Sofie Bredgaard om målgesten: ”De betyder fan allt”

Anna Rydén

MALMÖ. Först gjorde hon ett drömmål som banade vägen till Champions League för Rosengård.

Sen sprang Sofie Bredgaard mot läktaren och formade händerna till ett hjärta.

– Det var till min pappa. Familjen. Det har varit en tuff tid, säger hon till Sportbladet.

Firade mot familjen: "Varit en tuff tid"

Efter en jämn första halvlek gav den 20-åriga danskan Sofie Bredgaard Rosengård en drömstart på den andra när hon drog till med sin vänster och bollen borrade sig in i bortre krysset.

Så fort hon såg att den gick in flög hon upp och sprang ut mot huvudläktaren. Efter att ha knutit nävarna formade danskan händerna till ett hjärta innan hon pekade upp mot läktaren. På sin pappa.

– Det har varit en tuff tid. Det är nästan så att det känns nu, säger en känslosam Bredgaard efter matchen innan hon fortsätter:

– Det är jätteskönt att de var här och jag vet nästan inte vad jag ska säga men de betyder fan allt för att jag är här idag.

De har alltid funnits vid hennes sida. Från flicklagsträningarna till landslagsdebuten, men den här säsongen har det inte varit lika självklart.

Allt började i slutet på mars då Sofie Bredgaard och hennes familj fick beskedet att hennes pappa hade blivit sjuk. Danskan spelade då i Linköping och tänkte att allt var lugnt.

– Jag tänkte att Linköping finns där för mig och det kommer bli bra.

Men bara en vecka senare ändrades allt. Dagen innan transferfönstret stängde såg det inte längre lika bra ut.

– Det var så sjukt, allt gick så fort. Vi fick veta att han hade en tumör och inte en blodpropp. På tio sekunder vändes hela världen upp och ner för mig, säger hon:

– Då kände jag verkligen att fan fotbollen betyder ingenting jämfört med vad min familj gör.

Bredgaard valde då att prata med sin agent och klubben för att se om det fanns något sätt att lösa det på så att hon kunde komma närmare familjen.

– Jag bara kände att jag vill vara där. Jag vill kämpa med dem. Vi visste inte heller hur illa det var och om det var cancer eller inte. Jag hade ett jättebra snack med Andrée (Jeglertz, tränare reds anm.) och jag kan inte säga det tillräckligt mycket men jag är jätte, jätteglad för hur Linköping hanterade hela min situation. Det betyder så mycket för mig.

Drömmål ger Rosengård ledningen – se här

”Fick inte ut hela tumören”

Även om de visste att det fanns intresse från Rosengård så var tiden knapp.

Det var sista dagen på transferfönstret och ensam i en lägenhet satt den 20-åriga danskan utan att veta om övergången skulle hinna bli klar.

– Då kände jag bara att med all den tiden som de har spenderat på att finnas där för mig och min utveckling för att bli en bra fotbollsspelare så kan det inte vara det som gör att jag inte finns där när de behöver mig, säger hon och fortsätter:

– Det gick fort. Vi började jobba med det vid fem på kvällen tror jag och vid halv elva så skrev jag på för Rosengård.

Men den första tiden hos de regerande mästarinnorna var jobbig för Bredgaard. Det tog tid innan familjen fick veta vad som skulle hända härnäst med hennes pappa.

– Sen genomgick han en operation som gick sådär. De fick inte ut hela tumören, men vi fick veta att det inte var cancer.

Familjen har varit på plats på alla Rosengårds hemmamatcher och när Bredgaard blev uttagen i den danska EM-truppen i somras mådde hennes pappa bra.

– Den här gången var det ju lite mer tveksamt om de skulle kunna vara med men det gick bra de här månaderna. 

helskärm

Har blivit en frizon för mig

Familjen kunde vara med på hela EM-äventyret innan det var dags för nästa operation. En operation där de skulle försöka ta ut det som var kvar av tumören.

– Den gick bra och de var positiva, men för någon vecka sen fick vi veta att de hittat cancer, säger hon:

– Det har varit tufft, det är tufft men det ser bra ut och de hoppas att de har fått ut hela tumören men det är en hemsk sjukdom. Det känner man verkligen när det kommer nära.

Hon medger att det stundtals har varit lite svårt att fokusera på matcherna som spelats och är väldigt tacksam för förtroendet hon har fått från klubben.

– Det känns som att fotbollen har blivit en frizon för mig. Jag njuter verkligen av att spela och av att vara här i Rosengård. Allt dem har gjort för mig sen jag kom hit, jag vet inte hur jag ska tacka dem tillräckligt.

Samtidigt som Bredgaard levererar på planen har hennes pappa påbörjat sin behandling.

– Det är därför det betyder väldigt mycket för mig att få fira med dem. Det var väldigt speciellt. Men vi är förhoppningsfulla och tror på det, att det ska bli bra, så nu är det lite mer positivt än vad det har varit veckan precis efter. För då var det väldigt tufft.