USA:s nya erövrare

Erik Niva

Niva: En livskrisande spelare har väckt liv i den amerikanska drömmen

Obama har gratulerat, Clinton har tackat för hans diplomatiska insats.

USA har inte plockat särskilt många globala populäritetspoäng under det senaste årtiondet.

Nu har en livskrisande fotbollsspelare väckt nytt liv i den amerikanska drömmen.

Barack Obama var missnöjd med schemaläggningen, men i hans jobb får man lov att acceptera att ibland göra det man måste snarare än det man vill.

Han var mitt inne i ett möte med armégeneralen David Petraeus, då ett enormt vrål trängde in i det ovala rummet.

Landon Donovan rakade in returen. Vita Huset exploderade.

Halvannan timme senare ringde Obama personligen till det amerikanska omklädningsrummet. Han gratulerade Donovan till målet, undrade hur det var ställt med Tim Howards revben och Clint Dempseys läpp – och undrade vad i hela friden Bill Clinton gjorde där.

Jo, ex-presidenten drack öl med laget.

Han hade skrikit så mycket att han nästan tappat rösten, men hade tillräckligt kvar för att jublande hylla sina nya hjältar.

– Det här är den amerikanska andan.

Efter ett liv i politiken begrep sig såklart Clinton på den vidare betydelsen av det som just hade hänt. Han hade suttit på läktaren i Pretoria och sett USA spela mot turneringens enda arabiska landslag, sett de palestinska flaggorna och ”Free Gaza”-banderollerna på arenan.

– Hur känner folk över världen för oss som nation? Allt vi gör – vår policy i Afghanistan, våra immigrantlagar i Arizona – väcker känslor.

Under det kalla kriget lärde sig amerikanerna att förstå kraften i idrottens symbolpolitiska värde. Det tog dem bara ytterligare några årtionden att inse att fotbollen var den överlägset mest globala budbäraren.

– Som amerikan vill du att resten av världen ska känna att vi inte vill dem något illa, att vi är på deras sida, att vi förstår och delar deras ambitioner. VM ger oss en väldigt viktig chans att förmedla det, utan att framstå som hycklare.

”Helt främmande person”

Segerintervjun som en tårögd Landon Donovan gav minuterna efter Algeriet-matchen tillhör redan VM:s klassiska ögonblick.

Det var en sorts autentisk reklamfilm för den amerikanska drömmen.

– Jag har varit på en lång resa de här fyra senaste åren... De människor som känner mig närmast vet hur hårt jag har jobbat för det här ögonblicket.

Matchhjälten avslutade intervjun med orden ”We’re alive, baby”, och skickade sedan en slängkyss rätt in i kameran.

– Hi, Bianca.

För fyra år sedan åkte USA till Tyskland med höga förväntningar, och förbundskaptenen Bruce Arena bad om ledarskap från lagets stora stjärna, Landon Donovan.

Det blev inget med något. Ett energilöst USA åkte hem efter gruppspelet, en osynlig Donovan uträttade inte ett dyft.

– Han dök aldrig upp 2006, konstaterar Arena.

Så var höll Landon Donovan hus?

– När jag tittar tillbaka på 2006 i dag så ser jag en helt främmande person istället för mig själv. Den människan visste inte vem han var, han var egoistisk, han var inte tillräckligt äkta. Han var helt oförberedd för att spela i matcher av den magnituden.

Donovan har alltid haft en hög andel kritiker bland de fotbollsintresserade amerikanerna. Han har setts som glamourpojken från Kalifornien som fått allt gratis med sin strandvilla och sin skådespelarfru, men sedan vikt ner sig så fort han ställts inför en ordentlig prövning.

Han har varit spelaren som glänst mot de svagare lagen i MLS, men tre gånger tvingats vända hem från floppade proffsförsök i Europa.

– Efter 2006 blev det värre. Jag fick höra massor som: ”Bra jobb i Tyskland, jerk” och ”Vi slösade bort alla våra pengar för att åka och se er”.

Det oöversättliga smeknamnet ”Landycakes” satte sig, bilden av en mentalt svag vekling blev etablerad.

