Mamman dog när han var 15, pappan när han var 17 – och hans lillebror tog livet av sig
Publicerad 2012-04-14
Här är historien om Piermario Morosini liv
Fotbollsvärlden sörjer Piermario Morosini.
Nu berättas historien om 25-åringens tuffa liv som slutade i en ambulans på väg från fotbollsarenan i Pescara.
– Han var guld. Han levde för att hjälpa sin familj, säger Atalantas ungdomschef Mino Favini.
Piermario Morosini kollapsade på planen under Livornos Serie B-match mot Pescara på lördagen. 25-åringen fick sedan en hjärtattack i ambulansen och dog innan han nått sjukhuset.
Ungdomschefen Mino Favini såg en ung Morosini fostras till fotbollsstjärna i Atalantas talangverksamhet. Mittfältaren visade tidigt sin talang och spelade för alla italienska ungdomslandslag från U17 till U21.
Tragisk familjehistoria
Men bakom framgångarna på fotbollsplanen kämpade Morosini med ett mycket tufft privatliv.
– Han var guld, försökte alltid hjälpa sin familj. Det var Piermario Morosini, säger Favini till Football Italia.
– Han växte upp i Atalanta med mig och jag såg honom spela som en ung pojke. Han var en fantastisk kille som alltid fanns där och försökte hjälpa alla andra. Han levde för sin familj.
Morosini förlorade sin mamma Camilla 2001, när han endast var 15 år gammal. Två år senare gick även fadern Aldo bort. Kvar lämnades den unge fotbollstalangen med sina två syskon.
”Hade sådan otur i livet”
– Han hade sådan otur i livet. Han förlorade båda sina föräldrar som väldigt ung och både hans yngre bror och äldre syster är handikappade. Hans bror tog livet av sig genom att hoppa från ett fönster. Han har haft ett osannolikt tragiskt liv, säger Mino Favini.
Trots de många svårigheterna vid sidan av planen berättar talangchefen att Morosini alltid var en glad och positiv kille.
– Udinese värvade honom från oss och han var en stor talang. Han hade en stark karaktär och var respekterad av alla sina lagkamrater. Var han är kom talade folk väl om honom. Han hade ett hjärta av guld.
Den bilden av Morosini delas också av 25-åringens tidigare lagkamrat Raffaele Schiavi.
– Trots alla sina familjeproblem hade ”Moro” alltid ett leende på läpparna och lät aldrig de sakerna påverka honom. Det är så jag vill minnas honom, säger Schiavi.