Labbé om avslutet: ”Sa inte hej”
Uppdaterad 2022-05-03 | Publicerad 2022-04-30
Guldhjälte för Kanada. Avskydd i Sverige.
Nu har målvakten Stephanie Labbé valt att lägga av och berättar för första gången om det märkliga avslutet med de svenska landslagsspelarna i Rosengård efter guldet.
– Ingen av mina lagkamrater sa hej. Det är okej, säger hon.
Den 35-åriga målvakten Stephanie Labbé har ett omtumlande år bakom sig. När Sportbladet når henne på telefon från Calgary har hon precis spelat sin sista match för det kanadensiska landslaget.
– Det har varit mycket. Jag är så tacksam över att ha fått vara med om det.
I Kanada kallas hon för ”National Minister of Defence” efter OS-succén. Ett smeknamn hon gillar.
I Sverige däremot blev hon avskydd efter att ha psykat svenskorna i den avgörande straffläggningen.
– Jag försöker vara irriterande, jag försöker psyka dem och det fungerade. Det kommer jag inte be om ursäkt för, sa hon själv efter finalen.
Lämnade Sverige
Då spelade Labbé för FC Rosengård. Men hon kom aldrig tillbaka mellan stolparna hos mesta mästarna. 35-åringen lämnade Sverige utan ett ord.
Nu berättar hon för första gången om det stela avskedet med de svenska landslagsspelarna, de psykiska problemen och hur karriären plötsligt tog slut när drivet försvann.
– Jag kände det i själ och hjärta. Det kändes som rätt tid. Jag kände inte att jag hade mer att ge, säger Labbé och fortsätter:
– Jag vill aldrig göra något halvhjärtat. Jag tappade den lusten och det drivet, så det var då jag visste.
35-åringen har ett långt förflutet i Sverige. Det var här hon blev proffs 2009 och totalt blev det sju säsonger för fyra olika klubbar i damallsvenskan.
Under OS i Tokyo blev hon en av förgrundsfigurerna. Speciellt eftersom Kanada vann både semifinalen mot USA och finalen mot Sverige på straffar.
– Det verkar som att jag ställs mot Sverige i några av mitt livs största matcher, säger Labbé och fortsätter:
– Det är alltid intressant men vid det här laget är jag ganska van vid det. Varje gång jag möter Sverige så är det något som känns speciellt i hjärtat med tanke på hur många år jag spelat där.
Kämpade mot psykisk ohälsa
Trots framgångarna i Tokyo var OS på många sätt en tung turnering för Labbé. En revbensskada i premiären triggade igång ångest och panikattacker.
– Jag hade haft en del motgångar under turneringen. Inte bara med skador utan även mentala utmaningar, så jag försökte bara ta mig igenom varje dag.
Det hela gick så långt att Labbé inte ens kunde träna mellan kvartsfinalen och finalen. Hon var överstimulerad. Efter guldet låg hon i ett mörkt rum i 48 timmar.
Målvakten har länge varit öppen med sina mentala problem. För tio år sen valde hon till exempel att lämna landslaget för att hitta tillbaka till sig själv.
– Jag tänkte hela tiden på vad mina tränare tänkte om mig och jag var beroende av feedback. Jag var alltid orolig över om mina lagkamrater tyckte att jag var bra och om de litade på mig på planen, säger hon och fortsätter:
– Jag fokuserade på allt runtomkring mig i stället för på vad det är som gör mig unik och vad jag är bra på. Så fort jag kom tillbaka till det så vände min karriär.
Tyngdes av medaljen
Från sidan fick hon se Kanada ta brons i London 2012. Fyra år senare blev det ett nytt brons. Den här gången med Labbé i laget.
Hos spelarföreningens Fifpro skriver hon själv om hur den där medaljen började tynga henne.
”När folk kom för att se medaljen och prata om upplevelsen, började jag känna mig tom. Det började kännas som att den där biten metall var värd mer än jag var som person. Jag tror att det satte igång allt”
Nu vill hon att fler ska prata om psykisk ohälsa och hur det påverkar i en värld där vi ständigt blir bedömda.
– Du kan läsa tio positiva kommentarer om dig själv och sen är det den negativa som fastnar. Vi är bara människor. Det är normalt. Vi är kritiska mot oss själva.
I takt med framgångarna under OS växte intresset för Labbé. Chansen att lämna Rosengård och Sverige för den franska storklubben Paris Saint Germain uppenbarade sig.
– Det var en möjlighet jag kände att jag inte kunde missa i slutet av min karriär. När jag skrev på kände jag att jag hade mer i mig än vad jag hade, säger hon.
Stelt avsked i Rosengård
Så när damallsvenskan drog i gång igen med en bortamatch i Vittsjö saknades målvakten. Dagar senare presenterades hon för PSG.
Avskedet i Rosengård blev kanske inte riktigt som hon hade tänkt sig. Målvakten återvände till Malmö efter guldet för att hämta sina saker.
– Det var lite stelt när jag kom tillbaka. Ingen av mina lagkamrater sa hej. Det är okej.
Labbé syftar på de svenska landslagsspelarna. De internationella spelarna i laget däremot ordnade en kombinerad guld- och farvälfest.
– Jag träffade de icke svenska spelarna men de svenska spelarna var inte redo att träffa mig.
Förlusten var väldigt tung för dina svenska lagkamrater, så hur var det att komma tillbaka i en sån situation?
– Jag kände så klart med dem. Det är klart att det var tufft för dem men jag kan bara prata för mig själv och det är inte så att jag skulle gå och säga hej kolla på min guldmedalj.
Lagkaptenen i Rosengård, Caroline Seger, berättade i höstas för Sportbladet att hon inte var intresserad av att prata med målvakten efter OS-finalen.
– Alla processar på sitt eget sätt och jag vill inte pressa dem, säger Labbé.
Totalt blev det tio matcher i damallsvenskan, tre i svenska cupen och fyra i Champions League för Malmöklubben och nio hållna nollor.
”Var aldrig förstavalet”
Nu är karriären avslutad och även om hon kommer sakna sammanhållningen, gemenskapen och lagkamraterna så finns det också det hon verkligen inte kommer sakna.
Som en av anledningarna till att drivet försvann. Det blev nämligen bara sex matcher för PSG, som i stället satsade på den tio år yngre tjeckiskan Barbora Votikova.
– Jag var aldrig målvakten som var förstavalet. Jag har alltid behövt bevisa mig. Ända in till de sista minuterna av min karriär. Jag har hela tiden behövt bevisa att folk har fel och det är tröttsamt och dränerande.
Hör en längre intervju med Stephanie Labbé om hennes bästa minnen från tiden i Sverige, kampen mot psykisk ohälsa och vad som väntar i framtiden i Sportbladets fotbollspodd ”Femme Plus”