Ingen frågar längre efter Örebro

Sportbladets Lasse Sandlin: AIK har nu gjort 8–1 på två möten

Det är knappt 20 mil motorvägen mellan Solna och Örebro.

Normalt betydligt kortare den fotbollsväg där AIK och ÖSK haft så flitiga kontakter genom åren.

Bara några namn att minnas med anknytning till båda klubbarna: Orvar Bergmark, Jan-Olof Wallgren, Ola Rydstrand, Stefan Lundin, Rolf Zetterlund och Sven Dahlkvist - för att nu inte tala om 40-talets Herold "Wolfen" Wolfbrandt.

Hösten 2005: AIK-ÖSK 3-1, en helt annan historia.

Båda lagen kom till Råsunda från förluster.

Örebro 0-1 hemma mot Öster - AIK svidande 1-5 uppe i Boden, som gäster hos Pär Millqvist.

För Örebro betydde allt annat än seger mot AIK att tränare Patrick Walker, ordförande Rose-Marie Frebran och den faktiskt trots allt rätt starka spelartruppen kunde lägga undan sina ambitioner om en snabb återkomst till allsvenskan och i stället sikta in sig på nästa säsong.

AIK-Örebro: 8-1

För AIK handlade det främst om att återupprätta hedern efter vad som hände på Björknäsvallen i Boden. Poängbehovet var inte direkt överhängande med en match till godo och fyra poäng ned till Gais på kvalplats och nio till fjärdelaget Brommapojkarna.

Men att allsvenskan behöver AIK:s fotboll lika mycket som AIK:s ekonomi behöver allsvenskan, är nog en ganska enkel sanning.

Vem frågar längre efter Örebro SK? Speciellt eftersom AIK nu gjort 8-1 på närkingarna under säsongens två möten.

Bäst på plan AIK:s båda publiklirare: den återuppväckte Derek Boateng, som i sin nya skapelse även gör ett stort defensivt jobb, och den Mats Rubarth som ger mej anledning att återkoppla Solna med Örebro.

Rena rama jo-jo-effekten

Rubarth föddes i Örebro 25 januari 1977, började spela i IK Sturehov, kom till ÖSK 1997 och gick 2001 vidare till AIK, där han 2003 gjorde sin bästa säsong och bland annat vann den interna skytteligan på 10 mål.

I år har han hittills hunnit med fem mål och tre målpass, trots att det faktiskt är lite si och så med det förtroende han visas av ledningen Norling - Novakovic.

Som vanligt utbytt nu mot Örebro. Denna gång efter 76 minuter.

Mot Boden senast spelade han inte alls; avstängd. Liksom han var avstängd i 1-1-matchen borta mot Mjällby i våras.

Däremot utbytt mot Mjällby hemma efter 64 minuter, mot Ljungskile borta efter 68 minuter, mot BP efter 62 minuter - för att ta de tre senaste matcherna han spelat.

Värst var förödmjukelsen mot honom i matchen mot IFK Norrköping i början på augusti, då han började på bänken men efter 29 minuter byttes in i stället för den skadade Mattias Moström men efter ytterligare en halvtimme (59:e minuten) fick gå av igen för att ge plats åt reservmålvakten sedan Daniel Örlund blivit utvisad.

Den gången, liksom så många andra, led jag med liraren Rubarth.

Men AIK vann, 2-0, så Rikard Norling var förmodligen nöjd.

Mot ÖSK hann Matas Rubarth i alla fall visa sin briljans och sin överlägsna skicklighet ett antal gånger, innan han förpassades vid sidan av plan.

Rubarth spelade fri Kristian Haynes till 1-0, och hade då fem minuter tidigare spelat fram Dennis Östlundh till matchens första friläge.

Rubarth - bäst på varningar

Rubarth placerade resolut in 2-0-bollen sen han kommit fri efter Östlundhs och Boatengs snabbgranna förarbete, och han var också en av länkarna i matchens snabbaste anfall, då bollen från mål-Örlund via Rubarth och Daniel Tjernström ännu en gång hamnade hos en fri Haynes som sköt utanför; totalt fyra tillslag på det anfallet.

Hela AIK är välkommet tillbaka till allsvenskan.

Allra mest ändå Derek Boateng och Mats Rubarth.

Även om, antar jag, Mats Rubarth ledigt toppar den sammanlagda varningsligan för åren 2001-05 i Allsvenskan/Superettan.

3 +4+6+4+6 = 23.

Vem slår det?

LASSE SANDLIN rankar superettans största stjärnor

Lasse Sandlin