– Han blev en mänsklig piltavla, säger Eric Wynalda, som hade målrekordet i landslaget innan Donovan tog det ifrån honom.

Gick i terapi

Länge hade Donovan själv svårt att hantera den nya situationen. Han var van vid att bli uppskattad för sin talang, och blev gnälligare och gnälligare, svårare och svårare att leva med.

När han nu ser tillbaka på den här perioden av sitt liv är det framförallt en morgon som har satt sig.

Donovan klagade återigen över sin situation, över sin ställning i klubblaget LA Galaxy. Hans fru Bianca Kaljich lyssnade som vanligt, men den här gången bet hon ifrån.

Hennes skådespelarkarriär gick allt sämre. En tuff bransch gav färre och färre uppdrag, var på väg att spotta ut henne.

– Hon tittade på mig och sa: ”Har du någon som helst aning om vad jag skulle göra för att kunna ha det som du har det, att göra det jag älskar? Du tar det för givet”. Hon hade rätt. Jag hade fått min talang och mina möjligheter utan att egentligen anstränga mig. Och när du inser det – när det kommer från din fru och bästa vän – så träffar det ganska hårt.

Hollywood-filmen hade nått sin vändpunkt, en alltmer ensam och isolerade huvudkaraktär hade sjunkit så djupt han kunde.

Det var för sent att rädda äktenskapet, men inte att restaurera Donovans karriär.

– Även om en skilsmässa verkligen inte är lätt att ta sig igenom så är jag välsignad att hon kom in i mitt liv. Hon har pressat mig på ett sätt som jag aldrig hade gjort själv, och har väldigt stor del i min utveckling.

Efter separationen från Kaljich började Donovan gå i terapi, rannsakade sig själv allt hårdare.

– I ett sånt läge har du inte så mycket annat val än att lära dig en massa saker om dig själv. De flesta människor vill inte ägna tid åt att gräva djupt och ta reda på varför man är som man är. Jag vill göra det. Jag vill hitta de goda bitarna och lämna de dåliga bitarna bakom mig.

”Tro på det goda”

Under det senaste året har Landon Donovan uträttat mer än han gjort under resten av sin karriär tillsammans.

Som lagkapten ledde han sitt amerikanska landslag till final i Confederation’s Cup, för att därefter skruva in frisparken som säkrade VM-platsen.

I januari flyttade han till Premier League, där han imponerade stort under några lånemånader som fick Everton-fansen att skandera ”U-S-A, U-S-A”.

– Jag har förändrat sättet som jag ser på min karriär, jag har förändrat sättet som jag spelar. Mentalt, fysiskt, inställningsmässigt... Nu förstår jag vad allt det här betyder. Jag skulle säga att jag har svängt 180 grader från positionen där jag var för fyra år sedan.

Sedan kom VM, den livsviktiga reduceringen mot Slovenien och det redan historiska segermålet mot Algeriet.

Efter den där första tårstänkta tv-intervjun pratade Donovan vidare, utvecklade sina tankar.

– Jag är så glad att det kulminerade på det här sättet. Det får mig att tro på det goda i världen. När du försöker göra saker på rätt sätt är det skönt att bli belönad för det.

Den amerikanska drömmen, den amerikanska idén.

Hur tufft läget än är, hur dåliga oddsen än verkar vara så finns det alltid en väg till framgång för den som är beredd att jobba hårt och offra allt.

När tankesättet fungerar som sämst används det som förklaring till varför vissa människor har det sämre än andra; de ska inte ha ansträngt sig hårt nog.

När det är som bäst så gör en återfödd Landon Donovan ett osannolikt segermål, och hälsar tårögd hem till sin förlorade fru som tack för hjälpen.

Miljarder tv-tittare världen över har ingen större svårighet att skilja på vad som är vad.

När Bill Clinton firade segern senast var han stundtals draperad i en amerikansk flagga, men samtidigt väldigt noga med att inte uppträda provocerande gentemot de besegrade representanterna för den arabiska världen.

Då kom en motståndarsupporter fram till honom med en halsduk i Algeriets grönvita färger, komplett med muslimernas stjärna och halvmåne.

Han ville byta den mot Clintons amerikanska flagga.