Rasmus Bergvall i lång intervju med Sportbladet: ”Vill gå min egen väg”
Uppdaterad 2024-08-19 | Publicerad 2024-05-31
Lucas Bergvall, 18, är redan en världskänd fotbollstalang som är klar för Tottenham.
Theo Bergvall, 19, är redan en allsvensk fotbollsspelare tillhörande Djurgården.
Men det finns också en tredje Bergvall-brorsa.
– Jag vill gå min egen väg och inte leva på deras väg, säger BP-talangen Rasmus Bergvall, 15, i hans första egna, långa intervju med Sportbladet.
Läs mer: Lucas Bergvall uppges få starta i Tottenhams Premier League-premiär
Att både Lucas Bergvall och Theo Bergvall är stora talanger med fallenhet för fotboll är något som de flesta svenska (och även internationella) fotbollstittare är medvetna om.
Det har även den yngsta brorsan i Bergvall-familjen, Rasmus Bergvall.
BP-talangen har samma passion, driv och engagemang för fotboll som storebröderna.
Även om han i dagsläget har lite annat än fotboll att tänka på också.
När Sportbladet träffar Rasmus Bergvall efter en träning på Grimsta så är han mitt uppe i en intensiv period i skolan.
– Det rullar på, har nationella prov nu. Matte den här veckan, det känns bra, säger 15-åringen.
Är du bra i skolan?
– Jag är väl ”decent” skulle jag säga. 2,7 i merit kanske. Jag är väl okej liksom.
Men… 2,7 i merit är väl jättebra?
– Haha, jämfört med andra kanske det är det, men jag tycker det är okej.
Anledningen till intervjun är dock givetvis inte enbart att belysa Rasmus Bergvalls fina skolbetyg utan kanske primärt för att belysa hans fotbollstalang.
Om växtspurten: ”Känts rätt bra”
Till vardags spelar han med BP:s P17-lag och tränar även med BP:s P19. Därtill att ha spelat en hel del landskamper på pojksidan.
Vad är dina styrkor på planen?
– Jag skulle säga att jag är rätt snabb. Alltid varit snabb, även i ung ålder. Jag är rätt lång, 184-185, så rätt bra på huvudet, säger Bergvall och fortsätter:
– Som ung var jag striker. Lirade offensivt. Men med åren har jag gått nedåt i banan. Gick ned till ytter först. Kände att det inte riktigt passade mig så då testade jag ytterback. Har blivit mycket bättre på att försvara med det. Har ganska bra teknik också, är ju ändå en gammal striker som blivit back.
Men det är främst ytterback du lirar?
– Ja. Men vi har börjat med det i BP att jag roterar in på planen med. Försvarar i en fyrback. I anfallet är det en 3-2:a så jag blir en sexa.
Lite Trent Alexander-Arnold stuk? Smyga in på mitten och servera långpassningar som ytterback?
– Haha, ja, det gnuggade jag mest förra året. Långbollar och inlägg och sånt. Så det är jag rätt bra på också.
Som om inte den mångsidigheten var nog så har han även testat mittback.
– Jag tänker ju också kring längd och så. Det är ju inte så många ytterbackarna som är så långa. Men just nu gillar jag ytterback.
Du har växt mycket de senaste åren? Alltså rent längdmässigt.
– Verkligen. För några år sen var jag typ 170. Fått en väldigt stor växtspurt. Jag tror jag kan växa några centimeter till…
Var det svårt att hantera fotbollsmässigt? Att plötsligt vara 15 centimeter längre?
– Jag har jobbat på det också. Känns som man blir lite längre, spinkigare och att balansen kanske inte riktigt är där. Men för mig har det känts rätt bra ändå.
Vad behöver du främst jobba på i övrigt om du får analysera själv?
– Jag skulle säga att jag behöver jobba lite mer på mitt försvarsspel. ”Grinda” försvaret och bli så bra som möjligt på det. Jag har ju redan anfallet i mig. Så bara att nöta försvar.
”De tänker Lucas Bergvall när de ser mig”
Det är givetvis omöjligt att inte gå in på brorsorna under samtalet. Inte bara för att det verkligen syns att de är just brorsor (även om deras far inte tycker de är så värst lika varandra som alla verkar tycka).
Händer det att folk misstar dig för att vara en annan Bergvallbrorsa?
– Haha, vissa när de ser mig så tänker de på Lucas och säger Bergvall. Även några som kallar mig för Theo, säger Rasmus.
