Hamréns skrällar

Robert Laul

Laul: Sex tydliga tecken på att
vi fått en ny förbundskapten

Gäspade ni er igenom truppen som ska möta Wales i en rätt iskall träningslandskamp nästa onsdag?

Då missade ni att den innehöll åtminstone fem tydliga tecken på att vi har fått en ny förbundskapten.

Sex om man räknar in att Erik Hamrén inte ens kom till presskonferensen.

Nu blev det en ganska intressant tillställning på Råsunda trots att förbundskaptenen saknades. Han är i La Manga med sitt Rosenborg och fanns inte ens med på länk som det hade ryktats om innan, utan via ett förinspelat videoklipp.

Svenska fotbollslandslaget 2010.

Å andra sidan gick det bra att ringa Hamrén fram till klockan 17.00 efteråt.

Enligt förbundsordföranden Lars-Åke Lagrell betalar Sverige en avgift per dag till Rosenborg varje gång Hamrén används. Åker han med till Wales = X antal kronor gånger fyra dagar (måndag till torsdag).

Det är nya tider med Hamrén

En något skum lösning, om ni frågar mig. Förbundet gjorde ekonomiskt nollresultat 2009 och har kanske inte råd att konsultera Hamréns tjänster var gång det är presskonferens. Jag undrar om Rosenborg fick betalt även för den telefontid Hamrén la ner i går…? När vi sökte Hamrén på telefon häromdagen svarade han att ”Jag pratar inte om landslaget i dag eftersom jag är med Rosenborg”.

Vad är nästa steg – att han coachar via Skype?

Nåväl, truppen som förmedlades från Hamrén på storbildsskärmen var ett tydligt tecken på att vi har fått en förbundskapten som inte resonerar på samma sätt som den gamle gjorde.

Bra eller dåligt får framtiden utvisa, det är i alla fall nya tider.

Vi tar det i tur och ordning.

Sebastian Larsson som högerback.

Diskussionen har pågått ganska länge bland fans och i media om att Sebastian Larsson ska vara på planen när Sverige spelar. Lars Lagerbäck valde att hålla honom utanför start-elvan för det mesta, så verkar det inte bli under Hamrén. ”Sebastian konkurrerar både som högerback och mittfältare”, sa Hamrén i telefonen i går så nånstans lär ”Seb” få plats. Jag säger högerback, främst därför att det andra alternativet, Mikael Lustig, inte håller ännu.

Jonas Olsson får debutera i truppen.

I fjol var den reslige mittbacken från Landskrona ordinarie i Premier League utan att få chansen i Blågult. Nu spelar hans West Bromwich i engelska andradivisionen men Hamrén väljer att plocka in honom direkt. Enligt den nye förbundskaptenen handlar det om att Jonas presterat bra under en längre tid. Personligen går jag inte igång alltför mycket på Olsson men det visar skillnaden i synsätt hos den nya ledningen och den gamla.

Christian ”Chippen” Wilhelmsson gör comeback.

Ratades av Lagerbäck i höstas i ett läge då Sverige skrek efter bra yttrar. Behovet finns fortfarande och nu får ”Chippen” göra comeback. Rankas av Al-Hilals tränare Eric Gerets som lagets bäste spelare senaste halvåret. Den saudiska ligan är kanske inte världens bästa men dominerar man en liga bör potentialen finnas.

Samuel Holmén är petad.

Bröndby-mittfältaren var ordinarie under VM-kvalet 2008/09 utan att övertyga annat än glimtvis. Nu är han inte bara petad ur startelvan – utan ur hela truppen. Jag protesterar inte emot det.

Johan Elmander ses som en nyckelspelare.

Johan Elmanders tid i landslaget har präglats av in och ut ur startelvan. Erik Hamrén och Marcus Allbäck verkar se Elmander som den givna länken mellan mittfält och anfall: ”För att utnyttja hans löpkapacitet”, som Allbäck sa. Ingen kan påstå att Elmander såg särskilt vass ut i den rollen mot Italien i vintras men han verkar få fler chanser.

Frågetecken kring enmannaanfallet

Bra eller dåligt får framtiden utvisa men som sagt – nya tider.

Erik Hamréns tuffaste utmaning har jag berört i tidigare krönikor och det är frågetecknet kring Zlatan. Med Zlatan är enforwardssystemet inget problem. Men svaret kommer först i augusti. Blir det negativt borde Sverige i stället använt matcherna mot Wales, Bosnien och Vitryssland till att spela in ett anfallspar för 4–4–2.

Varken Tobias Hysén, Ola Toivonen eller Marcus Berg känns mogna för en ensam forwardsroll. Frågan är om inte en stor, stark spelare som David Elm i så fall är att föredra?

Eller att Elmander knuffas upp ett steg och Pontus Wernbloom tar den droppande rollen som han behärskade så framgångsrikt i IFK Göteborg.