Månsson: Galet tryck - som att de vunnit CL

helskärm

HUSKVARNA. Vilket drama!

Kvittering i minut 81, straffmiss i minut 88, avgörande mål i minut 94.

Om Bajen-flytet fortsätter på det här sättet så måste det vara deras säsong.

helskärm

Det skulle bara kunna gå på ett sätt.

För förutom att Husqvarna och Hammarby börjar på H och har varsin mini-van Basten på topp – Mattias Mete/Linus Hallenius – så har de inte mycket gemensamt.

Nykomlingen mot favoriten, seriens minsta ekonomi mot det största.

Dessutom saknade Husqvarna sex spelare (fyra avstängda, två skadade) medan Hammarby bara hade Michael Timisela på frånvarolistan. Startelvan Hopf – Solli, Saetra, Guldborg, Batan – Persson, Israelsson – Bakircioglü, Pinoes Arce, Fuhre – Hallenius hade kunna spela allsvenskt redan nu om den hade avgjorts på pappret.

Men att spela ihop ett lag tar tid, som Nanne Bergstrand brukar påpeka.

Flaggor i vägen

Inledningen av matchen kan jag inte referera, för av den såg jag ingenting: två gigantiska flaggor på läktaren framför mig skymde en hel planhalva. När Zakaria Abdullahi fick en eller flera spottloskor på sig var jag och alla runt omkring lika förvirrade: varför var spelet stoppat?

Nu när jag sett tv-bilderna förstår jag mycket väl. Abdullahi hånades och förnedrades helt utan anledning av ett antal personer som tror att de kan bete sig hur som helst bara för att de håller på ett fotbollslag.

– Jag förstår inte vad de ville, sa Abdullahi när vi pratade efteråt.

Han var nedstämd, men också genuint förvånad.

– Förstår du?

Till sist åkte flaggorna på min sida ner, trots protester från den lilla hemmaklacken som hade fått flytta från sina ordinarie platser när Bajen kommit till byn: inte populärt i alla kretsar. Men med en årsomsättning på elva miljoner för hela föreningen och ett publiksnitt på 1370 så kan man förstå att Husqvarna tar alla chanser de kan att få in lite extra pengar.

När spelet kom igång igen hade Hammarby ett litet övertag. Lars Saetra nickade i ribban, Lars Fuhre nickade till mållinjen där målvakten Zoran Akovic Gordon Banks-räddade. För den var väl inte inne?

Hallenius loj

Sedan tog Husqvarna över. Högerbacken Thomas Hansson bröt in från kanten och skickade in sitt första Superettan-mål någonsin till 1-0, vilket följdes av par-tre chanser till. Hemmalaget, styrda bakifrån av den intelligente mittbacksvikarien Tobias Nilsson, såg till att Hammarby-spelarna fastande när de försökte ta sig framåt. Framförallt Linus Hallenius var stillastående och loj. Det tar nog några matcher innan formen sitter där.

Hammarby spelade bättre i andra halvlek. Hallenius byttes ut mot Amadayia Rennie och med hans snabbhet och Andreas Haddads tyngd (han bytte av Pablo Pinones Arce) fick de grepp om offensiven.

Lars Saetra var nära på nick igen, Haddad kom fri, Kennedy Bakircioglü slickade stolpen, Rennie sköt från distans, men Akovic och hans försvarare höll undan i 81 minuter.

Då slog Kennedy till med en frispark från 25 meter – mål nummer elva för året. 33-åringen hade en mellansäsong i fjol där skador och positionsbyten ställde till det, men i år är han Hammarbys tveklöst bästa spelare. Inte nog med att han gör avgörande mål och målpassar, han sliter nästan hårdast i laget.

Firade som de vunnit CL

Alla som har sett Kennedys mörka ögon när en medspelare slår bort en enkel passning vet vad jag menar: ibland brinner han nästan FÖR mycket. Varför han missade straffen fem minuter senare ska jag däremot inte ge mig på att analysera, det räcker att konstatera att Akovic gjorde en fantastisk räddning nere vid stolpen.

Och det spelade ju faktiskt ingen roll.

När Erik Israelsson nickade in 2-1 i den 94:e minuten på ett Kennedy-inlägg exploderade Vapenvallen. Efter vårens premiär, där Hammarby avgjorde med ett övertidsmål mot Assyriska, skrev jag att fansen firade som om Bajen hade vunnit Superettan och Champions League på samma gång – scenerna såg ungefär likadana ut den här gången. Det är svårt att återge i detalj vad som egentligen hände men det var i alla fall ett helt galet tryck där nere vid långsidan. Helt galet.