Laget som fick Söder att skratta

Sportbladet återförenade 1982 års Hammarby: Ett guld skulle vara jäkligt roligt

Superhjältarna i Bajenland.

En efter en springer de in på Söderstadions gräsmatta – i grönvitrandiga matchtröjor.

Hammarbys fotbollslag från 1982 är tillbaka och en känsla av magi slår in över området.

– Vi var den lilla klubben som var uppe och tampades med den stora elefanten IFK Göteborg, säger Putte Ramberg.

De är några år äldre, rynkorna är flera, håret gråare och vissa är lite rundare.

Vem bryr sig?

– Hej, killar. Vad roligt att se er igen, säger Ulf Eriksson och skiner upp med ansiktet.

– Vad är detta, är inte mitt nummer med? undrar anfallaren Peter Gerhardsson som alltid spelade i tröja nummer 16.

Fotbollsdojorna snöras, benskydden rättas till, matchtröjorna stoppas in under kortbyxorna och gliringarna haglar.

– Vad fan, ska vi inte spela match. Det hade varit hur kul som helst att dela upp i två lag och spela lite, säger kämpen Per Holmberg.

– Jag och Matte Werner har spelat nu på morgonen. Vi spelar varje fredag och det känns i benen efteråt, lovar mittfältaren Klas Johansson.

Tvungna lira lite

Ute på Söderstadions plan kan de inte låta bli bollen.

Det gamla laget kör i två kvadrater under några minuter.

Peter Gerhardsson är nästan lika kvick som vanligt, mittbacken Björn Hedenström gick aldrig in i någon närkamp men såg sugen ut, Ulf Eriksson sprang som i fornstora dagar och Putte Ramberg försökte rulla bollen under sulan.

En nostalgisk känsla går genom kroppen.

Och när det är dags för lagbilden tar det tid att samla styrkorna.

– Bra att vi står i skuggan för då ser vi lite smalare ut. I det här gänget finns det väl några spelare som inte behöver stå på knäna, säger Putte Ramberg och tittar bort mot kortväxte Peter Gerhardsson.

– Vi får gå ner snabbt så att vi kommer upp igen, raljerar någon.

Kameran smattrar.

Lagbilden som aldrig togs 1982 är tagen.

Här är laget som fick hela stadsdelen Söder i Stockholm att skratta, sjunga, dansa och älska sitt Hammarby ännu mer.

”Vi hade mycket tur”

Det blev aldrig något SM-guld.

Även om spelarna nästan hade tagit ut det i förskott efter den första matchen på Ullevi mot IFK Göteborg.

Hammarby vann med 2–1 och segermålet kom fyra minuter före slutet. Peter Gerhardsson sköt ett lågt skott som en felplacerad Thomas Wernerson var maktlös på.

– Vi hade ganska mycket tur, de dominerade totalt. När man tänker tillbaka på den matchen minns man spänningen, glädjen efter slutsignalen och hur förbaskat kul det var, säger Ulf Eriksson.

På flygbussen på väg mot Landvetter sjöngs det ”SM-guld, SM-guld, SM-guld” .

Tillbaka i Stockholm blev inget sig likt.

Medierna jagade killarna i Hammarby och det var tidningsintervjuer, tv-program och besök på varuhus. Alla Stockholms blickar var riktade mot dem.

– Jag hade en journalist som i stort sett bodde hemma hos mig fram till den avgörande matchen, minns Putte Ramberg.

Returen på Söderstadion blev en mardröm. Micke Andersson missade tre bra lägen och IFK Göteborg ledde snart med 3–0.

– Mitt reduceringsmål fram till 1–3 när det var 20 minuter kvar spelade ingen roll. De var klart mycket bättre än oss – värdiga mästare, säger Ulf Eriksson.

Lagmoralen på topp

Trots förlusten var Hammarbyspelarna nöjda med sin säsong. De hade pressat Uefacupvinnarna IFK Göteborg i en av matcherna och vunnit på Ullevi.

Varför var ni ett så bra lag?

– Det var en mix av olika spelartyper. Lagmoralen var hög och vi höll efter varandra. Tränaren Bengt Persson behövde aldrig ryta till utan vi ställde upp för varandra, säger Putte Ramberg.

Kan ni förstå den myt som fortfarande lever kvar om Hammarbys 82:or?

– Nja, vi var ett bra fotbollslag och var med och slogs mot de stora elefanterna. Det är väl därför som vi har blivit ihågkomna.

Många på Söder kan räkna upp några namn i laget. 1982 års Bajen blev hjältar – för alltid.

– Klart att man märker av att många uppskattar den säsong som vi gjorde. När vi samlades allihop för ett år sedan och skulle gå ut tillsammans på Söder blev det uppenbart. Alla på krogen ville prata fotboll. Många som inte bor på Söder blev förvånade, säger Klas Johansson.

I morgon kan de vara tvåa på listan över de mest historiska Hammarbylagen.

Det är då 2001 års Hammarby ska spela hem SM-guldet – mot Örgryte.

– Det hade varit jäkligt roligt om vi äntligen skulle vinna SM-guld. Vilken grej och en härlig framgång för föreningen, säger Björn Hedenström.

Samma spelartyper

Thomas Dennerby var med 1982 och är assisterande tränare för dagens A-lag. Han ser likheterna mellan lagen. Dennerby jämför tekniske Kennnedy Bakircioglü med Putte Ramberg och Micke Andersson. Mikael Hellström och Mikael Andersson med dåtidens kämpar Klas Johansson och Björn Hedenström. Bollmottagaren Peter Markstedt med Jonnie Efraimsson. Och inte minst målskytten Andreas Hermansson med Peter Gerhardsson och Ulf Eriksson.

Ingen repris, väl?

Det finns en likhet som han inte vill se. I morgon ska Hammarby lämna Söderstadion som svenska mästare – inte förlorare.

Ulf Eriksson, Putte Ramberg och hela gänget lämnar ett tomt omklädningsrum efter sig.

För fem minuter sen var de här.

Allihop.

Hjältarna som pappa berättade om har försvunnit iväg.

Och allt känns som en i raden av alla fotbollsdrömmar.

Sportbladet frågar ut Hammarbyveteranerna

Fredrik Larsson