Bank: Intressantaste matchen? Människa mot Maskin
GELENDZJIK. Argentina mot Frankrike, Sverige mot Schweiz, och snart har vi ett VM för historieböckerna.
Intressantaste matchen för fotbollens framtid?
Den spelas också här: Människa mot Maskin.
Jag vet inte exakt när det hände, men själv kan jag pedagogiskt rama in utvecklingen med hjälp av tv-expertis. Någon gång, för kanske tio år sedan, fanns det två dominerande skolor i hur experter analyserade fotboll i svensk tv.
Ena skolan, den Jens-Fjellströmska, lät så här:
– TITTA nu här, för det här är intressant. Andrés Iniesta släpper bollen i sidled, men Barcelona har blivit väldigt kompakt, och om han istället hade LYFT blicken och tagit med sig bollen in i nästa sekvens hade han kunnat hitta Dani Alvés och slå ut hela Valencias höga försvarsspel.
Andra skolan, den Glenn-Strömbergska – och det här var på tiden när Glenn var tyst en kvart mellan sina analyser – lät så här i samma situation:
– Ja. Men. Det här är väldigt, väldigt intressant va. Eto’o HAR en löpning in bakom Valencias backlinje, va, och Iniesta kan sätta bollen där. MEN han har missat två svåra passningar precis va, han behöver komma in i matchen igen, känna sig trygg med bollen igen. Därför väljer han det enkla alternativet här va, och det är riktigt, riktigt klokt gjort av Iniesta va.
Det här är en nidbild för att förstärka skillnaden mellan en klinisk och en holistisk analys, som absolut inte behöver utesluta varandra.
Och här står vi, tio år senare.
En orgie i data
Instrumenten som vi har fått för att analysera varenda liten situation i den här sporten har rest hela vägen ner till mikrobnivå. I fredags publicerade the Guardian en artikel av Jorge Valdano, en av historiens största fotbollsintellektuella, där han beklagar utvecklingen.
Valdano skriver om en ”besatthet vid statistik”, resonerar kring hur datoriseringen av fotbollen riskerar att, på sikt, begränsa spelarnas frihet.
2018 är ett VM en orgie i data. Allt är kvantifierat, varenda liten rörelse är uppmätt och jämförd med tusen andra rörelser. Det är expected goals (mätverktyget för förväntade utfall i målchanser) här, antal sprints där. Det är spelmönster och mätningar av korta respektive långa passningar. Key passes. ”Packing”. Det tyska landslaget, som har en hel datafabrik i Köln men åker ut ändå. Domarbasen Collina, som nöjt konstaterar att träffsäkerheten för VAR hittills landat på 99,3 procent.
I allsvenskan är det inte ovanligt att två tränare sitter och berömmer varandra för att ”ha gjort läxan” när deras lag spelat mot varandra.
Det är tränare som ser sig själva sitta med joysticks i händerna, som vill styra allt på detaljnivå och imponeras när motståndaren gjort samma sak.
Fotbollen har klivit in i maskinen, frågan är hur vi vill att den ska se ut på andra sidan. Och om det spelar någon roll.
Ingen vill vara bakåtsträvare, men Valdano har ju rätt. Glenn Strömberg har också rätt. Och Jens Fjellström, som sedermera dykt rakt ner i dataanalysen, har verkligen inte fel.
Janne: ”För mycket information ibland”
Å ena sidan: den här gamla sporten har varit teknik- och vetenskapsfientlig alldeles för länge. Å andra sidan: ingen har någonsin börjat spela fotboll för att utföra order som räknats fram via stora datamängder.
– Jag tror väldigt mycket på ögat, på känslan. Fotboll är människor som spelar. Jag är absolut inte konservativ eller bakåtsträvare, men jag kan tycka att det är för mycket information ibland, sa Sveriges förbundskapten i går.
Janne Andersson höll audiens på spelarhotellet, ett avspänt informellt samtal med pressen, och han gjorde det som han nästan alltid gör det: Med värme, öppenhet, retorisk spets och humor.
Solen stekte ryska rivieran, landslaget hade skrattat sig igenom en träning till, och här satt förbundskaptenen och samtalade med nedskruvat tonläge.
Data? Det använder han för att förstärka saker, men han börjar alltid med det levande, sa han.
Några timmar tidigare hade jag frågat Albin Ekdal om hur han ser på datainformationen, och han svarade exakt samma sak: Det handlar om Den Rätta Känslan.
2018 står vi i en korsning
Utmaningen och möjligheterna med stora datamängder är relativt nytt i fotboll, det är väl därför vi befinner oss i ett sifferhelvete just nu, och där får inte Iniestas korta stund av tvivel plats. Varför spelade han inte bara som videobilderna visar att han borde?
Utvecklingen går förstås snabbare i klubbar än i landslag, men 2018 står vi i en korsning här också.
På ena sidan har vi en modern, vetenskaplig fotbollssyns jakt på utveckling och perfektion, på andra sidan en idealistisk fotbollssyn.
En annan intressant text publicerades också i helgen, i Financial Times. Med hjälp av dataanalytikerna Statsbomb placerade de via expected-goals-data in samtliga VM-lag i grafer, utifrån vilken sorts avslut de haft och vilken sorts målchanser de släppt till.
För Sveriges del förstärker siffrorna bilden av ett suveränt genomfört gruppspel. Sverige har få, men högkvalitativa målchanser. Och Sverige släpper till många avslut, men av låg kvalité.
Sammantaget hamnar de på en plus-minus-nivå på nivån under de riktigt stora elefanterna; Spanien, Brasilien, Belgien, Tyskland, England.
Janne Andersson nickade åt de stora dragen där.
– Jo, sa han. Men ofta bekräftar statistiken en känsla man haft. Det är sällan den överraskar en.
- LÄS MER: ALL superläsning från VM – bara för dig med
- LÄS MER: Stor guide till VM – lag för lag
- LÄS MER: Alla artiklar om fotbolls-VM
- LÄS MER: VM i tv – så sänds matcherna
- LÄS MER: Alla trupper – spelare för spelare
- LÄS MER: Resultat i fotbolls-VM – live och tabeller