Vem har råd med Viktor Gyökeres?
Vaska en halvlek, ge bort ett mål, glöm allt vad lagspel heter.
Har man råd med det mot Manchester City?
Tydligen.
Bättre fråga: Vem har råd med Viktor Gyökeres?
Senast jag var i Portugal pratade jag talangutveckling med Viktor Gyökeres, vi satt i en svagt upplyst korridor på ett lyxhotell och jag hade bett honom förklara vad som format honom till den spelare han är.
Han pekade på en lite omodern, atypisk resa mot stjärnorna. Han hade ju inte gått den nya fotbollens motorväg genom en ultramodern och spetsig akademi med femton landslagsmässiga trettonåringar som lekkamrater. Han hade krigat på, med okuvlig energi, från grusplanerna med IFK Aspudden och uppåt. Ibland, sa han, fick han helt enkelt se till att ta ett större ansvar, lösa saker på egen hand. Ta bollen, rusa rakt fram, hålla undan en back och skicka bollfan i mål.
Och här är vi nu.
20-talets starkaste fotbollsmaskin, bronsvalsad passningstalibanism importerad från Katalonien till Manchester, på besök inne i mäktiga Estádio Alvalade. Avslutningsfest för Rúben Amorim före flytten till United, O Mundo sabe que och en tydlig banderoll vid avspark: OBRIGADO, tack för titlarna och fotbollen, coach.
Det finns inget lag i världen som spelar samma sorts kollektivt konstruktiva kontrollfotboll som Manchester City, det finns inte många svårare motståndare att ställas mot, och den här gången bjöd Sporting dessutom på ett rejält handikapp. Den där aggressiva pressfotbollen de erövrat Portugal med hade de glömt, i stället gav de (Morita, ett horribelt bolltapp) bort 0–1 efter ett par sekunder. 25 procents bollinnehav före paus, 0–9 i hörnor, en handfull rejäla City-chanser utöver målet.
Det här var ingen Amorim-fotboll, det var knappt fotboll alls från Sportings sida.
Laget hängde inte ihop, motståndet var fullkomligt överlägset.
Förste på fyra år att göra det mot City
Med andra ord?
Dags att ta bollen, rusa rakt fram, hålla undan en back och skicka bollfan i mål.
Viktor Gyökeres gjorde fyra mål i ligan i fredags, men hur bedömer man det med en internationell måttstock? Här var kanske svaret. Gyökeres körde ner skallen, trummade igång sina sprinterben, höll undan Akanji eller Simpson-Pusey eller vem som nu försökte stå ivägen.
Det funkade här också. Han löpte sig fri på ett stick från Quenda, och knackade in 1–1 precis före paus. Han rusade fram i frilägen, trängde sig in till öppna lägen, och när han fick chansen från straffpunkten så skickade han in ett mål i ena hörnet, ett i det andra.
Fem dagar, två matcher, sju mål. Den förste spelare på fyra år (det var Jamie Vardy senast) som gjort hat-trick mot Pep Guardiolas miljardbygge.
Det här, Sporting och Lissabon, är bördig jord för fotbollen i Manchester. United har hämtat sin nye tränare här, City sin näste sportchef. Matheus Nunes startade för City nu, (benfiquistan) Bernardo Silva också. United har plockat både Cristiano Ronaldo och Bruno Fernandes härifrån.
Har det funnits frågetecken kring Amorim så har de handlat om hans svaga facit mot bättre rankat, internationellt motstånd. Nu har han vänt 0–1 till 4–1 mot Manchester City. Har det funnits frågetecken kring Viktor Gyökeres så har de kretsat kring hur man räknar om en miljon Liga Sagres-mål till Premier League-värde.
Alla engelska jättar såg honom i kväll
Nu har han precis skickat in tre mål mot de engelska mästarna, i Champions League, i sin ojämförligt tuffaste klubbmatch i karriären – och jag försöker påminna mig när jag senast såg en svensk anfallare göra den sortens (mål)avtryck, i den här sortens match.
Zlatan Ibrahimovic? Han gjorde ett enda hat-trick i den där jävla Champions, för PSG i en gruppspelsmatch mot Anderlecht.
Viktor Gyökeres gjorde tre mot City, två av dem straffar (det är inte alltid så enkelt – fråga Erling Braut Haaland om ni undrar), men han slet sig till två högkaratiga lägen till – inte bara genom djupledslöpningar i ett kontringslag, utan också från krångliga lägen på en kant.
I veckan har det skrivits mycket om att FC Barcelona jagar honom, att de försöker hitta en lösning som innehåller cash plus spelare i utbyte.
Vi kan nog räkna med att de får ännu mer konkurrens nu, att han klivit upp på en helt annan nivå. Alla engelska jättar såg honom springa fotboll i kväll, Rúben Amorim ska till Manchester om en vecka.
Det finns vackrare spelare, mer tekniskt övertygande, mer flyfotade. Viktor Gyökeres är bara typen som gör fyra mål en fredag och tre tisdagen därpå.
Hur mycket pengar är det värt?