Thorén: Blåvitt har brottat ner kritikerna – men de behöver testa fler anfallsalternativ

Petra Thorén

Tobias Hysén ­gjorde avkall på sina nya uppgifter och gick rakare på mål. Två fullträffar ­direkt och IFK har fått ner kritikerna i brygga.

Men det utpräglade ­djupledshotet bör få ett ­alternativ.

Ser nu fram emot dagen då Mikael Stahre skickar in Sam Larsson som nummer 10.

Sedan den mållösa men starka 0–0 matchen i Borås i måndags har IFK:s spelare och ledare fått svara på frågor om lagets ”brottar­fotboll”.

Ingen har slagit tillbaka med argument om att laget spelar briljerande, passningsinriktad och kombinationsrik fotboll utan att snarare att det finns att jobba på, men att de handlar om att vinna matcher.

IFK Göteborg vann i går igen.

Att Tobias Hysén bjöd Nordin Gerzic på en nacksving (eller vad var det där?) efter sitt första mål var stor humor.

Och visst fanns där smarta lösningar, öppnande passningar, kombinationsspel och kreativitet på Gamla Ullevi. Men jag såg också bristen av en tydlig uppspelspunkt, en target, en länkande spelare centralt – Sam Larsson klarade att länka in från kanten i går, Nordin Gerzic gjorde det inte.

Drar isär lagdelarna

IFK Göteborg har valt att spela med två väldigt tydliga djupledslöpande anfallare.  Det är extremt jobbigt för vilken allsvensk backlinje som helst och i den taktiska analysen ligger slutsatsen att försvaren klarar det sämre än tidigare.

Löpningarna tidigt i matcherna drar isär lagdelarna och mittbackarna slits efter hand av det ständiga springandet.

Inför säsongen har Tobias Hysén, den äldre, mer­ ­erfarne anfallaren med utvecklat fotbollstänk fått uppdraget att droppa ner, medan den yngre David Moberg Karlsson ska hugga framåt.

I matcher som mot Elfsborg blir det defensiva ansvaret, att skava på motståndarens balansspelare, tydligare för Hysén. I mer spelförande matcher som mot Syrianska tallar han på uppdraget, med mer boll inom laget kan Hysén dessutom ha en högre utgångs­position igen ­vilket han ­föredrar.

Det blev ett vinnande koncept mot Syrianska, men vad hade hänt om ­Södertäljelaget nyttjat ­någon av sina chanser i första halvlek eller orkat stå emot Philip Haglund och främst Jakob Johansson längre med sina tre centrala­ mittfältare och en huvudstark Dinko Felic?

Sam bästa nummer 10

Det hade varit intressant att se Mikael Stahre testa fler anfallskombinationer, han lär behöva det.

Hannes Stiller såg vi i går, det blev en annan balans direkt. En frisk Daniel Sobralense bakom Hysén vet vi också funkar.

Men på sikt hade det varit mycket spännande att få se IFK:s brasse Sam Larsson i den rollen. ”Han är min bästa nummer 10” säger Stahre, men alternativen på vänsterkanten för få och en rättvänd, utmanande Sam Larsson för bra just nu för att flyttas på.

Att det inte var fler än 7 677 på Gamla Ullevi var förstås både synd, tråkigt och märkligt.

Visst det regnade och blåste från ­alla håll, men de som var där tyckte nog att det kändes ganska varmt i hjärtat ­ändå till slut.