Mellanbrodern Lucas har ju dessutom varit skäl för rubriker runt om i fotbollsvärlden detta år. I och med den ryktesfyllda vinter där han valde mellan Barcelona och Tottenham och beslutade sig för att ta det sistnämnda.
Svårt för dig att svara på kanske, men hade du valt likadant?
Rasmus Bergvall skrattar.
– Alltså… Från mig skulle jag säga att det är hur svårt som helst att säga nej till någon av dem. Speciellt Barça som anses som en av världens bästa klubbar genom tiderna… Men om jag varit nära klubbarna och fått se hur det är att bo där och tränade hade jag fått en egen uppfattning. Var väl så Lucas kände också.
Har alla skriverier runt Lucas påverkat dig på något vis?
– Så klart det påverkar lite. Att de tänker Lucas Bergvall när de ser mig. Men jag bryr mig inte så mycket. Jag fokuserar på mitt samtidigt som jag är väldigt glad för både han och Theo.
Känner du ibland att efternamnet kan innebära en extra press för dig?
– Det är klart att när man har en äldre brorsa så blir Bergvall-namnet väldigt stort och kan sätta press på mig. Men jag tänker inte riktigt så. Jag vill gå min egen väg. Jag vill inte leva på deras väg.
”Ville inte hålla på samma lag som dem”
Hemma, där samtliga tre brorsor fortfarande bor, så är det snarare mer Premier League-hets mellan varandra än snack kring brödernas egna karriär som präglar samtalen runt frukostbordet.
Och även när det kommer till PL-lagtillhörighet har Rasmus Bergvall valt ett annat spår än storebröderna.
– Theo gick farsans väg, Lucas gick morsans väg och jag gick min egna lilla väg. Jag ville inte hålla på samma lag som dem, säger Rasmus.
Med det sagt är ju den långsiktiga drömmen att nå samma plats som storebror Lucas står på tröskeln till att nå.
– Väldigt långsiktigt är det Premier League och landslaget, säger Rasmus Bergvall och lägger till:
– Så klart, allsvenskan är också ett mål.
Den naturliga följdfrågan, med tanke på Theo och Lucas nuvarande klubbtillhörighet, blir givetvis när han också ska byta Grimsta mot Kaknäs. Men några planer på att byta rödsvart mot blårandigt, eller för den delen till några andra färger, finns inte i den unge ytterbackens huvud för tillfället.
– Jag trivs väldigt bra i BP här nu. Just nu har jag ingen plan att flytta härifrån. Det ligger nära hemma dessutom. Just nu är min framtid i BP känner jag.
”Har blivit några hål i bordet...”
Det är också ganska förståeligt att den unge Rasmus Bergvall inte har någon tid att tänka på potentiella flyttar och annat. Med fotbollsträningar, fotbollstittande och skolan som tar upp det mesta av tiden.
Vad gör du när du inte spelar fotboll eller pluggar för ett nationellt prov?
– Chillar. Alltså, spelar tv-spel kanske. Hänger med kompisar.
TV-spel? Är det EAFC då?
– Ja, men har slutat med det då jag blir för sur av det, haha. Det har ju blivit några hål i bordet, säger Rasmus erkännande, samtidigt som Sportbladets reporter (också en flitig EAFC-spelare) nickar medförstående.
Blir du argare av att förlora där än i en vanlig fotbollsmatch?
– Ja, alltså, det är helt sjukt. Där, på en vanlig match, kan jag ju heller inte ta ut min ilska. När jag sitter ensam på mitt rum kan jag ta ut den på ett annat sätt. När man torskar en match måste man hålla in.
Än så länge har han i alla fall lyckats göra just det på planen, där det ju som sagt gått helt enligt plan hittills.
Vad är målet med denna säsong?
– För det första vinna P17-allsvenskan. Sen hade det varit kul att komma med landslaget igen, som är i sommar. Kanske även bli uppflyttad (till P19) till nästa år om jag spelar bra.
Det saknas inte direkt intern konkurrens för det heller. Trots allt är det få klubbar som samlar så mycket ung fotbollstalang på samma ställe som Brommapojkarna.
Hur är miljön i BP? Känns ju som det verkligen är många som vill och slåss för samma sak?
– BP har ju producerat massa olika talanger. Men det känns som att inte vem som helst kan bli en talang, säger Rasmus Bergvall, innan han listar två av de som stuckit ut allra mest från BP-plantskolan de senaste åren.
– Lucas, Dejan Kulusevski… Det är väl typ ett mål för mig. Att komma ut på samma sätt som en av dem.