Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Justus, Justina

Jag är förberedd

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-06-11

Anrell: Det kokar här – att kalla det VM-feber är ett understatement

JOHANNESBURG. Att säga att det är VM-feber här är ett understatement i samma klass som att säga att Shakira är bra med höfterna.

Det kokar i Sydafrika.

Ändå tittade folk lite konstigt på mig när jag testade den enda utrustning jag anser mig behöva för att vara beredd på VM:

Vuvuzelan – trumpeten som bara vi verkliga musikanter förstår hur man använder.

Makaraban – gruvhjälmen som i sin ombyggda form blivit en folkdräkt.

Gruvhjälmen gillar jag särskilt. Den finns i alla färger.

Min kostade tre hundra rand – ungefär lika mycket i svenska kronor.

Den är förtjusande och får till och med den svenska supportermössan med älgen med handklappor att framstå som lågmäld.

När jag tränade i går på Rivonia Road – utanför ett biljettförsäljningsställe som ligger bara 100 meter från hotellet i Sandton där det sydafrikanska laget bor – tittade folk på mig som om jag var kraftigt övertänd.

Kanske hade de rätt. När jag sen började testa min vuvuzela blev de ännu mer imponerade. Jag berättade att jag ju trots allt har en bakgrund som trumpetare i Långbrodals skolorkester. Vi hade faktiskt ett gig när Skärholmen-linjen invigdes 1967. Min andratrumpet var mycket omtyckt.

Vuvuzela spelas med samma teknik. Man gör pruttljud. Man kan skapa några få toner. Jag lyckades spela en äkta storsvensk revelj som imponerade mycket på folk. Å andra sidan är sydafrikanerna världshistoriens mest lomhörda folk efter att ha lyssnat på alla dessa tusentals vuvuzelor i åratal.

Hyllades av 185?000

När Sydafrikas lag paraderade inför VM häromdagen var det 185?000 som hyllade dem på gatorna. Ett ”Vuvuzela Moment” som skulle varat fem minuter höll på i fem timmar.

Sen kom jag. När jag skulle gå erbjöds jag flera hundra för min gulliga hjälm. De är en bristvara inför VM. Självklart sålde jag ­inte. Inte vuvuzelan heller.

I går kväll smygstartade VM med en musik­gala i Soweto där Black Eyed Pea, Alicia Keys, Shakira och R Kelly spelade bland diverse lokala storheter.

Mandela största stjärnan

Shakira med höfterna som inte ljuger är lite i blåsväder eftersom hon snott refrängen i sin VM-hymn ”Waka Waka – Time for Africa” från en slagdänga från Kamerun – utan att ange källan. Usch och fy.

Temat i galan var lite kaxigt att man ville påminna om att det finns ”afrikanskt DNA i oss alla”, vilket faktiskt stämmer, urmänniskan kom ju faktiskt från Afrika, det är de flesta forskare överens om numera.

Det var utsålt och en fantastisk folkfest. Arrangörerna beräknade att en miljard människor skulle se galan på tv.

I VM:s riktiga öppningsgala i?dag blir det också en del kända artister. Ungefär samma som i?går, sägs det, men den största stjärnan blir sannolikt Nelson Mandela som antas vara med i åtminstone tio minuter.

Mer i min nödvändiga utrustning: en portugisisk cape och ett tummat exemplar av novellsamlingen ”En stereo i Soweto” som jag läser om och om igen. Den lär man sig mest om det nya Syd­afrika av.

Capen vet jag inte riktigt hur jag tänkte med.

Men jag är förberedd. Jag har vad jag behöver. Nu kan VM ­börja.

Jag är i Sydafrika.

Följ ämnen i artikeln