeln som bråkstake är lätt att skaffa sig, svår att göra sig av med.

Zlatans fjärde utvisning i år var, precis som han själv sa, ett skämt.

Roberto Mancini skrattade inte. Han var kritisk när jag frågade honom om domarna har ett ont öga till Zlatan Ibrahimovic.

– Jag anser att den här domaren gjorde ett misstag. Det är andra gången den här säsongen, och det är inte rättvist. Zlatan är en spektakulär spelare i spektakulär form, så det är synd, sa han.

En fin juklapp till Moratti

Under tiden vevade italienska Sky situationen om och om igen, och lagkamraterna i Inter var vansinniga på domare Rocchi. Det kommer att diskuteras domarinsatser den här veckan också.

Tyvärr.

Inter är just nu så bra att de förtjänar att diskuteras ändå. Tio raka vinstmatcher, en från Romas rekord, den elfte på söndag blir en fin julklapp till Don Massimo Moratti.

Det lag som Mancini skickade in på sin och Dejan Stankovics gamla hemmaarena gjorde ett extremt gediget dagsverke. Kunnigt, tryggt, defensivt solitt.

Cambiasso-Vieira-Zanetti är en defensiv mittfältssköld som bara Chelsea slår.

Stankovic skickar in missiler

De tog hand om allt som Lazio hade, vilket – i ärlighetens namn – inte var mycket. Andefattiga inlägg från Oddo, ett par distansskott. Rocchi fattades (den Rocchi som var avstängd efter en felaktig utvisning i Lazios förra match, inte att förväxla med den Rocchi som felaktigt visade ut Zlatan i den här matchen).

Inter anfaller ganska enkelt på bortaplan. Stankovic skickar in missiler med sin högerfot, Cambiasso löper i djupled och anfallarna utmanar.

Målet var Hernan Crespos helt och hållet – han lekte bort Oddo, Siviglia och Cribari med en rörelse – men även Zlatan Ibrahimovic var lysande före paus.

Han säger själv att han är i samma fysiska form nu som han var under sin första säsong i Italien. Och käre nån, det märks.

Vi fick hela paketet, alla hans briljanta små tricks parat med nyttigt arbete.

Han använder sin fysik rätt, värderar situationer rätt, och när han bröstar Crespo fri gör han det på ett sätt som väldigt, väldigt få spelare i världen klarar av.

Han dribblar bort Mundingay, han står offside tre gånger första tio minuterna, han slår geniala passningar, han sänker Ledesma bakifrån.

Hela Zlatan Ibrahimovic är tillbaka, i den form som gör honom till en världsspelare. Han gör allt – utom att nicka på offensiva hörnor (han skulle kunna skaffa sig en hobby att utöva medan andra sköter hörnorna, på en hel säsongs hörnor skulle han hinna bygga en jättefin båtmodell).

Den biten, nickandet, sköter bästisen Materazzi så bra. Figo filmade hem en frispark, ”Matrix” nickade in den – och på söndag tangerar Inter Romas rekord i antal serie A-vinster i följd.

Elegant coachning

Det elegantaste i går var Mancinis coachning på slutet, när han skickade in Adriano och gick upp på 4-3-2. Bytet tjänade två syften. Dels blev Lazios backlinje mer passiv mot två anfallare, dels fick den sorgsne Adriano lite speltid inför helgen.

Fansen sjöng hans namn innan han byttes in, det känns som att han behövde det.

Vad Zlatan behöver är ett par månaders välartat lugn som gör domarna lite snällare mot honom.

Resten har han redan.

l?l?l?

Francesco Totti och straffarna… Det enda som är mer fantastiskt än att han fortsätter missa är att han fortsätter slå dem.