Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Simon, Simone

Mord, hett blod och fotboll i Calabrien

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-03-25

Blod och fotboll. I måndags sköt maffian i Calabrien ihjäl en fotbollsspelare på en mörk grusväg i trakterna av byn Bianco. Ingen såg, ingen hörde, ingen vet varför.

AVRÄTTAD Locri-spelare Vincenzo Cotroneo mördades av maffian.

Han hette Vincenzo Cotroneo, han var 28 år, spelade i anfallet i division fem-klubben Locri och han skulle ha gift sig i dag.

Men maffian förvandlade hans fästmö till änka innan hon ens fått ringen på sitt finger. Byn Biancos kyrka skrudades till begravning i stället för bröllop.

Svartklädda gummor satt på rankiga stolar utanför sina hus och såg begravningsföljet dra förbi.

Det är som taget ur en roman av Sciascia eller Camillero. Södra Italien är tragediernas fosterjord.

Kärlek, affärer, fotboll och politik vävs ihop i en ohelig allians mellan hederligt och kriminellt. I Calabrien finns det egentligen bara en regel för att inte råka illa ut.

Att uppföra sig som de tre aporna i den välbekanta skulpturen. Hör inte, ser inte, vet inte.

Troget följe

Klubben Locri är inte precis ett namn på den italienska fotbollens karta. Men som alla lokala lag, har Locri ett troget följe av tifosi som kommer åkande till de dåligt underhållna fotbollsplanerna där matcherna avgörs, mellan en illegal soptipp och ett svartbygge, för att heja på sitt lag och bråka med motståndarnas supportrar.

För dessa tifosi var Vincenzo Cotroneo en hjälte. Han hade börjat sin fotbollskarriär i Turin-klubben Toros ungdomslag och spelade som bäst i ett lag i Serie B, innan han återvände hem. Han var stor och stark och hade ett så hetsigt humör, att han ofta muckade gräl med domarna.

Men trots sitt heta blod, hade Vincenzo Cotroneo aldrig varit i klammeri med rättvisan. Icke en fläck på hans förflutna och det är ovanligt i dessa trakter, där den lokala maffian, "ndranghetan, kontrollerar varje kvadratcentimeter av territoriet. När Vincenzo inte spelade fotboll, hjälpte han sin pappa i hans målarfirma. Han var, mot alla odds, "un bravo ragazzo", en bra kille.

Därför fruktade han ingenting, såg sig inte om, körde ofta hem sent på natten från sin fästmö utan att oroa sig för vem som satt i bilen bakom honom.

Och så måste det ha varit natten till tisdagen, när en bil plötsligt körde upp bredvid hans på en mörk grusväg.

Skulle vittna

De sköt honom rakt i ansiktet, både med gevär och pistol. Han var oigenkännlig när polisen hittade honom. Avrättad som en "mammasantissima", en mafioso, fast han inte var det.

Varför? Polisens första teori var ett passionsmord.

Hade Vincenzo Cotroneo kastat ögon på dottern till någon boss? Nej. Han skulle ju precis gifta sig.

Hade han fått några märkliga telefonsamtal på sistone? Nej.

Jo, förresten. Han hade blivit kallad att vittna i utredningen av det grövsta politiska mordet någonsin i Locri. I november mördade "ndranghetan en framträdande regionalpolitiker när han röstade i ett lokalt val.

Och när skulle fotbollsspelaren Vincenzo Cotroneo vittna?

Samma kaliber

Jo, dagen efter han blev mördad på den mörka grusvägen, utom syn- och hörhåll, med ett tiotal skott rakt i ansiktet. Skott av samma kaliber som mördade politikern och som för en tid sedan hade avfyrats mot en liten idrottsförening som Vincenzo Cotroneo drev tillsammans med sin far. Några varningsskott som genomborrade metall-jalusin framför ingången. Ingen blev skadad.

Utredarna ville veta om Vincenzo visste vem det var som hade skjutit. Kanske kunde hans uppgifter kasta ljus över det politiska mordet.

Det var förmodligen därför Vincenzo Cotroneo fick sätta livet till.

I Calabrien är det mesta tillåtet.

Utom att vara ung och stark, framgångsrik och hederlig och våga tro på en lycklig framtid.

Häromdagen utgick de första arresteringsorderna för mordet på den lokala pampen. Både mafiosi och lokalpolitiker är inblandade.

Blommorna vissnar på Vincenzo Cotroneos grav. Locri ser sig om efter en ersättare till anfallet.

Rossi.

Kristina Kappelin (sport@aftonbladet.se)

Följ ämnen i artikeln