Bank: Tog stenhårt grepp om VM-titeln
MONTREAL. Bäst i VM? Återstår att se.
Starkast i VM?
I natt tog USA ett stenhårt grepp om den titeln.
USA mot Kina i en slutspelsmatch? Det betyder mer för vissa än för andra.
– Direkt när jag såg lottningen började jag le…, sa Brandi Chastain till NY Post i veckan.
Det har gått sexton år sedan hon slog in straffen som gjorde USA till världsmästare på hemmaplan, sedan hon rusade över planen och drog av sig matchtröjan.
Världen fick lära sig vad ”soccer moms” var för något, spelarna blev ikoner, och framtiden var så ljus att varenda amerikansk fotbollsledare fick köpa ett par Ray-Bans.
De har varit en stormakt sedan dess.
Men de har inte vunnit VM sedan dess.
I natt mötte de Kina igen, och om det är ett generationsväxlat Kina så är det ett USA som har den processen framför sig.
Hon är en ikon
Dessutom har de fått ett alldeles eget Birgit Prinz-problem på halsen.
Ni minns kanske hur Tyskland gjorde fiasko i hemma-VM senast, och att en stor del av förklaringen var att Silvia Neid lite för mycket, för länge på en spelare som aldrig svikit henne förut. Birgit Prinz gjorde sin sista turnering, och fick spela trots att hon såg både tung och trög ut.
Jill Ellis, Tony Gustavsson och de andra i USA:s ledarstab har ingen Prinz – men de har Abby Wambach.
Wambach är en ikon, en ledartyp, en av de stora i damfotbollens historia. Men 2015 är hon också en spelare som ofta är steget efter, som missar viktiga straffar och som är rätt begränsad i spelet.
USA förtjänar alltså beröm för att de satte henne på bänken mot Kina.
Det verkade bara som att de glömt att berätta det för resten av spelarna.
Litar till fysiken
Kina kröp hem och spelade aggressivt, lågt försvarsspel, det var trångt i mitten och USA svarade med att spela Wambach-fotboll utan Wambach.
De lyfte in bollar från kanten, sedan lyfte de in bollar från kanten, innan de avslutade med att lyfta in ännu fler bollar från kanten.
Inläggen var inte särskilt bra (Megan Rapinoe satt också på bänken), och i luftspelet hade Alex Morgan och Amy Rodriguez svårt att riktigt nå fram. Rodriguez fick ett friläge efter bara ett par sekunder, men fick felträff, och efter det så var det här en kvartsfinal som mer än något annat visade gamla amerikanska styrkor.
Till exempel: Styrkan.
I en fotbollsvärld där Japan och Frankrike utvecklat passningsspelet rakt in i framtiden (Kina försöker följa samma väg) så litar USA fortfarande väldigt mycket till sin fysik, och de saknar kreativa centrala spelare som kan dyrka upp täta försvar.
De buffar och puffar, bökar och stökar, och till slut brukar de faktiskt nå hela vägen fram.
Kina var välorganiserat, de byggde spel fint och har en av världens bästa målvakter i Wang Fei, men så fort som de kom upp i anfall blev de stressiga och slängde iväg osorterade långskott.
Nu väntar Tyskland
Ju kortare anfall de fick, ju längre perioder fick de försvara sig, och till slut damp ett av de där inläggen faktiskt ner på en amerikansk panna.
Just som andra halvlek skulle till att börja samlade Abby Wambach laget i en cirkel vid sidlinjen. Om hon nu inte skulle vara med och avgöra matchen så kunde hon väl i alla fall berätta hur det skulle gå till.
– First ten minutes we get a fuckin’ goal, skrek hon.
De gjorde det efter fem.
Tobin Heath skickade upp bollen, veteranen Carli Lloyd nickade in a fuckin’ goal, och USA var klart för semifinal.
Det har gått sexton år sedan de dansade en sommar. Den här gången måste de ta en svängom med Tyskland innan de får chansen att göra det igen.
Det kommer inte att räcka med styrka då.