Rutin går före ungdom

I förra veckan skapade det nyblivna Hamburgproffset, Antonia Göransson, 20 år, rubriker då hon enligt Sportnytt uttalade skarpt kritik mot förbundskapten Dennerbys sätt att välja rutin före yngre talanger.

Bara någon dag senare försvarade sig Göransson, och sa att meningar blivit ryckta ur sitt sammanhang för att skapa sensationsrubriker.

Dennerby kontrar även han och är upprörd över hur man utnyttjat en ung spelares vilja att prata om fotbollslivet.

Oavsett vem som sagt vad, på vilket sätt eller med vilken mening, är det inte första gången detta ämne kommer upp till ytan. Göransson ska således inte hållas skyldig för några unika åsikter, utan egentligen bara ses som frispråkig och som en som vågar vädra detta tabubelagda ämne.

Så vad finns det för fakta?

Om vi pratar rent åldersmässigt, så finns bland de spelare som vädrats i årets landslag inga som är 20 år eller yngre. Fyra stycken är 30 år eller äldre. Resten relativt jämnt fördelat däremellan.

Och om jag får återkomma till ett av Göranssons uttalande (för hon har gjort flera inom ämnet), så är hon, trots att hon har förtroende för Dennerbys uttagningar, orolig för att vi kanske kan hamna på efterkälken om vi väljer att inte plocka in yngre.

Och hon jämför med till exempel Tyskland som hade fyra 90-talister med i senaste landslagstruppen. 

Prestationen ska avgöra

Men detta sifferrabblande är egentligen ointressant. För det kan inte vara den biologiska åldern som är det viktiga i sammanhanget.

Nä, självklart är det prestationen och resultatet på plan som ska avgöra.

Och den egentliga kritiken som ofta hörts menar att man i ledningen är feg och felaktigt behåller spelare för de gamla goda meriterna; det är svårare att komma in i landslaget än att åka ur det.

Är det så? Prioriterar de svenska förbundskaptenerna fel?

Jag svarar nja.

För på ett sätt har jag personligen alltid tyckt att en del spelare har hängt med lite för länge, och att det bara kan bero på att man kommer ihåg hur bra de faktiskt kunde vara.

För ett par år sedan.

Har förståelse för valen

Detta gäller såväl dam- som herrlandslaget. Och visst har jag svårt att komma på någon som varit bofast i landslaget, men som sedan verkligen petats utan att ha tackat nej till landslagsspel först.

Gör ni?

Nä, man får nog snarare sluta sig ut ur landslaget.

Men å andra sidan har jag förståelse för att man ibland väljer spelare med mer rutin. Vare sig de är åldersmässigt unga eller gamla.

För jag anser att inom damfotboll, oftare än inom herrfotboll, slår den uråldriga klyschan rutin både speed, fysik och ungdomlig teknik och entusiasm. Sorgligt eller inte, men så är det.

Jag har både själv upplevt det, sett det hos andra och hört det från några tredje.

Orutinerade damspelare saknar ofta det där lugnet och den där spelintelligensen. Ingen regel utan undantag, självklart.

Det är inte sista gången vi hör röster höjas för detta ämne. Och huruvida de har rätt eller fel är egentligen helt oväsentligt. Det viktiga är att vi får ett bra landslag, med framgångsrika prestationer och resultat på planen.

Och hur vi når dit får vi egentligen bara hoppas på att våra förbundskaptener har en god plan för.